5orgliga efterspel: DN Marskalk Mac Mahon hade beslutit att ila r, Bazaines hjelp, men när han fattade detta bes! insåg han också buru ytterst farligt ett sådant n retag var; ty den betydliga armå, som under kr riosen af Preussen marscherade mot Paris, kun h alla honom i flanken, under det att en stor af tyska trupperna vid Metz kunde angripa hon li fronten. Han flyttade sig alltså öfver Reims o ) Rethel till Stenay. Då han framkommit till Ch r le Populeux, erfor ban att kronprinsens avantgar y ) visat sig och att töterna af hans kolonner stött ihop med Douays och Faillys kårer. H gaf genast befallning om en tillbakaskridande 1 relse mot Mezitdres, ty om han blefve afskuren fr denna stad, kande han icke mer underhålla här. Denna rörelse hade redan börjat, då hanu der natten erhöll en depesch från Paris, som nö gade honom att fortsätta den marsch, som skul blifva så olycksbringande för honom. Den fra ska hären fortsatte att rycka framåt och hade r dax till en del gått öfver Meuse vid Mouzon, ( Faillys och Douays kårer, som voro qvar på ve stra flodstranden, häftigt angrepos och i oordni! drogo sig tillbaka efter att hafva utstått en ga ska långvarig strid. Mac Mahon insåg då för a dra gången, huru ytterst vanskligt det skulle va; att söka upppå Metz och nödvändigbeten af a lafstå från denna plan. Han gaf strax befallnir -Jom, att hären skulle gå tillbaka till Sedan oci ehuru trupperna voro uppgifna af trötthet, ma: scherade de en del af natten mellan den 30 oc 31 Augusti. I närheten af Sedan måste 12:e ki ren under Lebrun (förr stabschef hos Leboeu Juthärda en strid, hvari hela fördelen stannade p hans sida; men under det denna pågick, fullboi dade preussiska hären sin öfvergång af Mense p begge sidor om Sedan och började besätta alla höj der, som beberrska staden. Här är stället att fö sta uppmärksamheten på, att Sedan väl är en be fästad plats, men att den beherrskas af de kring liggande höjderna och är ur stånd att motstå nu tidens artilleri. Dess utanverk försvaras icke a framskjutna forter, som fallet är med Metz oci mänga andra platser; å andra sidan var armerin gen mycket ofullständig och förrådet på lifsmede mycket knappt. Följande dagen den 1 Sept., kl. ! på morgonen, anföllos franska härens högra och venstra flyglar på samma gång. Ställningen till hö for intogs af Ducrots och Lebruns kårer, venstr: ygeln bestod åter af Wimpffens och Douays kå rer. Marskalk Mac Mahon steg strax till häst och begaf sig till de mest framskjutna punkterns för att undersöka ställniogen. Kejsaren, hvilker marskalken låtit underrätta om slagets början, steg likaledes till häst och då han red ut från staden mötte han Mac Mabhon, som, sårad i venstra låret af en granatskärfva, återfördes i en ambulansvagn. Wimpffen öfvertog, såsom den äldste generalen, befälet. De franska trupperna höllo energiskt stånd i flera timmars tid, men mot klockan två drefvos de tillbaka och drogo in istaden, hvars gator snart öfverfylldes af vagnar, af infanteri och kavalleri, allt i den största förvirring. Då kejsaren framkommit till valplatsen, begaf han sig först till general I.ebruns kår vid Balan, der striden rasade ytterst häftigt, och derefter till centern, och lifvade genom sin närvaro trupperna, sjelf visande den största kallblodighet midtibland alla de projektiler, som slogo ned omkring honom. Sedan han flera timmar uppehållit sig på slagfältet och besökt de punkter, der faran var störst, återvände han till staden och besökte genast marskalk Mac Mahon. Då han derefter åter ville beifvafsig ut till striden, kunde han icke komma ram på gatorna, som nu voro fullkomligt spärrade för all samfärdsel, och han nödgades qvarstanna i fästningen, under det granater haglade öfver staden, hvilka anstiftade flera eldsvådor, träffade sårade inne i husen och dödade många på gatorna, der de hoptals nedslogo i de täta menniskomassor, som der voro sammanpackade. General Guayot de Lespars stupade här på gatan. Då kejsaren tvingades att qvarstanna i staden, tog han in iunderprefektens embetslokal, der ban befann sig midt i centrum för granatregnet. Under bans uppehåll der sprungo flera granater på taket af huset och på gården. Slutligen infunno sig de särskilda kårcheferna hos honom och sade att vidare motständ vore omöjligt. Efter det soldaterna nästan hela dagen med största tapperhet motstått anfall från alla sidor, drogo de sig till staden och sammanpackades på gatorna. De preussiska granaterna föllo ned i dessa menniskohopar och hvarje skott utbredde död och förderf, och stadens murar och vallar lemnade långtifrån något värn åt denna här, utan skulle tvärtom snart blifva orsaken till dess förderf. Man erkände omöjligheten af ett onyttigt motstånd och insåg nödvändigheten af att parlamentera, och omkring kl. 5 uppsattes en hvit fana å fästningens högsta punkt. I detta ögonblick hade preussiska hären, som utgjorde 200,000 man, dragit sig tillsammans i en ännu tätare krets; ett fruktansvärdt artilleri var uppstäldt på de höjder, som beherrska staden, och) infanteriet hade fått tillfälle att framrycka ända till fåstningens glacis. Konungen af Preussen sände en adjutant till kejsaren med uppfordran att fästningen skulle gifva Kd och franska hären kapitulera. Kejsaren ville icke gifva något svar å härens vägnar, utan öfverlemnade detta åt general Wimpffen; men han lät konungen af Preussen veta, att ban sjelf ville gifva sig. Konungen fordrade, att fullmäktige skulle utses, så att han kunde erfara hvad som borde medgifvas i afseende på hären. General Wimpffen begaf sig till en konferens med general Moltke, åservände sedan och meddelade krigsrådet, som bestod af härens generaler, de vilkor, som framstälts till honom. I detta krigsråd erkändes enstämmigt att hären, som saknade lifsmedel och ammunition samt var inträngd på stadens gator och redan befann sig i oordning, omöjligen kunde göra någon rörelse eller försöka slå sig igenom fiendens leder. Följaktligen vore det onyttigt att förlänga ett motstånd, hvars enda resultåt skulle vara de franska soldaternas mattakrering, och alla funno det oundgängligt att ingå på en kapitulation. General impffen meddelade kejsaren resultatet af denna öfverläggning och sade till honom att endast han kunde erhålla bättre vilkor för hären Konungen hade nemligen erbjudit kejsaren ett möte, som egde rum framemot kl. 7 i ett slott vid Sedan. Oaktadt man.sagt att fiendtligheterna skulle börja ånyo, om vilkoren icke voro antagna kl. 9, drog sammankomsten ut ända tills kapitulätionsvilkoren antogos af general Wimpffen. Sådan är den noggranna redogörelsen för denna tilldragelse, som skall fylla hvarje soldatbjerta med sorg. Den officiella texten till franska armåns kapitulation vid Sedan lyder, som följer: Mellan undertecknade, generalstabschefen hos konung Wilhelm — högste befälhafvare öfver Tysklands ärmger — och franska armåns befälhafvare båda två försedda med fullmakter från deras majestäter konung Wilhelm och kejsar Napoleon, har följande konvention blifvit ingången: 1:o0) Den under general Wimpffens befäl stående franska armån, som i närvarande stund är innesluten af öfverlägsna trupper rundtomkring Sedan, är krigsfången. 2:0) I betraktande af denna frånska armes tappra försvar göres undantag för alla de generaler och officerare, liksom för alla de högre tjenstemäsr, som hafva officers rang, hvilka skriftligen gifva sitt hedersord att ända till det nuvarande krigets slut icke bära vapen mot Tyskland och-att icke på något sätt handla mot dess intressen. De officerare och tjenstemän, som p in på dessa vilkor, skola behålia sina vapen och de effekter, som enskildt tillhöra dem. 3:0) Alia vapen, liksom armens måteriel, bestående af vapen, örnar, kanoner, ammunition o. 8. v. Skola i Sedan utlemnas till en af högste befälhafvaren tillsatt militärkommission för att utan dröjsmål öfverlemnas till de tyska kommissarierna. 1 Fästningen Sedad skall i sitt nuvarande tillstånd och sednast den 2 på aftonen ställas till hans majestät konung Wilhelms disposition. ÅA-:AN Tia afhrorara cAmM inla afmiftit dan I anden