varo, mångfaldiga ganger köpts och såson ausgezeichnet och sehr gut prisats af föl öfrigt ihvarje hänseende respektabla och bildade, till den sansade åldern af 50 A 60 åt korna, män!. Har Ni någonsin hört att man under samma bifall från samma publik — låtit om motståndarens maka trycka obsccna och af de gröfsta oanständigheter fyllda telegrammer? Detta sker — i det bildade Tyskland och jag sänder Er härmed. ett dylikt i original; det är till stil, förmat öch papper förvillande likt de officiella krigstelegrammerna och har för att dess innehåll måtte blifva allmänt kändt — varit utlagdt ibland dessa äfven i de allrafinaste restaurationslokaler, är (såsom man försäkrade mig i eh bukhatdel, der jag förgäfves ohterffågade det, emedan det var födan utsåldt) tryckt hos en af Tysklands största boktryckarefirmor, dess första upplaga var på ett dygn utsåld och — jag har aldrig hört det klandras, men väl otaliga gånger berömmas såsom ausgezeichnets, och — jag har stelf lärt känna dess existens genom eh vV-årig tysk vetenskapsman som, då han ej längre fatin något exemplar att köpa, afskrifvit. detsamma, beundrande dess Witz. Herr redaktör! För att en gång visa huru långt i grof oanständighet det tyska lynnet kan gå utan att finna ogillande inom sitt eget land, beder jag eder att i en not anlingen aftrycka nämnda telegrain eller — vi ni, jräta eder lust att med ett exempel visa vad t. o. m. Qvinnan i ett fiendtligt land har från tysk sida att vänta, ej går ut med att besudla eder tidning med en slik reproduktion — så beder jag eder att åtminstone i noten. säga om jag har rätt eller icke i mitt påstående att detta af-en aktad firma tryckta och af en eljest aktningsvärd publik köpta, berömda och — efter upplagans slutsöljning — copierade telegråm är det gröfsta, fräckaste och otuktigaste som kan upptänkas,1) Och då här icke är fråga om skandalpressens alster och publik, icke ens om bitar ur Kladderadatseh, utan om hvad de eljest finskärnare tyska pennorna prestera under bifall och gillande af en i öfrigt bildad publik — är det möjligt, frågar jag, att, med nyssnämnda fakta för ögonen, odeladt sympatisera med ett till sådana grofheter sig sänkande folk. Måste man. ej önska att den dag må vars långt aflägsen, då detta folk ensamt bestämmer Europas öden, och då Frankrike, som trots inre söndringar hittills ensamt visat sig vara i stånd att bjuda detta folk spetsen, blir utsträket ur stormakternas åntal? Och vore ej det lämpligaste sättet att bemöta dessa rofheter det, att Ni, hr redaktör, då Ni ommer i en krets atfgoda vänner, förevisade! de alster af tysk konst och witz, som jag Du sänder Er; mot t. ex. 10 öre pr person, . och öfversände behållningen till någon fattig fransk soldat-enka, Utom redan nämnda a dokumenter medsänder jag s. k. Kalospin!heChromokrene, (som jag ej kan för läsaren närmare beskrifsa, emedan den, trots briljant färg och teckning, är — för smutsig) samt Benedetti in Emso. 2) Man må icke här svåra mig: detta är tyska. folkets sätt i krig och möt en fiende; i fred och mot en vär äro ivga slika öfverfan att befara — Tvärtom! Samma änsynslöshet i att, då egna intressen derpå kunna vinna, alldeles ignörera äfven de mest moderata anspråk från rättens, sanningens och det passandes ståndpunkt utöfvas at det tyska folkets medlemmar äfven mot hvarandra; T hvarje vecka kan man i tyska tidningar läsa annonser, som mig veterligen ännu aldrig förekommit i våra blad; neml. att A., i anledning af en privat tvist ogeneradt förklarar B. för en ärelös skurk eller (hotad med åtal för slikt) lika ogeneradt återtager en slik förklaring. I förre veckan kallade den ena tysken ogenersåt den andra i tidningarne för förrädare, emedan han ej efterkommit en anonym (!) uppmaning att illuminera i anledning af tyskarnes segrar; man hotade att i tidningarne namngifva de fruntimmer som understodo sig att ge franska fångar cigarrer,, ty fångkosten är för dessa. herrar nog, och man uppmanade dessa truntimmers fäder, män och bröder att eftertryckligt (eindringend) bibringa dem en annan åsigt,; och vid den entusiastiska flaggnicgen i anledniog af segrarne kallade den svarthvitröda flaggans vänner alla dem, som utträngtden svartrödgula (ofta ej ensam utan jemle den förra), för förrädare, i dagligen insända treöch fyrfäldiga Uppsatser, och. 43 ett tredje: parti (ganska förständigt) skref: tvistom ej om färger så länge vi ha fiender att tvista med, atän den som her en flagga han hisse henne, hvad färger hon än må hafvan, — så fick detta parti det mustiga svaret att här är ej fråga om färger utan om huruvida man är en hederlig karl eller en bof (Schuft),, och män hotade sedan med — mamngifning i tidningarne. Vetenskapsmän af så framstående förtjenstatt degodtborde kunna sämjas vid sidan af hvarandra utan fruktan att den enås ära skulle lida något men genom erkännandet af den andres :förtjenst, förkättra den ene den andre såsom dum öch albern;, och intrigera mot hvarandra få ett sätt och med medel, söm slår främingen med törvåning och hånar äfven de moderataste Vegrepp om rätt och anständighet: Kort sagdt: demia metod. att antingen annektera eller undergräfva andras förtjenst, att icke jemte sig tåla ett annat lika berättigadt, att referera alla tvister icke till rätten, utan till det egra intresset, och denna hänsynslöshet att, då man tror detta intresse vara kränkt, för dess försvarande anlita ej blott lagliga medel utan alla medel, äfven de mot alla begrepp om rättvisa, sanning och anständighet mest stridande — denna ignoreriog af en likes rätt och denna hänsynslöshet i val af medel för egna intressens förfäktande utöfvas af den tyske mannen ej blott vis å vis fienden utan, tyvärr, äfven vis a vis den !redlige grannen — i och utom Tyskland. 3) -.(A. 0 ÖÄ mo JJK Mo mA mr et FR me a VA KR k R br FER ig FN MR AA KR RE oh Hd tt år FRA MR RA mh eb mo kr ht om och Mm bag 1) Det ifrågavarande i marskalk Leboeufs namn affattade telegrammet är så otäckt grott och oanständigt, att det är omöjligt att aftrycka detsamma. Vi skola, sedan vi haft tillfälle att visa det för några vänner, som äro stora beundrare af den tyska kulturen, om några dagar öfverlemna det tillika med åtskilliga andra af korrespondenten hemsända flygskrifter och bilder till kongl. biblioteket i Stockholm, r bevaras såsom hörande till krigsNr NR —S a hete