visionsberåttelsens afgifvande förflöto 2 månader och 12 dagar. . Den begreppsförvexilng, som gjort sig gällande hos revisorerna, då de i sin heråttelse inblandat likt och olikt, då de icke åtnöjt sig med att granska drätselnämndens förvaltnirg, hvartill de beft uppdrag, utan; hufvudsakligen fäst sig vid beslut, som blifvit fattade af revisorernas principaler, stadsfullmäktige, samma begreppsförvexling återfinnes hos artikelf:n i första artikeln och dertill grundad på följande, högst egendomliga åskådningåsätt: Revisionen af drätselnämndens fäkenskaper är den enda förrättning af sådant slag, hvars reBultat kommer till den stora alimänhetens kärnedom, och genom hvilken denna allmänbet är i tillfälle att erhålla närmare upplysningar om sina ombuds, stadsfullmäktiges åtgöranden och om det sätt, hvarpå de dryga skattemedel, som affordrös stadens invånare, blifvit använda, Hvilken grund, menar författaren, kunde man hafva att vidtaga och förvänta de rättelser, stadens invånare kunna vara i tillfälle åstadkomme vid valen till stadsfullmäktige, om alla stadsfullmäktiges åtgärder skulle undanhållas offentligheten? Af dena anledning böra drätselnämndens revisorer, hvilka ensamme äro i tillfälle att intränga uti och med sakkunekap bedöma förvaltningen af stadens angelägenbeter, omnämna sådana stadsfullmäktiges beslut, som drätselnämnden haft att verkställa, och som menligt inverkat på stadens hushållning. Genom ett sådant omnämnande skulle stadens invånare vinna kännedom om och högre intresse för kommunens angelägenheter, ja ett sådant omnämnande skulle äfven, enligt författarens mening, hafva till följd, att stadens fullmäktige sjelfve, af hvilka större delen nu har ytterst ringa begrepp om både mål och medel för många af stadens meat kostsamma företag, få så mycken kännedom dercin, att de sedermera kunna med större framgång bevaka stadens intresse. Man kunde verkligen vara frestad antaga. att artikelförfattaren sväfvar i en fullkomlig okunnighet derom, att de ärenden, som förekomma hos stadsfullmäktige, först genomgå beredningsutskottet, hvars utlåtanden tryckas och utdelas till stadsfullmäktige samt äfven utlemnas till Stockholmstidningarnes redaktioner, hvilka före sammanträdena redogöra för de vigtigaste bland dessa ärenden; att stadsfullmäktiges förhandlingar ske inför öppna dörrar i närvaro af tidningsreferenter, hvilka sedermera; inför allmänheten redogöra för dessa förhandlingar; samt att revisionsberättelserna öfver sundhetsoch fattigvårdenämndernas ej mindre än revisionsberättelsen öfver drätselnämndens förvaltning på Bamma sätt som alla öfriga ärenden tryckta föreläggas stadsfullmäktiges och sålunda komma till allmänhetens kännedom. Utan en sådan okunnighet är det åtminstone insändaren alldeles obegripligt, buru man kan godkänna en tankegång sådan som författarens. För ettBoförvilladt omdöme vill det förefalla hafva varit det enda rätta, att revisorerna inskränkt sig till att fuligöra det af deras rincipaler, stadsfullmäktige, dem lemnade u påtag att granska drätselnämndens förvaltning och lemnat åt stadsfullmäktige att sjelfvk komma till rätta med sina principaler, staden3 röstberättigade invånare. Af den omständighet, att revisionsberättelsen an gående första afdelningens förvaltning är fördelad 1 42 SS, oberäknadt den 8, som handlar om ansvarsbefrielse, har författaren i första artikeln dragit den slutsats, att lika många anmärkningar blifvit framställda mot denna afdelning. Så är dock ipgalunda förhållandet, såsom ock författaren i den andra artikeln synes medgifva. Många bland anmärkningarne äro, som sagdt, riktade mot stadsfullmäktige, och många S innehålla nya förslag. Äfven bland de 24 punkter, hvilka i den första af vämnda artiklar framhållas såsom de vigtigaste anmärkningarne, finnas flera, som äro af ettdera af dessa begge slag. 7 af dessa punkter innefatta uteslutande nya förslag, 4 andra uteslutande och ytterligare 3 hufvudsakligen anmärkningar mot stadsfullmäktige eller äldre myndigheter, hvilkas beslutanderätt på dem öfvergått. Aterstå en del mer eller mindre vigtiga anmärkningar mot afdelningen, hvilka samtliga denna utförligt besvarat. Då insändaren tager för gifvet att den i den senare artikeln började redogörelse för dessa svar kommer att fortsättas, behöfver han icke vidare dervid uppehålla sig. I utlåtandena angående revisionsberättelsen liksom i artiklarne har den fråga kommit till tals, huruvina revisorer kunna väcka nya förslag med anspråk på att få dem afgjorda af stadsfullmäktige. I den senare artikeln är uttryckligen medgifvet, att de icke hafva någon formel rätt i detta hänseende, och så är äfven otvifvelaktigt förhållandet. Men frågan har äfven en annan sida, som ock i den andra artikeln påpekas. Det är nog riktigt, såsom der säges, att dylika förslag kunna tjena till väckelse, men då böra de vara framstälda af verkligt intresse för saken och icke af begär att vilja på den granskade myndighetens bekostnad framhålla sitt eget jag. De böra, om de skola göra åsyftadt gagn, vara grundade på verklig kännedom om förhandenvarande förhållanden och innebålla nya uppslag i frågor af allmännare betydelse, men icke hufvudsakligen gå ut på att framhålla huru revisorerne i hvarjehanda små detaljer skulle hafva förvaltat, om de haft detta uppdrag. Ett ängsligt uppsökande af anledningar till framställande af anmärkningar eller nya förslag för att ställa den bestående förvaltningen i ofördelaktigt ljus, isynnerhet om förslagen och anmärkningarne äro späckade med fraser angående revisorernes omgorg om de skattdragandes bördor m. m. dylikt, kan ock hafva ganska betänkliga följder. Som bekant äro våra kommunallagar ett försök att i en skala, som troligen söker sitt motstycke i något ar.nat land än England, bygga kommunalförvaltningen, äfven den verkställande delen deraf, på kommunalmedlemmarnes olönade arbete, på deras oegenpyttiga intresse för kommunens angelägerheter. Med detta intresse stå och falla dessa lagar. Det inses då, af huru stor vigt det är, att revisionen af kommunalförvaltningen utan att eftersätta något af det allvar i granskningen, som naturligtvis icke får saknas, undviker att framställa småaktiga anmärkningar och förslag, hvilka i längden skola hafva till följd, att denna förvaltnings bästa medlemmar tröttna vid det lönlösa arbetet, KHättegängsoch Polissaker. Stöld. Från polismyndigheten i Linköping har till härvarande poliskammare i dag ingått telegram om att i nämnde stad en större stöld begåtts, af blard annat: 1 guldeyli Ada, Se L