Ödeläggelsen af Bzzeilles. Baierska krigsministern baron Pranckh har till Times insändt ett svar på hertigens af Fitz-James berättelse om de af baierska trupperna i Bazeilles föröfvade våldsbragder. Svaret är i hufvudsak blott en underrättelse om att en redogörelse för tilldragelserna är att förvänta från den baierska kårbefälhatvaren general von der Tann; men ministern tilltror sig emellertid kunna redan på förhand förklara, att alla berättelser af ögonvitnen till striden öfverensstämma uti att ådagalägga, att om beklagansvärda handlingar — handlingar stridande mot hederps lagar — blefvo begångna, så begingos de icke af de baierska trupperna. Dessa berättelser — säger baron Pranckh — visa sammanstämmande, att Bazeilles öde utgjorde det fruktansvärda men rättvisa straffet för det omenskliga beteendet af dessa s. k. nationalgardister, som, biträdda af sina hustrur och barr, valde till skottaflor våra läkare och andra personer sysselsatta att bispringa de sårade, och hvilkas infama hbandlingssätt gick så långt att de inkastade dessa olyckliga sårade i de at artilleriet till en del antända husen. Det tyska krigföringssättet. Times meddelar en af fyra engelska läkare undertecknad skrift, daterad det tyska lägret framför Metz den 23 Sept., hvari de förklara, att berättelsen i Pall Mall Gazetite om de grymheter och våldshandlingar som af de tyska trupperna skulle föröfvats mot invånarne i de ockuperade provinserna sakna. all grund. Insändarne, som varit med på nästan alla ställen der drabbningar förefallit, säga sig iogenstädes ha sett ett enda exempel på våld emot bönderna och förolämpningar mot deras qvinnor eller något fall der någontiog annat fagits från bonden än en och annan höna eller litet frokt. Tilläggas bör, att de engelska tidniogarne fortfarande meddela berättelser, som gå ut på att bestyrka de af de fyra läkarne bestridda förhållandena. Om det systematiska sätt, hvarpå preussarne utsuga landet genom sina reqvisitioner och inqvarteringar skrifver en korrespondent till Times, som i dessa dagar gjort en resa i franska landsorten: I tre timmar reste jag tillsammans med två aktningsvärda invånare i Rhbeims, tydligen män i goda omständigheter, hvilka hade lemnat staden 48 timmar förut. Det var ett godt tillfälle att eritålla upplysningar om preussarnes uppförande i de städer, de inneha, och den moderation och det lagn, hvarmed desse berrar talade i detta ämne, öfvertygade mig att de talade sanning. Det system, som preussarne invigde på Jutland år 1861 och hvilket jag tror de fortsatte i de österrikiska provinserna 1866 — sågom vi veta att de gjorde i andra delar af Tyskland nämnda år — bibehålles i år i Frankrike. De pålägga städerna kontributioner och tvinga invånarne icke blott att herbergera trupperna, hvilket är vanligt under krigstid, utan äfven att rikligen förse dem med mat och dryck, och alla, som haft tillfälle att observera tyska soldater och officerare, veta att de äro storätare och (isynnerhet officerarne) temligen begifna på att dricka. Denna dubbla utsugning är mer än hvad befolkningen tål vid, och den har redan utarmat henne och måste, om det fortfar, inom kort utsätta henne för hungersnöd. Om de personer, hos hvi!ka trupperna äro ingvarterade, icke lyckats anskaffa hvad som reqvireras af dem och icke kunna erhålja det i staden, befallas de att skicka efter det från landsbygden eller andra saluplatser, och det händer ofta, att när dylika förråd ankomma, tagas de af preussisyt tjenstemän såsom staden ålagda kontributioner. Solda:erse ärp bättre att ha att öra med än officerarng, berättade mig desse heimsboer. De vilja gerna pavrka något utöfver den vinranson, som är anslagen åt tem (bestämd till en half butelj till hvarje måltid ot dagen), men föröfrigt äro de temligen medgörliga, och OM de någon gång skulle visa benägenhet till råbet eller excesser, gör en Hotelse att klaga för deras officerare vanligen tillfyllest att förmå dem lägga band på sig. Somlige af officerarne äro, förklarade mina sagesmän, fullkomliga gentlemen, lätta att göra till nöjes och måne om att ej alltför mycket ligga sina värdar till last; men en stor mängd af dem äro oförskämda och pockande. Exempelvis anfördes några, som, då kosten ej var i deras smak eller i deras tycke ej nog utsökt och omvexlande, intogo sina måltider på värdsbuset och läto skicka räkningarna till sina motsträtviga kosthållare. Andra hyjödo oupphörligt sina vänner på frukost och midag och fordrade ett vältörsedt bord. Jag behöfver ej nedskritva en mängd små drag och anekdoter, som berättades för mig och hvilka bevisade, huru befolkningen i de eröfrade departementena Demötes af inkräktarne, På räkningens kreditsiaa bör antecknas, att de preussiska officerarne, hvilka till största delen äro barska, trotgiga och öfvermodiga (i sjelfva verket är deras uppförande till stor del sådant hemma lika väl Bom i fendeland), icke behandla befolkningen illa; att de bära akining för qvinnorna, ty förv.ämpningar och skymfligt beteende mot dem ha variv. ganska sällsynta, garot slutligen att de respektera enskild egendom så pass mycket, att de icke plundra Mag8iner, och att de betala hvad de taga i handelisbödar, värdshus och schweizerier. Jag frågade, huru det hade gått med de stora förräden af champagnevin i Rheims, då den preussiske offåcern är en stor älskare af champagne, när han kan få det. De hade ej blifvit ofredade; men hus, som öfvergifvits at sina egare, råka mycket illa ut. Detta var händelsen med flere landthus i närheten af Rheims, hvilkas egare stannat i staden. Det försäkrades för mig, att många af dem blifvit plundrade på allt, som var lätt att bära bort seb lönade mödan att taga. : Bönderna klaga myckeöt; och i byar och landtgårdar tyckes soldateskens uppförande ha varit värre än i städerna, der upprättelse lättare kan vinnas genom klagomål hos de militära auktoriteterna. En stor svårighet är den öfverdrifna inqvarteringen. Fattiga familjer med mycket litet utrymme för främmandes herbergerande, ha boksvafligen blifvit drifna ut på gatan genom det antal soldater, som man kastat på dem. Nöden bland de lägre klasserna är så stor, att de förmögnare nödgag utdela bröd åt dem, på det att deej skola svälta ibjäl. Landetär uppfyldt af utblottade menniskor utan penningar och tak öfver hufvudet, hvilka ej kunna få något arhete — utsvultne tiggare, med ett ordt sagdt. Af dessaberättelser och andra, som kommit till mina öron, af enahanda innehåll, kan man omöjligen komma till annan slutsats än den, att om också tyskarne afhålla sig från våldsamma görpingar, behandla de dock landet med stor sträoghet, i fall, såsom jag antager, detta uttryck kan användas för ett system, Bom gör en ofantligt stor del af befolkningen till tiggare och icke lemnar dem någon annan utsigt än hungersdöden. rs NORGE, Till storthingsmän för Jarlsberg och Laurviks amt valdes i torsdags den 29 Sept. länsmannen N. N. Eoge gårdsbrukaren H. J. 0. Ascbjem, statsrådet K. J. M. Motzteldt och skeppsredaren H. Klaven:ess. URLEENRRPKBEARODE RNA PG —ee——— — — — LINE —— to — — — OO HO — — — 2 2? REN,