hindra revisorerna från att göra framställningar, men ansåg dem å andra sidan ej ega rätt att få dem såsom motioner af stadsfullmäktige behandlade. Fullmäktige hade, enligt arbetsordningen, icke rätt att antaga förslaget då det icke blifvit af beredningsutskottet såsom dess motion upptaget, och lika litet fd fullmäktige att återremittera, ty detta innefattade en befallning till utskottet att upptaga förslaget. Grefve von Rosen kunde ej dela den nästföregående talarens åsigt, att revisorerna borde i någon mån uppmuntras, att göra nya framställningar i sammanhang med revisionen, ty derigenom skulle sjelfva revisionsarbetet sannolikt komma att eftersättas. Hvad beträffade förslaget om val af revisorer för tre år, så skulle dess antagande medföra praktiska olägenheter. Det vore i öfrigt vanligt, att stadsfullmäktige återvalde en eller annan af revisorerna, och derigenom vore det nu väckta och af hr Nordlund understödda förslaget i viss mån af stadsfullmäktige redan accepteradt. Tal. yrkade bifall till hvad beredningsutskottet hemställt. Hr Hazelius fann det synnerligen vigtigt, att man icke frånkände revisorerna rätt att framställa nya förslag. Tal. yrkade, ätt stadsfullmäktige måtte förklara, icke såsom beredningsutskottet hemställt, att hvad revisorerna i nu förevarande punkt föreslagit ej må upptagas till pröfning,, utan att förslaget för närvarande icke må föranleda någon åtgärds. Hr von Kremer yrkade återremiss, och trodde att liksom stadsfallmäktige valdes för 2 år, så borde äfven revisorerna i könseqvens härmed icke väljas för 3 utan för 2 år. Hr Wistrand yrkade bifall till hvad utskottet hemställt. Det kunde icke nekas, att det af revisorerna nu väckta förslag, som afsåge ätt göra ändring i stadsfullmäktiges så kallade grundlag, vore mycket vigtigt och borde betraktas såsom ny motion; hvilken det icke tillkommit revisorerna att afgifva. Tal. motsatte sig förslaget om mer än ett-årig revision, emedan det aldrig kunde vara nyttigt ätt stadsfullmäktige bunde händersa på sig genom att för flera år utse revisorer, hvilka möjligen kunde vara för revisionsarbe:et olämpliga. Hr Lindhagen försvarade äfven utskottets hemställan. Utskottet hade aldrig velat förmena revisorerna rätt att göra framställningar i sammanhaög med revisionsarbetet. Utskottet hade endast motsatt sig den åsigt, att revisorerna kunde med g prötendera; att deras förslag nödvändigt skulle af stadsfullmäktige upptagas till pröfning. Hr Montelius trodde det kunna sättas i fråga huruvida bär alls någon motion förelåge. Enligt tal:s åsigt hade refisorerna blott resonnerat öfver ett ämne, öfverlemnande åt beredningsutskottet och fullmäktige att dervid fästa det afseende som de behagade. Utsköttet-tälade om vigten ätt förebygga en äflan att framkomma med nya förslagsmeninger.; men tal. ansåg, att fullmäktige ej kunde veta huru ined de framställda förslagen sig förhöllå, om det ej tillätes fullmäktige att pröfva dem. hk skalle det vara follmäktige betaget att i strid emot utskottets mening anse en åsigt förtjedt att tagas i öfvervägande? I praktiskt hänseenle betydde det nu föga om punkten återremitterades-eller ej, enär d:r Nordlund förmält Sig ämna väcka motion i ämnet, men på det fullmäktige ej måtte. godkänna utskottets resonnenienter i motiveringen yrkade tal. bifall till hr Hazelii förslag. Sedan åtskilliga taläre Vidåre ytträt sig i ämnet, beslöto, efter slutad diskussion, stadsfullmäktige, på sätt hr Hazelius föreslagit, att revisorernas förslag icke för närvagande skulle föranleda någon åtgärd. Beredningsutskottels framställningar rörande de flesta af de följande punkterna biföllos utan, diskussion, dervid likväl, när utskottet afvisade någon rexisorernas framställning på den grund att len inhefattade någon ny motion, heslutet vanligen formulerades, på yrkande af hr Hazelius, i öfverensstämmelse med beslutet rörande 1:sta punkten. Vi sade vanligen, ty fullmäktige voro i. detta hänseende ingalunda konseqventa, utan godkände emellanåt utskottets formulering oförändrad. . . Rörande några punkter uppstod en stunds öfverläggning. Detta var bland annat fallet med frågan om brunnen i Brunnsbacken. Utskottet hade tillstyrkt, att vid framställningen icke skulle fåstas något afseende, emedän revisorerna härvid klandrat stadsfullmäktiges beslut och sålunda i revisionsberättelsen intagit något, som icke der rätteligen borde få sin plats. Hr Nordlund förklarade sig ej kunna godkänna det drätselnämndens svar, på hvilket denna hemställan stödde sig. Det vore revisorernas rått och pligt att besöka stadens anläggningar, men huru skulle dö kunpa yttra sig om deras tillstånd om de ej fioge tala em annat än förhållandet under det år revisionen omfattade. De hade ju då ännu ej börjat sin verksamhet. Hvad nu det förevarande fallet beträffade, så vore det faktiskt att brunnen än i dag stod obegagnad. Det vore möjligt att nämnden gjort hvad på densamma ankommit, men det var revisorernas obestridligt rätt att fästa uppmärksamheten derpå, att arbetet ännu var ofullbordadt. Hr Eklund uppläste drätselnämndens svar och tillade, att nämnden för någon tid sedan aflåtit en ny skrifvelse till jernvägsstyrelsen, med tillkännagifvandena, att om ej arbetet inom viss förelagd tid (som utlöpte i denna månad) vore verkstäldt, såge sig nämnden föranlåten att gå i författning om dess verkställande på jernvägsstyrelsens bekostnad. Hr Nordlund fästade uppmärksamheten på, att enligt den meddelade upplysningen det visat sig, att vid den tid då revisorerna framställde sin anmärkning ingen åtgärd hade vårit vidtagen för att tvinga jernvägsstyrelsen att fullgöra sina åtaganden och att följaktligen revisorerna haft skäl att göra sin erinran. Understödd af hr Montelius yrkade talaren derföre att fullmäktige måtte besluta, satt, medadledning af-det änder öfverläggningen upplysta förhållande, låta vid utskottets yttrande bero. Detta blef också fullmäktiges beslut. Vid punkten rörande Ladugårdslands strandgata yrkade hr Weber att fullmäktige skulle uttala ett ogillande deröfver, att nämnden undandragit sig meddela revisorerna begärd upplysning om hela köstnaden: för detta arbete. Herrar Lindhagen. och Wistrand förfäktade deremot den åsigten, att nämnden ej kunde vara pligtig verkställa alla de utredningar revisorerna kunde begära. Dessa hade föröfrigt tillgång till alla handlingar och vore i tillfälle att sjelfve verkställa de utredningar de önskade. Hr Webers förslag förkastades med betydlig majoritet. : IT en punkt hade beredningsutskottet hemställt, att hvad revisorerna framställt beträffande indragning af öfveringeniörsbefattningen vid vattenled ningenficke måtte föranleda någon åtgärd. HrWallden ville fästa tredje afdelningens uppmärksamhet på önskvärdheten deraf att, sedan nuvårande öfveringeniaren vid stadems vattenledning, t. f. Jdandshöfdisgen i Hallande län Leyonancker, nu måste lemna hufvuastadem och således antagligen äfven nu ifrågavarande, af honom i kommunens tjenst på förordnande wmnehafda befattning, afdelningen ville tillse huruvida icke ingeniörsöromålen vid vattenledningen skulle kunna på det af revisorerna antydda sätt ordnas. Af forMella skäl ansåg talaren sig dock förhindrad att ått i ämnet nu framställa n got yrkande: Hr Söke instämde härt. : Hr Montelius ansåg sig böra gå längre och Åt KÖ — NÅ MM AA RR mV MMMM I AA -— -—R OMR BD a -et eh rr AA e (NN) 4 RR MN OA OO HÖR mV MM sö yrkade, att punkten måtte återremiteras till beredningsutskottet: Genoms votering: hiföktar förs slaget om återremiss med 34 röster mot 30, KRIGET As 4DPDPÖ LUP RO 40 m:m PN hr