t I Versailles, denna Frankrikes ädelsten, befläckad af -1 fiender. Jag ser i parken patruller som gå förbi, I I skildvakter som betrakta mig och ublaner som Vj slumra på gräsmattan. Denna syn bedröfvar mig. ) I Jag riktar min blick öster om Versailles och var) seblifver der ett litet preussiskt läger. Jag kastar I ned proklamationer, tryckta på tyska, midtibland ) soldaterna, och desse herrar svara med en gevärsJeld som icke kan nå mig i de rymder der jag :I sväfvar. Solens strålar äro brännande, och min ballong I tyckes hänga orörlig i luften. Glidande sakta framåt I på osynliga vågor har jag för ögonen den under baraste syn man kan skåda. Vid horisonten är en J ofantlig töckenkrets, hvilken som en ram omsluIter det rika landskap, söm synes der i fjerran. Vinden förer mig mot vester och jag öfverfar öfre I delen af skogen i Rambonillet. Äfven här varseblifver jag några preussare, men Ipå andra sidan om Houdan ser jag inga. Min I flygt på 500 metres höjd öfver skogarne har i hög grad afkylt den gas som fyller seglen på min Ceeste, och från detta ögonblick är jag tvungen att kasta öfver bord stora qvantiteter barlast. Snart varseblifver jag Dreux vid horisonten. Jag närI mar mig till jorden på 50 metres, osh då jag ser bönder komma springande, ropar jag till dem af alla mina krafter: hafven I preussare hos eder?, Nej, nej; var svaret. Lugn och trygg, som jag nu är deruppe, besluter jag mig för att göra ex vridning på ventilen, men en nedsusande vindstöt griper mig plötsligen och kastar mig åt jorden med en ytterlig våldsamhet, innan jag fått tid på mig att släppa mitt ankare. Jag får en förfärlig stöt. Gondolen vändes upp och ned och jag är nära att kastas ur. Jag slungar min sista säck med barlast öfver bord. Men den brustna ballongen vill icke mera göra tjenst. Lyckligtvis bar jag fått tid att fatta min knif under det ballongen temligen våldsamt släpade och kunde ändtligen släppa ned mitt ankare, i hvilket de oförskräckta invånarne i Dreux ifrigt grepo fast. inden är temligen stark och min ballong remnar bokstafligen från den ena ändan till den andra just i det ögonblick den stannar. Jag tager fram mina brefpåsar ur gondolen och kör dem sjelf på en kärra till postbyrån i Dreux. Hvilket arbete jag skaffade de stackars tjenstemännen: Jag gifver dem att expediera mer än tjugufemtusen bref till alla vrår af Frankrike och utlanet. Under hela min väg till Tours har man öfverhopat mig med frågor, !och öfverallt finner jag entusiasm till svar på nyheterna om den förträffliga sinnesstämningen i vår belägrade hufvudstad. Paris är nu befäst på ett fruktansvärdt sätt; det försvaras af 400,000 nationalgardister, 100,000 mobilgardister samt linietrupper. Preussarne helsas! med granater och kulor, öfverallt der de visa sig, öfverallt derde vilja uppställa ett batteri; det berättas att de äro modfällde och tveksamme Paris är förtröstansfullt och beslutsamt; det är nu medvetet om sin styrka. När man vandrar omkring på gatorna och boulevarderna, förmär!er man ingen förändring, om icke att nationalgardets kepi öfverallt undanträngt hatten. En stor mängd handelsbodar hållas fortfarande öppna, och promenadplatserna äro uppfyllda af exercerande soldater, På de yttre boulevarderna och på Marsfältet ha baracker blifvit uppförda för de tappra mobilgardisterna, hvilka till största de-: len ännu:bo hos invånarne i Paris. Om aftnarne stängas cafterna kl. !, 11, och kl. 11 tyckes den stora staden slumra, men i sjelfva verket håller den alltid ett öga öppet. Väktare hålla utkik på eldsvådor, och 40,000 nationalgardister bevska befåstningarne, under det att fästena kasta på långt afständ elektriskt ljus, som:förhindrar allt anfall och hvarje öfverrumpling. Somliga lifsmedel äro dyra i Paris; smöret är slut, frukterva slut, snart blir köttet sällsynt. Men spanmål skall icke tryta, och så länge pasarne ha bröd, skola preussarne bållas på veder börligt afstånd. Som våra fiender tyckas: icke längre vilja anfalla oss, skola vi marschera mot dem, och nationalgardet skall göra oupphörliga utfall. När provinserna äro färdiga, när de komma att skicka sina beväpnade män att oroa de preussiska linierna, skola våra fiender finna sig krossade mellan två eldkretsar; men må alla invånare i provinserna inse, att de icke skola rädda Frankrike, om de ej rädda Paris, och må dei massa strömma till vår hotade hufvudstads bjelp. De underrättelser, vi i dag medföra, kunna ofta förnyas, ty ballongsposttjensten kommer att organiserag i stor skala. Man kan skatta sig lycklig öfver de stora tjenster, som ballongerna göra i den berömde Montgolfiers fädernesland. Fran Metz. Från Cherisey vid Metz skrifves till Schlesische Zeitung: Vistelsen härstädes börjar blifva särdeles långtrådig. Sex hela veckor hafva vi nu legat framför detta afskyvärda näste, och vi se ännu icke något slut härpå. Våra officerare äro erstämmigt af den åsigten, att en regelmessig belägring skulle vara att endast kasta bort krut; och att vi aldrig skola få Metz i våt våld, om det icke är möjligt att utbupgra besättningen och Bazaines här. Förhoppningen, att det nödvändigaste snart skulle komma att saknas vid en sammanhopning af så mänga menniskor, visar sig, tyvärr, som ogrundad, och mången skakar på hufvudet samt menar, att det kanske hade varit bättre att låta Bazaine löpa och slå honom på öppna fältet. Den nu rådande veckra väderleken är för oss mycket skadligare, än regnet var, hvilket vi hade att uthärda i slutet af Augusti och början af September. Den fortfarande omvexlingen af hetta om dagarne och köld om nätterna bringar en mängd folk på lasaretten, och jag skulle önska, att posten ändtligen befordrade paketer, så att jag kunde få en ylleskjorta. Vära löfhyddor i bivonaken, i hvilken vi åter inrycka i morgon (den 2 Okt.), sedan vi en vecka bortåt befunnit oss under tak, börja på att blifva ganska genomskinliga. General Bourdaki. Om denna generals mystiska resa till Londov, som gifvit anledning till de mest besynnerliga rykten, innehåller Standard en berättelse, ämnad att komplettera den som förut lemnats af ett par andra Londontidningar. Vi meddela här nedan en resuine deraf. Den ej namngifne fransmännen, som jemte Bourbaki spelar hufvundrollen i berättelsen, var bosatt i London och begaf He till Hastings strax efter kejsarinnans ankomst dit. Han lade der i dagen stor bängifvenbet för den kejserliga dynastien och fund till kejsarinnans omgifniog. att hon hade egått ett fel genom att lemna Frankrike; hon borde med sina ministrar hafva begifvit sig till någon af provinserna eHer ombord på ett pansarskepp och fortfarande utöfvat sin myndighet. Nu ansäg han det vara högst maktpåliggande, att kejsarinnan utfärdade en proklamation, i hvilken hon förklarade de revolutionära myndigheterna olagliga och bäfdade dynastiens rättigheter. Ett utkast till en dylik sökte han förgäfves få tillfälle att öfverlemna till kejsarinnan, som ej ville bevilja honom audiens. Han förklarade då att han skulle begifva sig till kejsaren i Wilhelmshöhe och det lyckades honom att af den kejserliga prinsen erhälla en fotografi af den kejserliga familjens bostad i Hastings, hvilken han lofvade öfverlemna till kejsarevp. Men i stället för att reså till Wilhelmshöhe begaf ban sig till preussiska högqvarteret, der han synes bafva haft ett samtal med grefve Bismarck. Hvad föregått dem sk ta be ek BO ku As URI MOM Mm nn mm I Mm I mn rn