Paris den 21 Sept. 1870. SEEDS TTR ERIGET. Jules Favre i Villenenvo. På sin resa till mötet med grefve Bismarck var den franske utrikesministern gäst ötver natten i Villeneuve hos general von Timpling. En officer vid generalens stab skrifver till SchlesischeZeitung; följande om hans vistelse i nämnda stad: När vi mot middagstiden ankommo till Villeneuve, funno vi der den nyupprättade franska republikens utrikesminister Jules Favre med två följeslagare, baron v. Ring och ihr Heindel. Desse herrar befonno sig i en motaries bostad i närheten af slottet och hade i det öfvergifna huset stält till ganska beqvämt åt sig. Jag såg Jules Favre och hans följeslagare intaga en matsäcksfrukost. Han hade i största hemlighet, utan att göra det bekant i Paris, bittida på morgonen lemnat staden och åkt till våra förposter. Här mötte han dragoner, som förde honom och hans sföljeslagare till Villeneuve. Han hade trott konungens och Bismarcks högqvarter var er. Kort förut hade en engelsk chargö daffaires varit i Meaux och haft ett samtal med Bismarck, onder hvilket den sistnämnde på attachbens förfrågan anmärkte, att herrarne i Paris ju kunde framställa sina fredsanbud. I anledning häraf hade nu Jules Favre beslutit personligen underhandla med Bismarck; General von Timpling hade emellertid varit sys8elsatt att inspektera brobyggnaden och terängen på venstra Seinestranden, och när han återkom, begaf han sig på Joles Favres begäran till denne i notariens hus. I den lilla trädgården framför huset möttes herrarne och deras följeslagare. I generalens sällskap befunno sig stabschefen öfverste von Salviati och majoren prins Biron af Kurland. Under det samtal, som uppstod mellan dessa herrar, meddelade Jules Favre generalen, att han kummit för att på grefve Bismarcks uppmaning framställa fredsförslag till honom. Då fgeneral von Timpling uppfattade detta yttrande så, som om Favre skulle ha bekommit en skriftlig uppmaning, meddelade denne förhållandet, sådant det här ofvan omnämnts. Det var ledsamt för honom att få höra, att konungens högqvarter låg så långt härifrån, i Meanx. Då generalen icke hade fått iuppdrag att skicka underhandlare till högqvarteret, meddelade han honom detta samt att han skulle skicka en officer med en depesch till Bismarck. . Jules Favre samtyckte härtill med tacksamhet och bad generalen låta honom resa tillbaka och skicka svaret med sen parlamentär. Generalen svarade, att han siogenting hade emot hans hemfärd, men att sman svårligen skulle vilja skicka någon parlamentär. En fransk minister hade förklarat preussarne utom folkrätten; man hade flere ånger skjutit på parlamentärer, det vore derföre omöjligt att vidare sätta parlamentärernes lif på spel. Jules Favre uttryckte icke blott sin förundran, utan äfven sin afsky i anledning af detta med faktiska uppgifter beledsagade påstående och utbrast: Det är ett brott, ett afskyvärdt brott! Generalen föreslog honom derefter att under hans beskydd i Villenenve afvakta svaret; han inbjöd honom att bo på slottet och vara hans gäst vid dinern. Jules Favre antog allt detta med tacksamhet. Prins Biron af. Kurland skickades genast med depeschen till Bismarck. Under dinern samtalade Jules Favre och general von Timpling helt otvunget. Den franska republikens representant Jules Favre gjorde ett helt och hållet sympatiskt intryck på alla närvarande. Det fina, lediga och på samma gång anspråkslösa sättet, hans ädla, af lifvets strider fårade ansigte, hans stora, mörka ögon blickade så vemodigt och sorgligt, den stolta pannan, allt röjde den för ideer lefvande mannen, som är djupt gripen af sitt fäderneslands olycka. När måltiden var slut, wttalade Jules Favre sin tacksägelse till geveralen för hans ädla och välvilliga bemötande. Han sade, att han hyste den innerligaste önskan, att hans sändning måtte få framgång. Han skulle gerna och med glädje ha skänkt tio år af sin lefnad, om han hade kunnat förhindra detta olyckliga krig. I, mina herrar, ären modige och högsinnade män. Det skulle göra mig den största glädje, om jag kunde räcka äfven er en broderlig hand.o Härmed tog han afsked af sällskapet, som enhälligt uttalade sig gynnsamt om honom, ett omdöme, som äfven uttryckligen bekräftades af generalen; ty han vände sig Vill de närvarande och sade: Mina herrar! Man hedrar -sig sjelf mest genom att behandla sina fiender med aktning. Qperationerna kring Paris. den stora betydelse Sövres besättande bar för de belägrande yttrar Neue Freie Presses militärförfattare: Genom Styres besättande är Paris befästningslinie så godt som a rommen och den direkta breschskjutnin