sig nyttan af den förträffliga strategiska an läggning af denna jernväg, som har sina slut punkter i Strassburg och Metz, så att all transportmedel kunde flyttas dit och frans männen ej ens varit tvungna att taga bor så mycket som en skena. Men det minst: afståndet från denna bana till en punkt pi den af oss befarna banan från Saarbräckei i riktning åt Metz belöper sig säkerligen til fem mil, så att en förflyttning af transport medel är omöjlig. Slaget vid Mars-la-Tour den 16 dennes Från preussisk sida har man ytterligare följande skildring af denna strid: Vid drabbningen den 16 tycktes de franska trupperna ba lemnat Metz för att anträda åter tåget till Verdun, ty kl. half 7 stötte de preussi ska uhlanerna, som kringsvärmade Metz, på der franska förtrafven ej långt från Mars-lå-Tour General von Alvensleben lät genast sitt kavaller anfalla fienden i högra flanken, och det såg till er början ut, som; om fransmännen väntat detta an fall) ty de inläto sig genast i striden och utveck lade Bela sin styrka, sökande utbreda sig mot S:i Marie. Af denna uppställning kunde man äfver sluta till att anfallet var väntadt, ty just den ven stra flanken var vår svagaste sida. Med snabb öf: verblick kastade v. Alvensleben en del af trupperna, innan frarsmänen hade tid att intaga en tillfreds: ställande position, till venstra flanken; väl gjorde fienden det mest hårnackade motstånd, men preussarne stormade så häftigt fram, att den af kulor uppfyllda terrängen mot S:t Marie togs och behölls af våra trupper. Vår högra flygel, bestående af fyra bataljoner, hade emellertid att uthärda en mycket blodig strid med divisionerna Ladmirault och Frossard. Redan hade det lyckats våra bataljoner att i den häftigaste gevärseld drifva fienden tillbaka mot Metz, men genom fiendens öfvermakt tvungos de dock under någon tid att sjelfva anträda återtåget. Fiendens försök att agera i centern med starka artillerimassor skulle ha haft den bästa framgäng, i fall våra trupper varit mindre fasta. Kl. omkring 10 var fienden tillbakakastad ända bakom Gravelotte, och der artilleriet för den olämpliga terrängens skull icke kunde verka, arbetade nu tändve hg och bajonetten. Fruktänsvärd var striden vid kl. 11-tiden. General v. Alvensleben visste, att om icke hjelp snart kom, skulle det lyckas fienden att bryta sig igenom och tillintetgöra hela kåren. red framför fronten och ropade med i hög grad upprörd, långt bort ljudande röst: Barn! visen nn, att i ären goda, äng tiga soldater — i denna stuhd gäller det att rädda armöns ära; bållen er tappert, så att icke en enda tumsbredd af den för ora katpraters blod köpta marken åter tages ifrån oss! Hurrah! Framåt, preussare!s Nu uppstöd ett förfärligt blodbad. I sammanträngd linie stodo fiende och vän mot hvarandra, hvarje skott träffade sin man, hvarje tum mark köptes blodigt, och ändock måste vi vika för öfvermakten. Hör! doft kanondån! Det ir de! Det måste vara del Ett tusenfaldigt -hurrah dånade ur struparne. Prins Fredrik Carl rycker an med 10:e samt en fdelning af den 8:e och 9:e armåkårerna. Äuvnu n gång kastade sig de tappre, som i sex timmar örsvarat sig som lejon, på fienden. Prins Fredrik Darl öfvertog högsta befälet och lät Så häftigt ängripa fienden i högra flanken, att han tvangs att vifva vika. — Från Metz kommo oupphörligt friska trupper, och Bazaife tycktes vilja genom öfvermakten tilltvinga sig återtåget. General von Döring sökte nu att, betäckt af en stark artilleriId, genombryta centern. Genomborrad af icke nindre än sex skott, störtade han från hästen, ;ch trupperna fram öfver den tappre. Äfven ge:eneral von Wedell, som efter honom öfvertog beälet öfver divisionen, fick armen och högra höfen bortslitna af en gravat. En så fasansfullt urindig strid har väl sällan utkämpats. Berg af lik ch sårade, öfver dessa stormades fram och tillvaka i tolf timmar; huru ursinnigt besköt icke ienden ännu under återtåget mot Metz i skumasket våra förföljande trupper med ett sådant sranatregn, att våra äldsta soldater knappt kunna ;aminna sig något dylikt; till och med förbandslatserna beskötos af frånsmännen. Kl. omkring 8 på aftonen hade batterierna å imse sidor tystnat, fienden var kastad tillbaka till Metz Rysligt såg slagfältet ut. Marken upprifen af kulorna, der lågo högar af döda och såade, döda hästar, söndertrasade munderingspersedar, här en menniskofot, der ett hästhufvud, krosade vagnar och splittrade kanoner! Omkring 6000 löda och sårade å båda sidorna betäckte valplatens Vi togo 2000 fångar, 8 kanoner och 1 örn, åå svår sida blef general von Rauch svårt sårad skott i halsen), von Grueter lindrigt i armen Berliner Börsenzeitung för den 22 d:s medlelar följande: I går inträffåde till Berlin de första sårade från laget vid Doncourt den 16, hvaribland 11 officeare. Af dessa erfor man en mängd detaljer, af vilka ytterligare framgår, att man lidit kolossala örluster å ömse sidor. Allramest synes det preusiska gardet ha lidit. Dess kavalleridivision kom elden vid Mars-lå-Tour, och dess två dragonresementen ledo isynnerhet betydliga förluster. Det erättas att dessa regementen dirigerades mot en y, som änsägs för obesatt; men då de kommo dit, isade det sig att der fanns både infanteri och arilleri, och då de det oaktadt fortforo att rusa ramåt, blefvo de bokstafligen sönderskjutna. Bege regementscheferna blefvo svårt sårade, och den ne af dem, öfversten grefve Fink v. Finkenstein, öll i fransk fångenskap. Bland högre officerare, om stupat, nämnas prins Henrik XVII af Reuss, refve v. Westarp, major v. Kleist etc. och bland lem som blifvit svårt sårade, prinsen af SaynVittgenstein. ryttvästare v. Trotha m. fl. Bland e stupade finnes äfven handelsministern grefve tzenplitz enda son, en ung man om 19 års ålder, vilken som frivillig ingått i husarregementet Ziehen. Prinsen af Hohenzollern; som tjenar i samia regemente, undkom lyckligt derföre att regerentschefen omedelbart före anfallet afsändt hoom med en rapport. Af det ena af de två reementena återstå endäst 90 man. N Den i Berlin utgifna tidningen Zukunft skrifer: Privattelegramwmer tala om de förfärga förluster, som de senaste dagarne tillfoat våra armeer samt isynnerhet gardena och je brandenburgska regersentena. I den allnänna sinnesstämningen i Berlin har det ckså i några dagar icke kunnat misskännas, tt den tanklösa glädje, hvarmed ännu unerrättelserna om Wissembourg och Wörth pottogos, efterträdts af en allt allvarligare anke på krigets offer. Icke en gång -anexionsskrytet vill längre slå an. Terrängen på det stora siagfältet vid Metz. I en korrespondens till Neue freie Presse rån trakten af Metz den 17 Aug. läses: Då jag i går på förmiddagen lemnade Jury, ann jag åter alla vägar, hvilka gå från Metz åt öder och sydost, fulla af trupper. En ofantlig rmåkolonn framskjuter meg från trakten ordost och öster om Metz i en båge öfver Peltre, ary, Fleury, Orny, Verny och Buchy mot Mosel. lin förut uttalade förmodan, att den strid utanör Metz, som egde rum förliden söndag, endast ar en skendrabbning, visar sig sålunda fullkomriktig.