åå SS Ar MR pH FT ten; möt det är för sent; nya folkhopar ålltmera hopträngda massor ankomma oc! störta uppför peristilens trappa, som inon några minuter är uppfylld af menniskor Ropen: Lefve nationalgardet! Lefve repu bliken!s omvexla och bli allt tätare; national. gardisterna, som stå uppställda utanför, be. svara dessa rop; folkmassan, som till en de hållit sig på Place de la Concorde, trängei na i sin ordning fram. Några kompanier liniesoldater med full packning besatte gården Flerc af dem sökte förmå folket att draga sig tillbaka. Vi skuile vara mycket ledsna öffer att vödgas hugga på er., säger er af dem. aMen man tränger in på dem, ropande: Letve linien! Några soldater lyfta Epp gevärskolfven, och då ingenting vidare hindrar de påträngande, börja de rusa in i Salle des pas perdus och i kammarens korridorer. Kl. 1,3 var sessionssalen ännu nästan alldeles tom. Endast några deputerade af venstern sitta på sina platser. Läktarne fyllas; på en af dem uppstår en häftig diskussion, frågor framställas till de deputerade, som småningom inträda i salen. Presidenten Schneider stiger unp till sin plats och försöker förgäfves erhålla tystnad. Gambetta och Crmieux uppträda sämtidigt på talarestolen. Gambetta uppmanar bevekligt de inträngande att hålla sig tysta. I skölen — sade han till dem — betrygga det resnitat, som I vänten, om I tillåten kammaren. fritt öfverlåggr.s dan iakttager tystfiad under några minuter; men de nyankommande ställa till nytt oväsen. De, som ej få plats på läktarne, inkräkta den gång, som löper bakom de deputerades platser; flera medlemmar af venstern, råsom Dorian och Girault (från Cher), söka förmå dem att sflägsna sig; de lyckas till en början; presidenten, som står upprätt, bibehåller god fattning; han understöder Gam-bettas uppmaningar i bevekliga och kraftiga ordalag. Tystnad råder änon någorlunda. Palikao inträder i salen med hatten i handen, åtföljd af ett litet antal majoritetzmedlemmar; men äter börjar larmet tilltaga; man hör våldsamma bultningar utanför, ett dammoln, som tydligen blir allt tjockare, börjar uppfylla atmwosferen i salen; presidenten sätter på sig hatten. Palikao och majoritetsmedlemmarne begilva sig ut, återkomma snart, men aflägsna sig ännu en gång och synas ej vidare till. Slutligen är balfeirkeln mellan representensbänkarna och talarestolen helt och hållet inkräktad af folkhopen, som tränges dit från gången; natiovalgardister och Mobilgardister med rensel på ryggen visa sig i de dörrar, som äro de deputerade förbehållna. Hr Girault söker förgäfves få dem derifrån och förmå majoritetens medlemmar att intaga sina platser. Juies Favre träder upp på talarestolen och lyckas ett ögonblick göra sig hörd. Intet våldsamt uppträde, ropar han; må vi bespara våra vapen åt fienden och låta döda oss till sista man; men nu behöfva vi enighet; det är derföre vi icke proklamera republiken. Häftiga protester. Jo! Jo! Upprepade rop af: Lefve republiken! De, som uppstämma dessa rop, rusa till talarestolen och omgifva Jules Favre. En af dem vill tala; men man drager honom med stor svårighet ned från tribunen. Under denna episod har presidenten lemnat sin stol, som står tom; men baköm stolen. uppställa. sig. ett dussin nationalgardieter ; stundtals, då larmet blir alltför bedöfvarde, ringer en ef dem med presidentens klocka. Folk strömmar fortfarande in i salen; halfcirkeln framför representanternas platser och äfven dessa sistoämnda, der endast nvågra medlemmar af venstern sitta qvar, fyllas af en brokig hop i bluser, ylletröjor och nationalgardeevapenrockar; man ser hufvudbonader at alla former och färger; några gevär utan bajonetter och prydda med gröna blad svängdes öfver hufvudena. Kl. 3 börjar man ropa: Lefve Rochefort! Man tillägger: Vi skola uppsöka honom i Sainte-Pelagie! Tumultet blir obeskrifligt: några af inkräktarne taga de deputerades pennor och papper samt sätta sig att skrifva; andrä, som stå vid sekreterarebordet; kasta protokoller och andra pappersluntor, som igga i bordslådorna, i hufvudet på de sammanpackade i balfeirkeln. Presidentens klocka kliogar nästan oafbrutet. Folkhopen ropar på de deputerade, men några sådana finnas ej längre tillstädes. Då ropar man: Till Hötel de Ville! till Hötel de Ville! Senatens sista session. Denna församling försvann med kejsardömet så godt som af sig sjelt. På samma gång lagstiftande kåren höll sitt sista sam-g manträde på söndagsmiddagen voro äfven dessa patres conscripti församlade i Luxem-r bourg. De ifrigaste bonapartisterna gålvo vid underrättelsen om hvad som: tilldragits sig i Palais Bourbon sin törtrytelse luft ge-li nom lifliga protester och lefverop för den t kejserliga familjen. — Furst Pöniatövski ro-k par: lefve kejsaren! Grefve Segur dAgues-lg sean: lefve kejsarinnan, rop som af grefvelu de Flamarens kompletteras med: Lefve den kejserliga prinsen! Lefve dynastien! Manlh föreslår att församlingen skall förklara sigln permanent, men Rouher, presidenten, erinrar p att det ej vore troligt att någon folkmassa ly E d a D k e r d D e mm mh 4 —mv IE PR et YA MN MM D 1 P r skulle komma och störa lugnet i Luxembourg och att man kunde få sitta der väl länge vtan att ha någonting att göra. Han föreslår derför församlingen att åtskiljas, under uttalande af sin protest mot hvad som förefallit i den andra församlingen och sin tillgifvenhet för ordningen och den kejserliga dynastien. Häremot bar församlingen ingenting att invända, och det andra kejsardömets senat går tyst och omärkligt sin väg utan att någon gjort sig besvär att ens öppna dörren för henne. I Hötel de Ville. Från lagstiftande kåren begaf sig folkmas-) san med deputerade af venstern i spetsen till-3 lika med nationalgardister och militär tilll; Hötel de Ville. Kl. 4 är den stora med glasi tak betäckta gården, som vid Seineprefektens it oficiella festligheter omskapas till en vinterträdgård, öfverfylld med menniskor. Påls träppstegen af den stora dubbelträppan, som i, utgör gårdens vackraste monumentala pryd-;a nad, och i alla fönster ser man massor afjt åÅxzkådare arhetare hargare nationalgardigter! vx u IE F å i) i