stiske fransmannen hos Bazaine och underrättad denne ow, att grefve Bismarck bestämdt icke skull underhbandla om fred med den provisoriska rege ringen i Paris, men att han vore böjd för att un derbandla antingen med de lagliga representan terna för den franska regeringen eller med dei franske öfverbefälhafvaren. Den okände synte: vara säker på, att Bismarck vid en dylik under handling skulle göra allaide medgifvanden, som vorc förenliga med Tysklands intressen och icke skulle hålla fast vid några fordringar, som kunde kom promettera Frankrikes värdighet. Hennes maje stät kejsarinnan, tillade han, vore betänkt på at! ingå hvilka som helst underhandlingar med grefve Bismarck, men önskade innan hon fattade sitt beslut öfverlägga med en af anförarne för franska rheinarmån, antingen marskalk Canrobert eller general Bourbaki. Honom ålåg att föra en af dem till England och i detta afseende hade han medfört det ofvannämnda passet. Detta liksom fotografien tycktes utvisa sanningen af den okändes framställning och efter mycket betänkande beslöt marskalk Bazaine att afskicka general Bourbaki, då marskalk Canrobert på grund af illamående ej kunde åtaga sig en så snabb och ansträngande resa. Bourbaki vägrade ibörjan att lemna sin post, då hans soldater kunde uppfatta detta såsom ett svikande af hans pligter, men Bazaine aflägsnade dessa betänkligheter genom att sända honom en skriftlig befallning att resa och att i en dagorder förklara orsaken till sin tillfälliga frånvaro. General Bourbaki aflade då sin uviform och klädde sig i civila kläder och följde fransmannen, som hade i uppdrag att föra honom geom fiendens linier. De båda resande ankommo vrid mörkrets inbrott till de preussiska förposterna, nen då dessa icke hörde parlamentärgsignalen, nödgades de uppskjuta sin resa till morgondagen. Den 25 passerade de utan hinder de fiendtliga inierna och mottogs af en preussisk öfverste, som inder 24 timmer väntat pä fransmannens återxomst och nu förde dem till preussiska högqvar:eret. General Bourbaki önskade dock bevara det trängaste inkognito och ville derför ejlåta föreställa ig för prins Friedrich Carl liksom han ej besvaade det besök, som den preussiske stabschefen tsjorde honom under det hans ledsagare stannade prins Friedrich Carls högqvarter, hvarifrån han ade sig skola resa till gretve Bismarck, för att ifverlägga med honom och sedan skyuodsamt återända till England, fördes general Bourbaki till lärmaste jernvägsstation, hvarifrån ett af preusiska staben bestäldt extratåg fortskaffade honom ill. belgiska gränsen. Härifrån begaf han sig med törsta skyndsamhet till Engiand och presenterale sig den 27 Sept., samma dag, som han enligt ranska berättelser skulle hafva i spetsen för kejerliga gardet drifvit preussarne tillbaka till Briey, ör kejsarinnan, som först trodde, att en förkräcklig katastrof inträffat i Metz och sedan i jögsta grad förvånades öfver generalens berättelse m orsaken till hans ankomst. Då det blifvit lart, att en mystifikation härvidlag egt rum, kref general Bourbaki genast till evgelska utriesministern, lord Granville, framstälde saken för onom och bad honom utverka konung Wilhelms llstånd, att få passera genom de preussiska linirna för att återtaga sitt kommando i Metz. Lord rranville åtog sig detta och genom det preussiska ändebudet i London erböl! han på telegrafisk äg från konungen den äskade tillåtelsen, såmt återände derpå genast till Metz.