ÅisnntRRRR Bättegängs-och Polissaker. Brefstölden. Härom skrifves från Malmö i Sydsv. Dagbl.: Vi hafva angående denna sak från fullt tillförlitlig källa förskalfat oss några upplys ningar, som i någon mån beriktiga förut i tidningarne meddelade uppgifter. Sålunda var största antalet tillgripna bref afsändt från Tyskland af dit invandradt svenskt tjenstefolk till hemmavarande anhöriga. Endast 3:ne af inalles 1000 stulna bref voro från Amerika. Somliga bref innehöllo penningar, lock endast mindre belopp, från 1 till ö rår. Detta förklarar, att det sammanlagda belopp Christoffersen tillgripit ur så många bref icke utgör mer än omkring 180 rdr, deruti dock icke inberäknad en 10-pundsnot, den han försökt vexla, men vid försökets misslyckande sönderrifvit. De bada större utanför skjutbanan vid jernvägen funna brefpackorna hade icke, såsom det först trotts, blifvit utkastade från något förbifarande tåg, utan hade af Christoffersen i hemlighet blifvit ditpraktiserade för att leda misstankarne på någon af Jernvägspostpersonalen. Christoffersen var icke anställd vid stambanans ostkupt, och har aldrig rest på eget ansvar eller ör sina resor uppburit arvode. Anställd vid postverket såsom extra postskrifvare, erhöll ban tillstånd att under sistl. April och Juli månader göra öfningsresor i postkupen. Tillgreppen synas dock icke blifvit föröfvade under denna tid, men väl närmast före och efter sistnämnda månad, då Christoffersen under förevändning att biträda de ifrigt sysselsatta postexpeditörerna, ofta infunnit sig i postkupen mellan kl. !, 2—2e. m., då utländska posten varit anländ och dess behandling börjad. Han erkänner, att han just vid dessa tillfällen tillsmugit sig 10 å 50 bref hvarje gång. De i ordinarie turer resande expeditörerna och postiljonerna hafva naturligtvis varit högst angelägna att från sig sjelfva afskudda den misstanke, som mot dem visserligen kunde uppstå hos allmänheten, men icke gerna hos någon, som med dessa redbara personer eger närmare bekantskap. Det är också hufvudsakligen de yngre tjenstemännens bemödanden man har att tacka för att gerningsmannen blifvit så snart upptäckt och gripen.