hjerta, då jag till grefve Bismarck aflät följande skrifvelse, hvarmed vår underbandling afslutades. Hr grefve! Jag har noggrannt för mina embetsbröder i nationalförsvarets styrelse återgifvit den förklaring, som erg excellens haft godheten göra mig. Jag nödgas till min ledsnad underrätta ers excellens, att regeringen ej kunnat antaga edra förslag. Den skulle antaga en vapenhvila, hvarunder en nationalförsamling kunde utväljas och sammanträda. Men den kan icke underskrifva de vilkor, som ers excellens förelägger. Hvad mig beträffar, eger jag medvetandet att hafva gjort allt för förekommande af vidare blodsutgjutelse och för återgifvandet af fred åt våra båda nationer, för hvilka den skulle vara en stor välgerning. Jag drager mig tillbaka endast inför den befallande pligt, som ålägger mig att icke offra mitt länds heder, som nu är hänvisadt till att energiskt göra motstånd. Jag förenar mig utan förbehåll i dess önskan liksom i mina embetsbröders. Gud, som dömer öfver 038, skall bestämma våra öden. Jag hyser förtröstan till hans rättvisa. Jag har den äran att teckna etc. Jules Favre. Den 21 September 1870. Jag har slutat, mina kära embetsbröder, och I skolen med mig tänka, att om min mission misslyckats, skall den dock icke hafva varit alldeles utan fm Den har bevisat, att vi icke hafva afvikit från vår väg. Liksom vi gjorde vid dess början, förbanna vi äfven nu ett krig, hvilket vi äro dömda att fortsätta; liksom då antaga vi det hellre än att vanhedra oss. Vi hafva gjort mera: vi ha sönderslitit den tvetydighetens slöja, hvari Preussen insvepte sig och som Europa icke hjelpte 083 att upplyfta. Då Preussen beträdde vår mark, gaf det verlden Bitt ord på, att det anföll Napoleon och hans soldater, men att det respekterade nationen. Vi veta nu hvad vi ha att tänka härom. Preussen fordrar tre af våra departement, två befästade städer, den ena med 100,000, den andra med 75,000 invånare, 8 å 10 andra likaledes befästade aan Det vet att den befolkning, som det vill eröfva oss, stöter det tillbaka, det utsträcker icke desto mindre sin hand efter den, sättande Peggen af sitt svärd emot protesterna från dess borgerliga frihet och moraliska värdighet. Naiionen, som begär att fritt få öfverlägga, erbjuler det garantien af sina kanoner, uppställda på Mont Valerien och beskyddande den sal, der våra leputerade skola rösta. 8e der hvad vi veta och som man bemyndigat mig att säga er. Måtte hela landet höra oss och stå upp, vare sig för att förneka oss, då virådde let att göra motstånd till det yttersta eller för tt med oss genomgå denna sista, afgörande pröfning. Paris är beslutet dertill. Departementerna organisera sig och skynda till dess hjelp. Det ista ordet är ännu icke uttaladt i denna kamp, ler numera våldet kastar sig öfver rätten. Det veror på vår ståndaktighet om den skall leda till ättvisa och frihet. Mottagen, mina kära embetsbröder, den brolerliga hyllningen af min oföränderliga hängifrenhet. Vice presidenten i styrelsen för nationalförsvaret, utrikesministern Jules Favre. Paris den 21 Sept. 1870. TESSAN