fick jag det svaret, som jag minst af allt väntat, ty han sade: Nu vet jag att jag ingenting kan. Emellertid har han knåpat och vägt af utjorden i sommar och stakat ut de nya dikena. Tillisist har han plöjt upp Storgärdet här midt för gården. Ingen af drängarne skulle gjort det bättre. Men det som fröjdar mitt gamla bjerta mest, herre, är, att han numera icke skämmes för sin faders stånd. I går stod han på åkerrenen, när restgårdsmamsellerna gingo förbi, och såg icke buskablyg ut att prata med dem, fast han höll både plog och tömmar i näfven. Det är en heder att vara bonde likasåväl som att vara någol annat., skref han redan till mig från folkhögskolan. Och att flera af kamraterna hysa det tänkesättet, har jag skäl att tro; ty han har visat mig bref från en kamrat, hvilken skrifver: De första veckorna efter hemkomsten (från skolan) var det dystert och enformigt; men nu hinner man sällan att tänka på något annat än plogen och spaden. Jag återger hans rättskrifning ordagrannt. Sådana vänner har han nu. Undrar ni på, att jag åter känner glädje och trefnad i mitt hus. I vinter, sedau vi tröskat utaf, skall kamraten komma hit. Då skola de läsa om igen grundlagarne och Odhners historia samt göra upp ritning till. min nya loge. Förlåt, herr magister, om jag skrifvit för långt och bredt; men deraf hjertar fullt är, deraf talar munnen. Jag ville emellertid blott med dessa rader påminna eder om vårt samtal i fjol om hvad en folkhögskola kan göra för nytta. Jag har nu pröfvat det och beder eder att skrifva derom i tidningarne, så att alla kunna få veta derutaf. Det är icke en bonde bland tio, som ännu har en aning om saken,och dock tror jag att få ting skulle kunna öra mera nytta i vårt land än dessa skolor. Gör såsom jag bedt er! Det kommer välsignelse af att görå en god sak känd i landet. Jag framhärdar eder,... 0. 8. V. Så skrifver min fars gamle granne, som bor ett par mil härifrån ute på slättbygden. Jag har icke hjerta att säga nej till hans begäran, ehuru jag å andra sidan icke har tid att skrifva något genomfördt och fullständigt öfver ämnet. Det får blifva framdeles. Men innan jag börjar, må jag dock sluta dessa inledande rader med ett par ord om denne man sjelf; ty han finnes verkligen till och bor icke blott i någon skribents inbillning. Sjelf har han aldrig pått i någon skola, men har likvist på egen hand lärt sig mera äg mången studerad karl kan. Det finnes många gömda anlag till intelligens på djupet hos den svenske bonden, Hos hans broder i Danmark har man lyckats få det gömda fram i dagen till hela detta lands båtnad och fromma. Min gamle vän har gjort mycket godt i sin bygd genom sparbankernas utveckling och mycket annat. Nu ifrar han för folkhögskolan; ty han säger att mot en bonde, som vaknar till eftertanke och klarhet, sjunka nio ner i dåsighet och försoffning. Han menar, och jag tror att han har rätt, att just folkhögskolan eger den kraft till väckelse, som landet och folket behöfva. Derföre, herr redaktör, skall ni också med nästa post få höra mera och rakt på sak gående uppgifter i ämnet. Eder tillgifne