Denna åtgärd skall taga sin början den 2 Sej tember och vara fullbordad den 3. Dessa afde ningar skola föras till det af Meuse begränsad området i närheten af Iges för att öfverlemnt till de tyska kommissarierna af sina officerar hvilka då sko!a lemna sitt kommando till sina ur derofficerare. Läkarne skola utan undantag qvarstanna för at vårda de sårade. Fresnoise den 2 September 1870. (Undertecknadt) Molike och Wimpffen. Den proklamation, hvarigenom genera Wimpffen satte sin arme i känvnedom af ka pitulationen är af denna lydelse: Soldater! I går hafven i slagits mot mycke öfvetlågsna stridskrafter. Från dagbräckningei ända till natten hafven I gjort fienden det tapp raste motstånd och skjutit bort till och med edra sista patroner. Utmattade af denna strid, hafvei I icke kunnat svara på det upprop, som edra ge neraler och officerare låtit anställa för att försök: uppnå vägen till Montmdy och förena sig mec marskalk Bazaine. Endast 2000 man man hafv: kunnat hopbringas för att göra ett sista försök De nödgader stanna i byn Balan och återvände till Sedan, der eder general med bedröfvelse öf vertygat sig att hvarken lifsmedel eller krigsför råder funnits. Man kunde icke tänka på att för svara platsen, som genom sitt läge omöjligt kan motstå fiendens talrika och mäktiga artilleri. Då den inom stadens murar samlade armån hvarker kunde komma ut derifrån eller försvara den, då lifsmedel saknades för befolkningen och trupperna. har jag måst fatta det sorgliga beslutet att under handla med fienden. Skickad i går till preussiska högqvarteret med fullmakt af kejsaren, kunde jag till en början icke besluta mig för att antaga de vilkor, som förelades mig. Det var först denna morgon, som jag vid hotelsen med ett bombardement, hvarpå vi icke skulle kunna svara, bestämde mig för nya underhandlingar, och jag har erhållit vilkor, hvari, så mycket som möjligt, I hafven indgått de sårande formaliteter, som bruket i krig oftast medföra i liknande omständigheter. Det Werstår för oss, officerare och soldater, endast att ned undergifvenhet underkasta oss följderna af le olyckor, mot hvilka en arm icke kan strida: rist på lifsmedel och brist på krigsförråd för att trida. Jag har åtminstone den trösten att undika ett onyttigt blodbad och att åt fäderneslanlet bevara soldater, som äro i stånd att i framiden ännu göra fäderneslandet goda och lysande jenster. Kommenderande generalen en chef ET,