hotellet närmast hans bostad, voro 10 gift: 2 Joch måste lemna sina hustrur och några a .dem sina barn efter sig på landsbygden. Hur g skola dessa stackars menniskor draga sig fran under sina försörjares frånvaro? Samma fråg: framställer sig beträffande en mängd bönder som hu med alla sina Hyttbara timliga ego. , delar skocktals ankomwa till Paris. Mar . kan knapt stå fem minuter på gatan, utar att få se någon af deras gammalmodiga landtfordon passera, fullpackade med förunderlige -Iting. Den trogna kon, hvilken vanligen ä -Jen deltagare i den patriarkaliska processioI nen, skail bli en nödhjelp för dem, och hunden får väl gå samma väg, om det blir brist sb w rn på vahliga lifsmedel. Men i bästa fall äl allt snart uppätet för dessa anspråkslösa jordegare. Deras med svett och möda anskaffade förråd går åt till deras uppehälle, (utan att da förijena en enda sou. Till pa köpet ha d2 kanske haft det nöjet att se den egendom, som de ej kunde föra med sig, förstöras för att ej komma preussarne till nytta. Man har berättat mig, att i grannskapet af Paris har detta slags förstöring sketti mycket stor skala. Revynp, tillägger korrespondenten, upplifvade alla sinnen, åtminstone för tillfället, joch Paris såg lyckligare ut äa det hade gjort jsedan republiken proklamerades. Eljest ser man vaniigen en orolig, bekymrad uppsyn, hvilket också är naturligt då en fullkomlig stagnation är rådande i alla afförer. Denna omständighet utgör förklaring nog på de lifliga önskningarne om en bemedling, hvilka Jag är viss på icke härröra från brist på mod och besiutsamhet. Mon petit Mob!ot? är det törtroliga tilltalsord, som parisarne lära använda till mobilgardisterna. Det är åt min lilla Moblot som hedersposten i de yttre fästena är anförtrodd, och hen sträfvar träget att göra sig skicklig till detta värf. Det vid den stora revyn närvarande nationalgardet uppskattas af en tillfällig korrespondent till Times till 170,000 man. Korrespondenten tyckte sig hos de olika bataljonerna af nationalgardet märka spår af olika politiska opinioner. Visserligen, säger han, vågar ingen säga ett ord emot republisen, men det är ju fallkomligt oskyldigt att ropa Vive la France!? Några bataljoner ropade mycket högljudt ?Vive la Republique!, och audra ropade lika högt Vive la France? Det föreföll korrespondenten som om det legat en viss betydelse i dessa olika rop. Äfven den franske korrespondenten till Times, för hvars i något mörka färger hållna skildring af ställningen för några dagar sedan vi nyligen redogjorde, har under den 14 Sept. skrifvit ett nytt bref till det engelska bladet, likasom det förra inspireradt af dystra aningar. Det är isynnerhet inre oroligheter och en skräckregering af de röda som han synes befara, och han anser att Paris försvar kan endera dagen blifva en politisk lika mycket som en militärisk fråga. Det lider icke något tvifvel, säger korrespondenten, att socialiemokraterpa och de öda republikanerna skola försvara republiken genom att försvara Paris till det yttersta, men de göra ingen hemlighet af att de icke skulle ha försvarat Paris, om det varit kejsardömets sista bålverk. De borde derför knappast finna sig öfverraskade, om en dag skulle komma då andra partier kunna anse det icke löna mödan att försvara socialismens bålverk. Skulle en being komma att ega rum och icke från början motstås med framgång, torde den nuvarande regeringen plötsligen blifvit kastad öfver ända och ersatt med en annan, hvilken moderata män torde anse lika litet värd att understödjas som socialisterna ansågo imperialismen förtjera understöd. Det skulle då bli ett froktansvärdt mätande af krafter, och om da röda fioge öfverhand, kunde Paris vinna en förfärlig ryktbarhet i historien. Om deremot general Trochu har framgång från början, är den nuvarande regeringen oantastlig inifrån. Äfven i striden mot den yttre fienden anser korrespondenten mycket komma att bero på de allra första händelserna. Om alla äro så beslutsamima som de synas, så torde. Paris, äfven med sin brokiga och oöfvade garnison, komma att förvåna verlden; men det. är .verkligen omöjligt att ännu säga hvad j. inflytande krigets verkligheter kunna komma att utöfva på denna stad. Den första alvarsamma sammandrabbningen med fienden skäll sannolikt bereda general Trochu ett godt tillfälte att bedöma hvilka nutsigter till framgång han eger. Jag är öfvertygad om att den skall utöfva ett starkt omedelbart li inflytande på befolkningen; Pariserbefolkl: ningen är så känslig och lättrörd, att den skall med ehs kasta sig i en ytterlighet af bjeltemod eller en ytteriighet af misströstan. Brefskrifvaren tillägger, att åtskilliga personer, som högljudt förklarat sig ämna dö på vallarne om så behöfdes, likväl helt tyst och stilla knallat sig i väg. Det varl märkvärdigt huru många som, till exempel, l. blifvit kallade til aflägsna trakter af landet l till följd af nära avhörigas insjuknande. Dej. voro förtviflade, naturligtvis, öfver att behöfva lemaa Paris just då preussarne nalkas, och-isynnethet vid tanken på, att då de en gång lemnat staden de icke skulle blii stånd l: att återvända, i anseende till. belägringen. Starka hotelser förspordes i-Paris mot dessa krukor, och de funnos som -påyrkade att de borde stråffås genom att tå sin. egendom sedvestrerad, men korrespondenten anmärker med rätta, att om; Paris kommer att hålla stånd, så är det större utsigt till framgång, om de harhjertade äro borta. Försvaret af Paris. Den i anledning af Paris belägring nedsatta sundhetskomiten har kungjurt, att invånarnpe icke behöfva frukta för att Paris