STOCKHOLM den l4 Oktober Att det ännu i detta ögonblick kan finnas en svensk tidning, som anser det lämpligt att framställa den bismarckska jernoch bloå.politiken såsom representerande rätt och rättfärdighet och att hålla straff-predikningar för fransmännen, för det de äro nog oförsynta att till det yttersta försvara sitt fåderndsland mot denne politiske Messias — det låter ju otroligt; men det är icke desto mindre sannt.4;Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning är konseqvent i sin preussiska uppfattning och skuile troligen, om det lyckas de tyska härskarorna att grusa Paris och i grund kufva Frankrike samt sätta det under en med Bismarcks nåde regerande och på preussiska bajonetter stödd lydfurste, tillsammans med tyskarne sjunga Te Deum öfver den rättvisa sakens herrliga seger. Man kan till nöds tänka sig att vid krigets utbrott och under dess första stadiam en och annan frisinnad publicist i neutrala länder skulle kunnat vara i någon mån tvehågsen i afseende pa sina sympatier. Antipatierna mot Napoleon III och den franska cesarismen kunde motverka intresset för Frankrike och bringa i förgätenhet, att bevarandet af detta lands maktställning gentemot den eröfringslystna och till näfrätten oupphörligt vädjande soldat-staten Preussen är nödigt för jemvigt, trygghet och rättstillstånd i Europa. Den,som mera uteslutande tog intryck från den del af engelska pressen, som representerade den engelska affärsverldens kortsynta egoism och reminiscenserna af gammal afund mot Frankrike, kunde lätt komma derhän att förbise det mästerliga spel, hvarigenom Bismarck bragte det derhän, att det oförberedda Frankrike skenbart blef angripare och sjelf började detta krig, hvarför Preussen så väl rustat sig och som var så ifrigt efterlängtadt och nödvändigt för reaiserandet af Bismarcks politiska planer. Men nu, sedan den franska cesarismen fallit, efter att ha både i diplomatiskt och militäriskt hänseende begått de största blunders och uraktlåtenhetssynder och efter ha lättsinnigt börjat och illa fört kriget; nu då Frankrikes republikanska styrelse, bestående af män, som uppriktigt älska. freden, vill underhandla om en ärligt menad fred och erbjuder allt det skadestånd och ålla de garantier, som hr v. Bismarck rimligtvis kan fordra, men tillika förklarar, att den icke kan inlåta sig på att till: Tyskland såsom viljelösa ting afträda franska landsdelar, hvilkas befolkningar med själ och hjerta hänga fast vid Frankrike, nu fortsätter Preussen kriget med det öppet erkända syftet att eröfra Elsass och Lotiringen och det visserligen icke ännu erkända, men i öppen dag liggande syftemålet att efter intagande af Paris på egen hand och efter förgodtfinnande bestämma öfver Frankrikes öde. Det är ganska svårt att fatta, huru det kan finnas någon som dristar förneka, att kriget från ett skenbart försvarskrig nu förvandlats till berg uppenbart eröfringskrig från Preussens Denna tyska eröfringslusta besmyckas visserligen af det svenska blad, hvarom vi här tala, med. den ursäkten, att det är i en varaktig freds intresse, som Preussen anser det nödigt att de ifrågavarande landsdelarne ryckas från Frankrike. Förmodligen är det lika nödvändigt för freden, att Frankrike förlorar sin sjelfbestämmelse och att en af Preussen de facto beroende regering der insättes. Vi bekänna vår fullständiga oförmåga, att — trots den bästa vilja — kunna sätta oss in i deras uppfattning och tankegång, som godkänna och skänka sitt gillande åt detta oerhörda politiska skrymteri från hr v. Bismarcks sida. Vi kunna förstå, att det finnes somliga, som äro så hängifna beundrare af framgången, att de, efter att för några år sedan ha betraktat Napoleon III såsom en halfgud, såsom inkarnationen af den högsta statsmannavisdom, nu kuona egna sin vördnadsfulla beundran åt hr v. Bismarck, ända till dess en nemesis växer upp äfven för honom; men huru någon kan tala om rätt och billighet i samma andedrag, då han ordar om de preussiska planerna mot Frankrike, det måste vi erkänna vara för 03s rent af oförklarligt. Den princip. Preussen här . uppställer, då det, för att vara säkert på detta håll, måste taga ifrån Frankrike Elsass och Lothringen, väl till märkandes, utan att det ringaste bekymra sig om dessa länders innebyggares önskningar, blir i sanning mycket uppbygglig för Europa, som, efter att förut ha protesterat och upprört himmel och jord för de allraringaste ifrågasatta territoriella förändringar, nu, under inflytande af stupid öfverraskning eller slö likgiltighet, åser huru nyssnämnde princip tillämpas, för att krossa en stor europeisk stat, och huru den får häfd för sig såsom åtminstone fullgod preussisk rättstitel. Det är natarligtvis med tillämpning af dena princip, som Preussen, för att skydda sig mot Jutlands och Selands innebyggare, tvärtemot sin traktatsenliga förpligtelse; behåller Nordslesvig och nu låter åtskilliga myndigheter och korporationer i Holstein och Slesvig petitionera, att preussiska regeringen helt enkelt skall laga, att Pragfredens 5:te artikel blir helt och hållet upphäfd.. -Längre fram skall tillämpningen af samma princip kanske leda till ett srättmätigt annekterande af Jutland. Då grundsatsen, under Europas stillatigande, blifvit godkänd, skall det måhända ej heller dröja länge, innan kejsardömet Preussen-Tyskland känner sig mycket oroligt för sin sydostliga gräns och derför finner det alldeles nödvändigt och billigt att annektera Böhmen, Mähren, öfre och nedre Österrike, Steyermark 0.8. v., icke af eröfringslystnad — 0. långt derifrån! — utan endast tär att