ir välia preussarne en hel mävgd svårigheter i trakten af Metz, liksom Loirearmen skall ,, Söra det i riktning åt Paris. Efter mit! Jsamtal med general de la Motte Rouge, som kommenderade en brigad på Krim och en t ) division vid Magenta, har den tacken uppa stått hos mig, att det var ganska lyckligt nj för tyskarne, att Strasbourg föll just nu, ty d)hade det kunnat hålla sig ett halft tjog a dagar längre, skulle tyskarne nog varit 3 tvungna upphäfva belägringen. Nu kan man n vänta att Bazaine inom ej långt aflägsen tid skall blifva befriad. I Loirearmen lär man sörja för att soldaterna ej öfverlastas med ) sådana massor bagage, som händelsen vanlia gen är i franska armeer. Man har organif )serat en mulåsnekolonn, som skall bära tort nistrar, kokkärl, proviant och fourage och , J allt efter som man hinner anskaffa mulåsnor . skall denna utvidgas. Detta är en mycket )) ändamålsenlig anordning, ty det är tvifvel , ) underkastadt, om mobilgardisterna. i början kunnat uthäsda de bes gbeter, so. vänta 1 dem. Ea del af garibaldilegionven, som skulle argått till Tours, fick order att stanna här, och den har hela tiden varit föremål för både befolkningens och mobilgardisternas hyllning. De flesta af dem, som jag baft tillfälle .att !8e, bära en eller annan slagsita!iensk medalj Joch äro beväpnade med korta miniegevär. .J Enligt korrespondentens utsago utgöras de bäIsta beståndsdelarne af Loirearir es utaf marinJinfanteriet och mobilgardisterca från Normandie och B:etagne, hvilka, om de få goda officerare, skola kunna danas t Il utmärkta soldater. Deremot äro de reguliera truppersa, syn. nerligast zuaverna, fullständigt dem. raliserade, drackna, smutsiga, likgiltiga för siva vapen Toch uniformer, odisciplinerade och gensträfviga i sitt uppförande. . Öfver hufvud taget felas disciplin och-de republikanska ideerna hafva i hög grad bidragit att öka svårigbeterna. Fältläkarekåren är deremot väl organiserad och till en stor del rekryterad från marinen. Förutom, Loire-.och Rhöne-armen skall en nordlig armå bildas, och korrespondenten har på sin resa mött flera tåg, som förde trupper till Havre och Rouen. De trupper, som samlas der, antagas skola förstärkas med matroser och marinsoldater från flottan. Ställalngea i Lyoa har, såsom man vet, gifvit anledning till bekymmer alltifrån den dag då repubizen proklamerades i Frankrike. Den ki , on tramkallades genom den bekante ari:atorn Cluserets uppträdande -på stadsbus-t dan 28 Sevt, aflopp visserligen lyckligt för ordnin:s sak; men det vill synas som dermed alla anledningar till farhågor icke skulle varit uodanröjda, Socialisterna och de röda, äro i denna Frankrikes andra stad så talrika ech den omständigheten, att en stor del af dem, under förberedelserna att möta den utländska invasionen, fått vapen i händerna, gör dem så farliga, att man hat skäl att der befara mycket betänkliga saker. Den l: nyligen på telegrafväg ingångoa underrättelsen om de lyonesiska franctireurernas afväpning Iter förmoda att vya uppträden inträffat eller hotat, hvilka förmått de republikanska myndigheterna till en kraftåtgärd mot denna oroliga och farliga del af befolkningen. Några värmare underrättelser härom föreligga änna icke, men de till den 1 och 2i denna månad gående meddelandena af en korrespondent till Times gitva en föreställning om hura kritisk stäl!ningen varit och hvilka faror som hotat. Lyckligtvis visa de också, att om inomvissa: klasser samhällsfiendtliga äsigter och förslag fiona en tacksam jordmån, det deremot gifves andra hos hvilka sans och sundt omdöme göra sig gällande. Detta framgår t. ex. af den skildring korrespondeoten lemnar af ett offentligt möte, som hölls i en stor musiklokal för att diskutera frågan om nationalförsvaret. Såväl ordföranden som åtskilliga andra talare uppträdde med de mest befängda förslag, men den af 12 å 1500 personer bestående församlingen visade för dessa projekter icke riogaste sympati, utan applåderade i stället på det lifligaste en ung talare, som vältaligt och kraftigt ådagalade att den komite för allmänna säkerheteo, som föreslagits af ordföranden, skulle blifva en oppositionsregering. Ordföranden, som inga!unda tyckte om det bifall hans motståndare rönte, sökte afklippa diskussionen, men församlingen gaf sitt ogillande öfver detta godtyckliga förfarande så kraftigt tillkänna, att ordföranden nödgades låta den unge talaren fortsätta och uppelda församlingen till högsta grad af patiiotisk hänförelse. Korrespondenten, som tillstädeskommit vid mötet, beledsagad af en stadsbo, som visatl; hoaom välvilja och för hvilken han uppenbarat sin egenskap af Times korrespondent, blef en stund härefter utsatt för ett mindre behagligt äfventyr, som han synnerligen lifligt skildrar. Bland andra tokerier som föreslagits af olika talare hade af en äldre herre blifvit såsom en i första rummet oundgänglig åtgärd tillstyrkt, att namnen på gatorna borde förändras. Församlingen gaf sitt ogillande högljudt tillkänna, och isynnerhet var detta händelsen i den del af salen der korrespondenten och hans vän befuono sig. Plötsligen reste sig ordförandepv, rmidt under tumultet, och tillkännagaf att han hade ett vigtigt meddelande att göra iörsamlivgen. Härpå följde — tillägger korrespondenten — den djupaste stillhet och med en stämma, som kom den engelske korrespondenten att rysa, underrättade ordföranden församlingen om, att ibland dem fanns en af Times korrespondenter. Han ville tala vidare, men nu bröt oviljan uti vildt raseri. Man utstötte de värsta skällsord mot Times; folket ropade: Hvar är han? Kasta ut bonom! Låt oss bara få reda på honom! Låt honom ej komma undan! och såg omkring sig med hotfulla blickar. Korresponlenten höll! sig dock alldeles stilla; då han stod midt i salen, skulle också hvarje försök att fly, atpekat honom, som den skyldige. Han gjorde ett svagt försök att ropa, som de andra, men rösten ville icke riktigt fram. En af hans grannar bade redan fästat siuva genomborrande blickar på honom och hans franska vån hviskade i hans öra: Vi måste till hvarje pris söka komma till dörren. Lyckligtvis uppstod i detta kritiska ögonblick en allmän oreda i salen, föranledd deraf, att flera af mötets med!emmar reste sig för att leta efter förrädaren. Detta ögonblick begagnade korrespondenten och hans vän att maka sig till dörren och smyga sig ut. För att affektera likgiltighet gnolade den senare under bortgåendet på Marseljäsen, ehuru dock i något hastigt tempo. Korrespondenten tillägger: För folk, som icke mer finner något nervretande i att gå mot fiendens kulor, vill ix som ett nytt ratmedel föreslå att nenehålla a fegt ge bn, Ån In Jkl FT fl tr br -—-M 0 -—A Am a AA RA UA EA KR frJR ig JO NR Jä vr DR OR GO ÄÖc rne