Rättezångs-. ooh Pollssåker. — Krigsrättsmå. Önder det ryttmästaren A. W. Liljenstolpe år 1869 var arresterad å högvakten vid k. slottet för undergåenåe af straff för pbefogad klagan, utkom ett regeringsbeslut af den April nämnda år, deri anfördes: att söm Ffyltmö staren L. skulle förklarat sig önska komma i åtnjutande af det underhåll, Km i fängelse allmänligen bestås, anbefalldes öfverståthållareembetet föranstalta, att matportion in natura från hufvädstadens cellfängelse tillhandahölles I. Till grund för detta regeringsbeslut låg ett af öfverkommendanten Sandels den 11 Mars ingifvet memorial, deri han dels anmält, att ryttmästaren L. skulle förklarat sig önska under sin arresttid komma i åtejutande af det underhåll, gem f fånlse allmänligen bestås, dels anhållit, att enär öreskrift ej funnes, huru förhållas borde med underbåll, då officer eller underofficer å högvakt unpderginge arrest, dertill anledningen sannolikt Vore, att i tienst varande officer eller enderofficer, som undergäått sådant straff, icke ifrågasatt att i alla afseenden blifva behandlad lika med dem, hvilka i allmänt fängelse förvaras, men sådant fall nu inträffat och framdeles kunde komma att inör nådig föreskrift måtte i detta afseende medlelas, Sedan ryttmästaren L. förekaffat sig en afskrift af detta memorial, ingick han den 31 Maj med en ekrift till statsrådet Och chefen för landtförsvarsdepartementen deri han försäkrade, att han aldrig haft någon Sådan önskan och ännu mindre muntligen eller skriftligen uttalat något sådant, som i öfverkommendanteas inemorial omförmäldes. Denna skrift innehöll derjemte redogörelse för huru det L. ådömda straff verkställdes, såsom att han vid middagens intagande endast erhöll en träsked, men ej knif eller gaffel m. m. Statsrådet Abelin infordrade öfverkommendantens förklaring. Vid denna förklaring åberopade öfverkommendanten ett at kommendanten grefve Taube afgifvet skriftligt yttrande, enligt hvilket ryttmästaren L., på kommendantens fråga, om ryttmästaren ansåge sig bafva rättighet till det underhåll, som i fångelse allmänligen bestås, förklarat, att ryttmästaren ansåg sig böra hafva traktamente såsom utom regementets stånd kommenderad officer. s Genom beslut den 22 September 1869 förordnade K. M:t, att handlingarna i målet skulle öfverlemnas till justitiekanslersembetet för den handläggning, hvartill lag kunde föranleda. ustitiekanslern fann ryttmästaren L:. ej hafva haft skäl till den klagan, han hös statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet fört, men som L. såväl derigenom som genom det skrifsätt, han dervid begagnat, förbrutit sig mot 7 kap. 75 strafflagen för krigsmakten, uppdrogs åt krigsfiskalsembetet att mot ryttmåstaren L. anställa åtal. Efter skriftvexling dömde krigshofrätten den 24 sistl. Mars ryttmästaren L. att, för det han mot öfverkommendanten Sandels och kommendanten Taube, hvilka voro förmän för L. såsom arresterad å förutnämnda högvakt, fört klagan, utan att hafva gittat ådagalägga anlednihg dertill, samt för det han vid denna klagans utförande brustit iaktning och anständighet, straffas med fängelse för den förra förseelsen i en månad och för den senare i en månad och 15 dagar. Genom utslag den 14 i denna månad har K. M:t, uppå ryttmästaren Liljenstolpes besvär, pphäft krigshofrättens utslag i hvad det ådömer L. ansvar för obefogad klagan, men i öfrigt fastställt detsamma. (Dp. 4.)