IHLVArTOP NATVä PPCUSSarneSscsrab: Den häpnad och bestörtning, som fattat en hvar i anledning af det segerrika fälttåg preussiska armen kunnat under en månad utföra emot den såsom oöfvervinnelig ansedda franska armån, måste helt naturligt framkalla den frågan fram hvad orsaken kunnat vara till en sådan gång. Man har visserligen, synnerligast i Frankrike, velat uteslutande tillskrifva det den dåliga ledningen af franska armen, men den, som med någon uppmärksamhet följt händelsernas gång, måste medgifva att, äfven med bättre ledning från denna sida, utgången troligen skulle blifvit ungefär densamma. För att utröna orsaken är det nödigt att gå något tillbaka i tiden. Sedan Preussen är 1806 förklarat Frankrike krig och kejsar Napoleon I genom de minnesvärda segrarne vid Jena och Aunerstädt i grund slagit de preussiska armåerna, tillfängatagit spilrorna af desamma, bemäktigat sig landets hufvudstad och alla fästningarne blifvit besatta med franska trupper, allt dettå inom loppet af en månad, förblef denna nu så stolta monarki under mera än 6 år eller tilldess genom det olyckliga fältåget i Ryssland Napoleons stjerna börjat blekna, i segrarens våld. Det var endast med hjelp af hela Europa, som det lyckades Preussen att afskaka de nesliga bojor, det så länge måst bära. Att ett folk, som mindre än ett halft sekel förut genom krigiska bragder förstått att förskaffa sig en röst i Europas rådslag, skulle djupt känna denna förödmjukelse och söka förekomma den för framtiden är helt naturligt, Derigenom uppkom denna armeorganisation, hvartill historien ej kan framvisa något motstycke, hvarigenom hvarje medborgare är i tre år underkastad militärisk tjenstgöriog å garnison, utan rättighet att friköpa sig, och sedan ända till och med 40 lefnadsåret förbunden att, i händelse af krig, tjena i linien eller reserven. Deraf att så mycket intelligens sålunda inkommer bland männen i ledet, blir det en naturlig följd att befälet synnerligen officerarne nödgas tillegna sig krigsvetenskaplig bildnibg; hvarigenom de praktiska öfningarne blifva merå både omvexlande och lärorika: Den som vill få en klar föreställning om det sätt, hvarpå fekryterha inom preussiska armån bildas, beköfver endast genomläsa ett under sist!. är i Berlin utgifvet arbete af general vy. Kasse med titel: Die Ausbildung des Preussischen -Bataillons im praktischen Dienst.. . Man finner deruti att den metod som användes vid rekrytens daning ifrån det han inkommer i depöten är i första hand baserad på att utbilda hans iakttagelseförmåga å terrängen samt huruledes han skall kunna göra denna sig till godo; ingalunda ensamt för att skydda sig för fiendens eld,! utan förnämligast för att kunna komma denna in pålifvet så obemärkt som möjligt och dymedelst göra anfallet mera öfverraskande. Bataljonens öfningar gå alltid ut på att tillgodogöra sig denna at manskapet förvärfvade tärdighet samt att inöfva alla de manövrer söm lämpa sig för de.olika stridslä-: gen, hvilka i kriget kupna förekomma: Attl. allt detta fordrar ett befäl som sjelf tänkt sig in uti dessa saker torde vara lätt att! finna. Officerare af andra armeer, som un-! der vistande i Preussen gjort sig väl för-l: trogna -med--försvarsväsendet . derstädes, inj 4 4 tyga ock att den militäriska bildningen hosl: massan af preussiska officerare är sådan, att de högre cheferna vid förefallande behof kunna taga hvar som helst officerare ur limien för att användas vid generalstaben. Man måste äfven tillskrifva denna höga miHitäriska bildning hos befälet att alla nysare: tidens-uppfioningar tillgodogjorts inom preus-: siska armen, hvarpå särskildt deras så mäl: sterligt inrättade fälttelegraf. visat.så lysande! prof såväl under 1866 som innevarande årsi: krig. Att den för en armåö så oändligt vigtiga intendenturen och den ej mindre vigtiga sjukvården blifvit på lika sätt omsorgsfullt inrättade har detta krig äfven ådagalagt. Man kan säga att detta krig varit för Preussen resultatet af 50 års krigsvetenskapliga studier och dermed åtföljande praktiska rön. : Den preussiska armen har visserligen i general Moltke en utmärkt strateg, det preussiska artilleriet har visserligen visat sig vara det franska betydligt öfverlägset, men det är dock en sak, hvaruti denna armå varit den franska, oafsedt de större massor, hvar öfver-den-haft att förfoga, otvetydigt öfver-. lägsen, nemligen i taktiken. Taktik är visserligen ett begrepp, som är ganska svårt att bestämdt begränsa, emedan detsamma har så nära samband med begreppet strategi, att gränsor emellan dem båda äro nästan omöjliga att uppdraga, men då mån med taktik vanligen mehar konsten att på bästa möjliga sätt tillgodogöra sig de resurser för anfall såväl som för försvar, som under hand varande trupper kanna erbjuda, för att uppnå ett strategiskt ändamål, framstår här en betydlig skilnad emellan den franska och den preussiska armån. Denna olikhet uppkommer deraf, att under. det man i Preussen under de sista 50 Ären, hvarunder landet varit nästan oafbru tet välsignadt med lång fred, sökt, såsom ofvansär nämndt,. tillgodogöra. sig alla nyare tiders uppfinningar, infördes der redan för öfver20 år sedan de så allmänt bekantabakladdningsgevären. I preussiska armån lät man det dock ej stanna dervid, utan insåg att, gör att ännu bättre kunna tillgodogöra sig den betydligt ökade eldgifoingen, taktiken äfven måste lämpas derefter. Under det man väl bibehöll bataljonen såsom den taktiska enheten, sökte man göra denna mera smidig genom att aflägsna sig från den gamla lineartaktiken, der bataljonen ensamt spelar en sjelfständig roll, och utsträckte denna sjelfständighet äfven åt kompaniet, till och med i viss grad åt plutonen och sektionen (halfBlutonen). Att detta stridssätt fordrar ett ögligen utbildadt befäl genom den sjelfständighet, som lemnas åt kompaniofficerarne, är naturligt. Den första fördelen, som häraf vinnes, är den, att då bataljonen föres i elden, trupp och befäl kunna på samma gång söka betäckning mot fiendens eld och likväl Wederstödstrupperna vara så nära tiraljörkedjan, att de kunna med kraft uppträda när så behöfves. En annan fördel med denna AR AR AA AAA I a DA