0.) BUYSTAUGC I KäSsernen och endast en och ai sat nan låter förmå sig att klältra ut ur fönstre . joch ned på gatan med tillbjelp af stega iåsom man rest upp mot muren. Två bata der i joner nationalgarde, som rycka fram frå wet i Faubourg Montmartre, mottogos med patric ten tiska rop. Man omfamnar hvarandra oc ille ropar lefve republiken! En af batxljonsche ya ferne, som. är till häst, ropar med en tordöns 1ed I stämma, som öfverröstar allt: Paris gifve da sig aldrig! Aldrig! svara tjugutusen röste let med energi. På Place de la Concorde blifve 20 Iden staty, som föreställer staden Strasbour; nhalft begrafven i blomsterkransar och en va då I pensköld anbriogas på densamma med denn on linskription: Heder åt general Uhrich! All les I hafvuden blottas, och den tappre generalen wtt namn helsis med de väldigaste burrarop sam eiropen: lefve republiken! letve Frankrike! lefv fStrasbourg! lefve general Uhrich! Hoche äI och Klebers statyer blifva likaledes bekran TS I gade och smyckade med friskt löfverk. Der ke lemot fordrar man att de kejserliga vapnei 5 skola rifvas ned på de ställen der de äro an. rd I bragta, och isyonerhet håller man sig till hof1Ileverantörerne på Boulevarderna, hvilkas skyles tar försvinna i en hast. En af de larmand is I hoparne bemäktigade sig en af polisstationerns Pn (i förstaden och afväpnade konstaplarne, mer m lät dem för öfrigt gå, utan att tillfoga dem tt någon olägenhet. Nationalgardet infann sig e, I emellertid snart på stationen och återställde 2lordniogen. På hörnen af Tionde-decemberr:l gatan tog man ned de porslinsplåtar på hvilka Ni gatans namn var anbragt och ersatte dem J. I med bräder, på hvilka var skrifvet med stora I bokstäfver : Fjerde-septembergatan.t a Kejserliga familjens resa från Frankrike. å Exkejsaren inträffade den 5 September omkring kl. 10 på aftonen med bantåget från Giessen vid stationen vid Wilhelmshöhe, hvarifrån han straxt begaf sig till slottets hufvudbyggnad. Ett extratåg inträffade något senare med 16 hofherrar och ett antal betjening, uppgående till 40 personer. Ett starkt detachement infanteri var uppstäldt tramför slottet och: detacherade poster tillbakavisade en talrik hop nyfikna. Entreerna till slottet skola fortfarande hållas afspärrade jemte en del af parken Enligt Hessische MorgenZeitung har konung Wilhelm gifvit order, att kejsaren skall i alla hänseenden: betraktas som en regerande monark. Till töljd häraf hade de högsta civila och militära myndigheferna från Kassel infannit sig i galauniform på stationen, der också ett kompani infanteri och en sqvadron husarer voro uppställda som hedersvakt. Kejsaren var vid ankomsten klädd i generalsuniform, hans bröst var betäckt med ordnar, men han hade ingen värja. På hufvudet bar han en fransk köpi. Då han steg at ur vagnen, mottogs han med en honnörsmarsch och hedersvakten skyldrade gevär. På aftonen kl. 11 var slottet, som under de senaste åren för det mesta varit obebodt, rikt upplyst i alla våningar, isynnerhet hufvudvåningen en trappa upp, der kejsaren uppeböll sig. Från Berlin hade samma dag anländtflera. resande, för att se den fångne kejsarens ankomst till Wilhelmshöhe. Kejsarinnan lemnade lördags natten kl. 1 Tnilerierna. Föregående eftermiddagen hade grindarna till Carouselplatsen för detta ända-) I mål varit stängda. Hon ledsagades till Nordbanans bangård af huissioren Felix, Prinsessan Clothilde afreste först på sönTdagsmorgonen. Alla tidningar vitsorda det mod och det franska tänkesätt prinsessan visat. Hon hade på det lifligaste protesterat mot sin mans afresa till Florens, under förklaring att bans plats vore vid kejsarionans sid3, så länge hon vore regentinna. Hon ledsagades af öfverste Spioola, som hennes far konung Vietor Emanuel skickat för att eskortera henne. Kejserliga prinsen inträffade natten mellan den 4 och 5 i Namur, hvarifrån han följande morgon kl. half 7 skulle resa till Verviers för latt träffa sin fader; men telegrammer från Napoleon III kommo honom att uppgifva denna bestämmelse. Prinsen hade ännu icke kännedom om, att hans fader var krigsfånge loch att kejsardömet hade fallit; men han var bekymrad och orolig öfver den resa han företog och öfver sin omgifnings besynnerliga uppträdande. Han var nästa morgon tidigt uppe och guvernören i Namur, grefve de Baillet, fick uppdraget att underrätta honom om hvad som hade försiggått och att han skulle resa till England för att sammanträffa med sin moder, som hade flyktat ;från Paris. Den unge prinsen, som nu var blek och starkt angripen af de sista dagarnes ansträngningar, mottog dessa förfärliga underrättelser utan att eäga ett enda ord. Han blef några ögonblick stående med nedsänkt hufvud, och då han åter höjde det, yttrade han slutligen: Allt! detta betyder ännu icke något, om blott Frankrike förblifver odeladt. Prinsen bad derpå, att man skulle låta honom blifva ensam. Han lade hofvudet i sina händer och husets betjening kunde länge höra hans snyftniogar. Då han infann sig vid frukostbordet, var han biek men lugn. Han tackade innerligt grefve de Baillet och frågade, huru han kunde visa sin tacksamhet. Gif mig ett par rader af eder hand, svarade guvernören. Prinsen skref på ett stycke papper följande ord: Souvenir daffection et de reconnaissance. Namur le 5 septembre 1870 Louis Napoleon. Emellertid nalkades afresans ögonblick. KI. 3!a åkte prinsen i en hyrvagn ! till jernvägsstationen, der en stor mängd menniskor hade infunnit sig, oaktadt man hade sökt hemlighålla tiden för prinsens afresa. Alla meniskor helsade honom, och han gick förbi dem med hatten i hand. Det herrskade stor rörelse bland åskådarne, och mången qvinna fällde tårar, då tåget sattes i ng. : : Kejserlige prinsen anlände den 5 kl. 8 på aftonen till Ostende, ledsagad af tregattkaptenen Duperrå och majorerna Lamey och ) Clary. På bangården var en mängd nyfikne Isamlad. Prinsen ville icke gå genom folkmassan, utan genom en dörr på motsatta Isidan. Då stationsinspektoren icke nog haIsigt lemnade fram nyckeln till dörren, klättrade prinsen öfver kringhägnaden. Natten tillbragte han på hötel dAllemagne och om lmaronnan kl 8 ock han ambhard nå dan Illa RS AO OR