rekognosceringar. Afven kan det i någon mån tillskrifvas traditionerna från det första kejsardömet. Den utomordentliga förmåga, hvarmed naturen hade utrustat Napoleon I att kunna gissa sig till fiendens ställniog och planer, hvarigenom han kunde i hög grad undvara denna annars så vigtiga faktor i krigföringen, bidrog mycket till att denna gren af en officers åliggande försummades, och denna brist har som en tradition gått genom franska armen. Den inom samma armå försummade bevakpingstjensten, hvarigenom under detta krig fransmännen blifvit så ofta öfverraskade af fienden, kan äfven till stor del tillskrifvas dessa traditioner. Napoleon I:s fältherretalang bestod förnämligast i de snillrika strategiska kombinationer han före ett fälltågs början förstod att uppgöra och derefter lika mästerligt utföra. Derigenom att fienden då alltid måste hålla sig på defensiven fingo fransmännen ej synnerligen erfara behofvet af denna gren i fälttjensten. Det var -först under åren 1813 och 1814 som denna brist mera framträdde. Napoleon III hade dock alltförväl insett detta, hvarpå den proklamation, som han utfärdade till armen vid början af 1859 års krig iItalien lemnar bevis. De lyckliga krig. Frankrike under det andrä kejsardömet haft att utkämpa hafva ej egnat sig att göra denna brist synnerligen kännbar förr än nu. Det vore mycket. orätt att tillskrifva kejsar Napoleon orsaken till alla dessa brister. Den makt, som.är en bland de svåraste att bekämpa är traditionen, denna tradition, som hvilar på minnet af stora lysande segrar och bedårar sig med hoppet att till de redan förvärfvade lagrarne med lätthet lägga nya. Det var denna olyckliga föreställning och den ifver som efter .Sadova bemäktigade.sig: franska armen att mäta sig med den preussiska, likasom. den preussiska armån efter det stora slaget vid Austerlitz brann af begär att. mäta sig med den franska, som Trochu i ofvannämnde arbete på allt sätt sökte bekämpa. De söm känna sinnesstäwningen inom. franska armen kunna intyga att general Trochu genom denna skrift icke inom densamma vann några sympatier. De lömska insinuationer i engelska tidningar, dikterade af hat emot kejsar Napoleon derför, att han under sin regering ända till detta olyckliga krigs utbrott höjt Frankrike till den första makten i Europa och skapat en stor flotta, — att motiverna till krigsförklaringen skulle varit att dölja underslef inom krigsadministrationen sakna enligt ins. tanke allt spär af den-oväld man :kan hafva rätt att fordra af en press, som vill göra anspråk på att uttala en stor nations tankar. Atten porsonlighet sådan som kejsar Napoleon, hvilen, hvad än man må tänka om de medel han användt att komma till högsta makten, dock under de 20 år han styrt Frankrike visat så många prof på stor klokhet, skulle; med kännedom af dessa underslef, vid framskridna år och med bruten helsa velat kasta sig id i ett krig, som Han sjelf före dess utbrott förklarade skulle blifva långvarigt, ligser utom alla sannolikhetens gränser. Uunderslef i krigsförvaltniogen kunna väl aldrig bättre komma i dagen än genom kriget. Ryssland gaf derpå för femton år sedan ett slående bevis, Det är armen med understöd af hela nationen som drifvit honom. dertill och att kriget varit nationelt i-Frankrtike lär väl ingen vilja bestrida. Likasom Fredrik Wilz helm i Preussen 1806 har kejsar Napoleon nu ej kännt sig hafva makt att arbeta emot stridslystnaden hos nationen. Hans yttrande till en eogelsman straxt före krigets utbrott: Jag kan ej nu styra Frankrike som förutn, tyckes tydligen. utvisa det, likasom hans i Chalons ofta upprepade yttrande: man har bedragit mig., tyckes lika tydligt gifva tillkänna att han först för sent kommit under fund med saker, som i hans friska dagar säkerligen ej skulle undgått hans skarpa blick. Huru detta blodiga krig skall slutas, är omöjligt att säga och ej heller föremål för dessa rader. Första akten eller kampen meljan de båda ländernas armåer kan nu anses utkämpad. Skall kriget fortsättas, blir det ett folkkrig emot inkräktaren. För oss som äro nog lyckliga att njuta af fredens välsignelse bör detta krig tjena till varning. Huru ofta har man icke hört yttras, det vi, som ej borde tänka på att föra något anfallsutan endast försvarskrig, ej hade behof af någon synnerlig arme och-hvad är.det nu Frankrike för annat än försvarskrig? När det nyss: så mäktiga Frankrike nu visar sig vanmäktigt, på grund deraf att allmän värvpligt, det vill säga hvarje medborgares utbildning till soldat icke der blifvit införd, så att med ringa undantag landets försvarskrafter nu äro inskränkta till oöfvade rekryter, ur stånd att på öppna fältet hålla ståöd emot väl öfvade och organiserade soldater, hvad skulle värt öde: då blifva under liknande omständigheter ? Att ett land med den utsträckning som Frankrike, befolkadt af nära 40 millioner menniskor samt försedt med starka fästningar och fylld skattkammare skall kunna, när folket vill försvara sig, bereda fienden stora förluster och göra vistandet för honom särdeles obehagligt kan man väl tänka sig. De djupa sår som landet erhåller genom nedbrända städer och byar jemte: all annan förstöring är också jemförelsevis lättare att ersätta i ett land med Frankrikes klimat, der somrarne äro dubbelt så långa som hos :oss. Skulle man dock söka att beräkna de dagsverken som erfordras för att-återställa all denna förstörda egendom, att icke tala om de millioner, som denna egendom kan sägas representera, skulle man komma till det resultet, att landet kunnat med mera lätthet och med vida mindre uppoffring under många år underkasta sig de bördor, som äro förenade med en armeorganisation efter preussiskt mönster. De illusioner om ständig fred som man på senare ären hört utalas hafva aldrig visat sig så bedrägliga som nu. Det må vara ins. tillåtet att i anledning af de brädstörtade händelser vi inom så-kort tid fått upplefva uttala. några reflexioner med afseende på vårt eget försvarsverk. Dessa reflexioner kunna för var och. en, som något så när velat göra sig förtrogen med hvad det nuvarande krigföritgssättet af soldaten och än mera af befälet fordrar, ej vara annat än i hög grad allvarsamma, Hvad vårt försvarsverk beträffar böra vi ej göra oss några illusioner. Indelningsverket, hvarpå vårtförsvarsväsende hufvndsaklioast hvilär. är en för längasedan för