att beväpna gossar och halfvuxnoe. De ställde till tumult för att få gevär. Det exerceras på alla tider af dagen och hvarje dag på olika tid, för att lägga så litet band som möjligt på de enskilda göromålens skötande. Här i hetellet anställer betjeningen öfningar hvarje tag på olika tider. Man måste beundr. dem; en uppassares ställning måste Varva bland de mest trötteamma man kan tänka sig, men den ene kommer till sitt arbete kl. 8 på morgonen efter två timmars exercis i det ypperligaste lynne i verlden, och den andra går lika glad till sin exercis kl. 8 på aftonen, efter att ha sprungit upp och ned för trapporna från kl. 6 på morgonen. Den yngste af våra uppassare är löjtnant, och han går derföre till öfningarne två gånger om dagen. Han klagar skämtsamt öfver, att hans civile förman, källarmästaren, en liten, sirlig knubber, lemnar åtskilligt öfrigt att önska i gevärsgrepp, men säger, att det för öfrigt är förvånande, hura lätt folk ha att lära sig exercis, och huru villige de äro. Icke en fjerdedels timma förflyter, utan att man hör trummor och trumpeter — uniformer bryr man sig icke så mycket om, men musik måste fransmännen ha — och en eller annan afdelning marscherar förbi, än blott ett kompani. än ett helt regemente, Den röda fanan bäres i spetsen, röda uppslag och kokarder pryda soldaterna. Marseillaisen ljuder från leden, och hennes taktfasta toner lära taktfast marsch; man ser samma syn en 50 gånger om dagen, och lika ofta förvånaas man öfver detta skådespel, en brokig blandning af män med eleganta parisiska hattar och med spånhattar för 10. sous, med oklånderliga hvita västar och med det lilla koketta ordensbandet i knapphålet, på hvilket fransmännen sätta så ofantligt stort värde, eller med trasiga bluser och klädesplagg af onämnbar färg, men alla. med en raskhet, en säkerhet i sitt så ovana och nya militära uppträdande, som gifver de bästa löften för framtiden. Ingen kan förneka, att ehvad man änna för fem dagar sedan kan ha tänkt om republiken i denna tid, och ehvad man ännu tänker om det vågade i detta försök, så är det visst, att någonting alldeles okändt har kommit i luften sedan i söndags, någonting stort, någonting förtröstansfullt. Man beklade ständigt, att grefven af Palikao fortfor att hysa misstroende till befolkningen, och att han af fruktan att utsätta dynastien för faror icke ville skrida till en allmän tolkresning. Allt skulle bli annorlunda med denna, lofvade man. Skall detta verkligen bli händelsen? Det har varit detta förskräckliga krigs käonemärke, att. alltid just det otroliga, det mest-oväntade har blifvit verklignet. Skall detta fortfarande gälla? Skall Frankrike resa sig just jå det enda sätt, man förut betecknade såsom den säkraste vägen till förderf? Skall den republik, som dess vänner ha fruktat så mycket, dess fiender så innerligt önskat, bli räddningsplankan? Måtte hon bli det! Måtte man äfven häruti få erfara, att man -förut misstagit sig! Times korrespondent i Paris meddelar i bref derifrån den 6 dennes åtskilliga detaljer angående kejsaren och kejsarinnan efter deras olycka. Iogen af de hittills offentliggjorda berättelserna om kejsarinnans afresa är — skrifver nämnde korrespondent — alldeles korrekt. Det stod-mycket hårdt attförmå henne att lemna Tuilerierna, och hon anträdde icke sin afresa förrän söndagseftermiddagen, då ett längre uppehåll redan hade blifvit mycket farligt. Det är icke heller sannt att politiprefekten -Pietri ledsagade henve. Berättelsen att hon skulle hafva flytt i karlkläder är helt och bållet ogrundad. Jag kan tilllägga, att det var med knapp nöd hon kom andan utan äfventyr, ty då hon åkte bort i en liten droska, som höll på något afstånd från Tuilerierna, blef hon igenkänd af en liten josse, som ropade: du är kejsarinnan! Lyckigtvis var ingen i närheten, som hörde detta rop, eljest kunde följderna hafva blifvit betänkliga. Om kejsarinnan strax efter mot-j tagandet af underrättelsen om nederlaget vid Sedan och kejsarens fångenskap hade nedlagt sin myndighet i kammarens: händer, är det li antagligt, att hon kunnat lemna Paris likal. Jogot och öppet som prinsessan Clothilda. Om kejsarinnan än icke var populär, så kan det dock icke sägas, att hon varit landet till någon skada. Men hon hakade sig ännu sedan ; allt hopp var förloradt med en lätt förklarlig envishet fast vid sitt palats, och hennes vänner måste slutligen snart sagdt bruka våld för att få henne bort. Hon kunde icke finna sig i lyckans plötsliga omslag; hon kunde icke skilja sig frän den tron, hvilken hon hade hoppats att sonen skulle ärfva. Det är der-; före antagligt, att hennes sorg är stor och skall blifva lävgvarig. Med kejsaren förhåller det sig anno:lunda. Alla berättelser äro i ense i att bekräfta, att han bär sitt fall från, maktens tinnar med mycket filosofiskt lugn. En fransk jernvägskonduktör passerade genom Verviers just då kejsaren befann sig der ( och blef uppmanad att vända sig till kejsaren för att fråga honom, om han önskade få något ärende uträttadt i sin fordna hufvudstad. Han fick tillträde till kejsaren -ochl, träffade denne i generalsuniorm, omgitven afl, ! ; en mängd generaler, bland dem äfven belgiska generalen grefve de Chagal. Hvad säer folket i Paris? frågade Napoleon. Konuktören anmärkte, att ban hade lemnat hufvudstaden innan de sista stora händelserna inträffat. Kejsaren tackade honom för hans anbud, sade att han icke hade några kom-l. missioner, gaf honom ett stort glas cham-. agne och bjöd honom derpå farväl. Mannen beskref kejsaren såsom åtminstone till utseendet fullkomligt lugn samt munter och vid god helsa. Personer, som känt Lonis Naoleon medan han ännu var landsflyktig, äro Icke förvånade öfver detta lugn; de påstå, att han alltid varit fatalist, och att denna flegma är honom egen och naturlig. Hanl skall icke känna sig olycklig., anmärkte en af dem, som närmare känna honom, han skall tvärtom åter glädja sig af lifvet och trösta sig med den tanken, att han har haft sina lyckliga dagar, äfvensomatt han i alla fall nu har det bättre än på den tiden, då han såsom landsflyktig prins lefde i London. En korrespondent från Kassel skrifver den 10 September till National-Zeitung: . Det intryck åsynen af Napoleon gjorde på! am Sr KR RR a KR RT