Be VITA NME Paris vid början af belägringen. De underättelser, som de utländska tidningarne i dag bringa oss från Paris, torde vara de sista vi på lång tid hafva att motse. Det är derför med mer än vanligt intresse man tager kännedom om dem, sökande i dem finna någon ledning för sina törmodanden i afseende på utsigterna för den franska hufvudstaden, som i detta ögonblick mer än någonsin kan sägas vara Frankrike, att ut-. härda den belägring som nu verkligen tagit sin början. Nästan alla bref från Paris, som vi i dag finna i engelska och belgiska blad och hvilka äro daterade den 13 eller 14 dennes, äro uppfyllda af redogörelser för den stora revy, som general Trochu höll förstnämnde dag med Paris försvarare, nationalgarde, mobilgarde, frivilliga skyttar (francs tireurs) och linietrupper, uppskattade af ml till ett antal af. 300,000 man, af andra till 400,000 man. Det är således ingen brist på folk, och alla uppgifter sammanstämma deri, att en fast beslutsamhet syntes vara rådande hos alla dessa fosterlandsförsvarare. — Deras brokiga utrustning — somliga med, somliga utan uniform — torde icke helier minska deras värde som soldater; hvaremot det är naturligt att deras öfning är bristfällig och att tyvärr många bära vapen som ej äro tidsenliga. Det anses emellertid allzänpt, att isynnerhet de från landsorterga iokomna mobilgarder utgöra ypperliga soldatäirnen, blott man hade tid att utbilda dem. Under deuna sista tid bar man exercerat från morgon till afton och mobilgardisterna berömmas äfven af opartiska betraktare, t. ex. de engelska korrespondenterna, för stor läraktighet, men naturligtvis har man på den korta tid de stätt under vapen icke hunnit bibringa dem en sådan utbildning att de ännu kanna föras mot fienden på öppna fältet. Huruvida deredan nu blifvit och framdeles, under den tid som förflyter innan en strid kan förestå, kuvna blifva så mycket öfvade att de kunva göra sin pligt bakom förskansniogarne kommer framtiden att utvisa. Times ordinarie korrespondent i Paris uttalar den åsigt, att regering och folk i Frankrike nu äro så angelägna att eroå fred och så väl inse de oerhörda materiella förluster som kriget åsamkar lundet, och de politiska och sociala faror som det kan medföra, att det knappast ges några vilkor, med urdentag af områdens afträdarde, som deicke möjligen skulle gå in på. Men hittills finnes ingen som tror att, under hvilken påtryckning som helst, de skola samtycka att afstå något område. Korrespondenten tror att äfven om Paris skulle blifva taget och besatt af preussarne, skulle i nögon iransk stad, hur obetydlig den än må vara, finnas något slags styrelse som skulle fortsätta motståndet. För öfrigt, säger han, tror flertalet af pearisare: icke att Paris kan tagas, undantagandes genöm blokeriog, om ett energiskt motstånd göres, och ett sådant synes man beredd att göra. Det tyckes för öfrigt som skulle motståndet bli ännu mer envist till följd af den rådande föreställningen att konungen af Preussen harj för afsigt att, om han förmår intränga i Paris, försöka återuppsätta Napoleon på tronen. En ytterlig törbitvtripg är rådande hos en stor del af parisbefolkningen emot kejsaren. Visserligen finnas många som nu ropa A bas Badinguet! som skulle vara, färdiga att i morgon ropa Vive I Empereur!, och det är ingeotiogBsom är så vämjeligt för de ärliga : republikanerna som att bevittna det sätt, på l! hvilket åtskilliga af kejsarensfordna smickrare ! nu kasta sig öfver honom. Men på sammal! gång är hos flertalet rådande en verklig och djup förbittring, och den engelska korresponj . dent, som vi citera, anför ett ganska karakteristiskt exempel derpå. Ropa Vivela Republique ! sade en af hans vänner till en liten gamin, som gick och skrek på gatan. Den framställda begäran efterkoms ögonblickligen : och af bjertans lust. Nå, ropa nu VWVive VP Empereur!, så skall du få en slatt. ?Plutot mourir? (hellre dö), svarade den lilla pojken och gick sin väg med majestätiska steg. Samme korrespondent yttrar om den stora revyn bland annat: Någon manövrering företogs ej och ej heller någonting annat, som brukar vara förknippadt med en revy; men ändock var det en vacker anblick. Icke mindre än 300,000 man, säges det, gtodo under vapen; och ehuru jag är rädd för, att icke mårga af dem jast uana tyckas ha ett militäriskt utseende, syntes de alla vara vid bästa lynne och uppfyllda af patriotisk hänförelse. Ett mycket stort antal hade satt blommor eiler flaggor på bajonettspetsarne, och detta hade en ganska vacker, om också icke synnerligen fackmässig verkan, Jemförelser äro förhatliga, men jag skulle vara benägen att gifva palmen för godt utseende och vacker, solsoldatlik hållning åt mobilgardet från provinserna. Parisarne marschera i bättre takt och äro tydligen mycket mer hemma i exercisen, Men stadslitf och stillasittande sysselsättningar ba temligen mycket bämmat deras fysiska utveckling. Landtboerne se ut som sjelfva helsan och styrkan och gifva en vises pittoresk anblick genom den besynnerliga kontrasten mellan sina chassepot-gevär och sina högst omilitäriska drägter. Ett beväphadt regemente i mössor, bluser och benkläder at alla möjliga mönster är åtminstone en nyhet eller, rättare sagdt, var det för några dagar sedan, ty nu äro gatorna uppfyllda af dem. Jag träffade för nagra dagar sedan vid enat banstationerna i Paris på ett stort antal, som nyss ankommit. De strålade at glädje, ty de fleste af dem sågo sannolikt den stora staden för första gången, och med sin beslutsamma. uppsyn och sina näsdukar, som i stället för nattsäckar förvarade deras knapphändiga ombyte af kläder och dinglade vid deras bajonetter, påminde ce vidförsta ögonkastet ovilkorligt om d2 taflor, jag sett föreställa den första republikens frivillige. ar voro: dock för väl klädda och sågo för välfödde ut för att uthärda en närmare jemförelse. De äro mycket populära här och i allmänhet mycket väl förplägade; men det oak tadt ha de alltför tillräckliga anledningar till allvarsamma betraktelser för att berättiga dem till lotord öfver det sätt, hvarpå de hålla giv vid vodt mod och visa en glad uppsyn.