a AA CV OOPDTR BJUTME BE VAMMINN I gens sida, Huru betänklig den fara var som st I vid nämnde tillfälle hotade icke blott ordy ningens sak i Lyon, utan de franska försvarsgl anstalterna 1 ellmänhet, kan man sluta tilj itlat det tal som Cluseret höll till folket utanför stadshuset i det ögonblick han trodde sig vara herre öfver situationen. — I fuli öfverensstämmelse med den framställning som han vid krigets början offentliggjorde i Paris om härens reorgsnisa:ioo, och hvilken gick ut på lingenting avnat än åstadkommande af en I fullständig desorganisation, förklarade har hlockså nu att den första åtgärd som för der r Jallmänva välfärdens skull borde vidtagas var t lafsättning i massa af alla armens officerare och I lögonblicklig arrestering af kommenderande n Igenerslen i Lyon och hans stab. Det är a l möj! gt tt Ciuseret är en otillräknelig fan e I tast, men om det skulle ega någon gruuc , I bvad som blifvit från mer än ett håll ane Itydt, att han är en besoldad preussisk agent, . så skulle han omöjligen kunna tjena Franktirikes fiender bättre än då han, på sätt har J J Ul j) här föreslog, sökte göra armen fullkomlig: vanmäktig genom att beröfva den alla sin: lotficerare. Cluserets befängda tal hade i sin I helhet följande lydelse: --;Medborgare! Jag är i sanning förvirrad öfver , Jall den ära, som visas mig af byöns invånare. Jag Iskall visa mig värdig deras förtroende; jag mottager det stora, det ädla uppdrag, som de lemnat I mig, uppdraget att rädda republiken! I bafven ; J utropat mig, och detta enhälligt, till kommendeI rande general för södra Frankrikes arm6er. 0O! .I hafven tack, bafven tack, medborgare, mina vän. ner, medborgare, som jag älskar, bafven tack ännv en gång för det I åt mig anförtrott edra öden. (Härunder höll Cluseret venstra handen på hjertat Joch den högra upplyftad i befallande ställning.) Ja, I skolen blifva lyckliga; ja, jag skall bereda Jeder ära, och jag skall veta att krossa allt motIstånd, allt tyranniets hinder. Framåt, framåt! I— Såsom den första åtgärd som är nödvändig för den allmänna välfärden, och i afvaktan på de öfriga föreslår jag afsättning i massa af alla armåns officerare. Jag föreslår ögonblicklig arreIstering af befälhafvande generaleni Lyon och hans stab såsom upphofven till folkets olyckor. Jag skall genast komma ned och jag uppmanar eder att följa mig till Croix Rousse, kvarifrån vi skola draga åstad för att bemäktiga oss förrädaren! Progres de Lyon För den 5 dennes berättar: I lördags var det -Ater stor uppståndelse i vår stad. Flere bataljoner af nationalgardet sammankallades kl. omkring 5 på aftonen. Det gällde att verkställa en order af prefekten, hr CballemelLacour, om: general Mazures arresterireg; ehuru två gånger underrättad om det beslut, som åt prefekten öfverlemnade all civil och militär makt hade han dock vägrat att hörsamma detta beslut genom att inlemna sin afskedsansökan. Såsom man finner af herr Challemel-Lacours proklamation i dag på morgonen, var generalen att etrakta såsom rebell. Men en omständighet ursäktar bonom helt och hållet, nemligen att han icke af krigswinvistern underrättats om det prefekten tillsända dekretet. Genomfnågon försumlighet vid telegrafverket hade denna underrättelse, som man två gånger afsändt till honom från Tours, ickel kommit honom tillhanda. Pligten eller, om man så vill, de militära fördomarne nästan nödgade ge). neral Mazure att låta arrestera sig. ; Kl. 11 på aftonen inträngde 6:te bataljonen af nationalgardet i generalstabslokalen, der generalen hade stängt in sig, och underrättade honom om prefektens befallning. Han lät utan motstånd arl! restera sig. Man satte honom i en täckt vagn, omgifven. af beväpnade nationalgardister. Han fördes till prefekturen igenom en ofantlig menniskomassa, som tillät sig mer eller mindre fiendtliga demonstrationer mot generalen; ty denna folkhop var okunnig om de skäl, som motiverat hans uppförande. ; När generalen ankom till! Hötel de Ville, ville l. folkmassan, drifven snarare af nyfikenhet än afl. andra känslor, tränga in med den vagn, hvari han åkte. Nationalgardet kunde med:möda förhindra :! folket att intränga. Några lyckades dock bana sig väg ända till det rum, der man instängt ge-!: neralen efter hans ankomst, och de fordrade en-: vist att bli insläppta till honom. Det erfordrades, herr Challemel-Lacours modiga mellankomst, för I att få dem derifrån. Under tiden begärde den folkhop, som befann sig på Place des Terreaux, att fången skulle visal! s f i ( sig på stadshusets stora balkong. Hr ChallemelLacour måste hålla tal till denna oroliga folkmassa för att göra begripligt för henne, huru förhatligt ett sådant tvång skulle vara för en så gam-:? mal man som general Mazure. Hopen gillade prefektens tal och afstod från sin begäran. Emellertid stodo dock några grupper qvar utanför stadshuset ända till kl. 2 på morgonen., Biblioteket i Strasbourg. (Ur en korrespondens till Times.) ( L : Strasbourg gaf sig på samma dag, på hvilt ken Ludvig XIV för 189 år sedan genoml, list och bedrägeri blef dess herre. En afls hans första åtgärder var att utestänga pro-s testanterna från katedralen, hvilken de hade lc innehaft från reformationstiden. Den domi-; noikanska kyrkan, som länge varit sekulari-s serad, öfverläts åt dem i stället och fick sitt s namn förändradt till Le temple neuf.. Härlr ranus ett af Silbermanns mest berömda or-s gelverk. I koret, som var afskildt från skeps pet, inhystes Elsasss synnerliga stolthet —Jt dess bibliotek. det utmärktaste vid Rhein, il! hvilket arkiverna, autiqviteterna, topografien t och boktryckerikonstens äldsta alster vorols förvarade. Allt bar blifvit förstördt. Allt-( sedan det apökryfiska uppbrännandet afl; Alexandrias bibliotek bar ingen dylik oer-l1 sättlig förlust skett. Murarne stå qvar; allt x det öfriga är en groshög. I iogångsvestibu-(c len befann sig en samliog af galloromerska 1 antiqviteter, altaren, inskriptioner, basrelieter, s bildstoder; nägra tå af dessa torde kunna : restaureras, En i muren insatt sten, i hvil-4 ken en afbildniog at Ludvig XVI:s bufvad! var iohuggen äfvensom en underrättelse, attjr den blifvit tagen från Bastillens tängelsehåt lor, har blifvit till en del förstörd. — Ione i lr koret ser man endast grushögar och förkol-ö nadt papper. Jag tog upp några bitar, påll hvilza de gamla Aldinska och äidsta tyska !l typerna änvu voro läsliga. I kyrkans skepp hade det hvälfda taket störtat ned och bil-t dat en hög kulle af ruiner, ailtiog hade för-t störts utom de gamla, i murarne insatta mo-s numenterna; af hvilka mystikerna Taulers ärt det intressantaste. Den fullständiga förstöringen af detta bibliotek föreföll mig så otro-e lig, att jag i går och i dag litet emellan 1 framstälit frågan: blef ingenting räddadt? Pas 1 one feuille var det ettertryckliga svaret aft Strasbourgs förnämsta bokhandlare. Icke enja enda sida. r Ett obliåt öde sväfvade öfver biblioteket. ingen katalog öfver dess mångfaldiga skatter fiones. En utförlig sådan hade blifvit utarbetad i manuskript af bibliotekarien. Den här gått förlorad. Hr Silbermann, utgifvare f ier da Bas-Rhinp; berättar mig, att a