Rp AN OT RR 4 Enligt de senaste officiella underrättelserna I tyckes för öfrigt en svår fruktan — såvidt man ; kan sluta af tidningarne i Berlin — ha gripit det I preussiska folket, en fruktan, att de preussiska förlusterna i striderna vid Metz varit förfärliga. I Jag dräger mig för att fråga om förlusterna och ätt nämna namnen, emedan blott alltför många bekantå uppgifväs., skref konung Wilhelm till sin ) maka, och så tyckes hela den preussiska befolkningen tänka. Tidningarne tala i obestämda, men Jallt starkare uttryck om de segerrika armbernag förluster, likasom ville de småningom förbereda Åsina läsare på det värsta. Redan den officiella TApPOrtER om slaget vid Rezonville — eller Gravelotte eller Gorze, ty ännu är det officiella namnet icke säkert — nämner, att offren svara mot den stora framgången. Sedan dess ha antydningarne om de preussiska förlusterna förblifvit lika obestämda, men låta ana någonting ännu förskräckligare. Så t. ex. yttrar Berliner Börsenzeitung: Slaget vid Gravelotte tyckes ha varit ett af de blodigaste, som någonsin stått. I går ankommo hit till Berlin de första lindrigt sårade, hvilkas sår förskrifva sig från denna drabbning, bland -.dem äfven 11 officerare. Af dem inhemtade. man redån en mängd detaljer rörande de kolössala förlusterna såväl på fransmännens som på de tyska truppernas sida. Svårast tyckes det preussiska gardet ha lidit. Gardeskavalleridivisionen hade redan den 16 vid Mars-la-Tour varit i elden, och deribland hade isynnerhet de båda gardesdragonregementena lidit mycket. Man påstår att dessa båda regementen fördes mot en by, som ansågs obesatt, men som befanns vara besatt såväl af starkt infanteri som af artilleri, så att dessa båda dragonregementeh, hvilka det oaktadt icke ett enda ögonblick upphörde att tränga framåt, i ordets egentliga mening nedkartescherades. De flesta officerarne stupade eller blefvo sårade. Af det ena af de båda regementena äro endast omkring 920 man qvar. Berlintidningarnas gemensamme krigskorrespondent skrifver från Pont-å-Mousson den 20 Aug.: Sedan den blodiga dagen den 18 har på hela linien fullständigt lugn ioträdt, efter hvad det vill synes, Åtminstone har i går vid Metz ingenting törefallit och till detta ögonblick har ingen underrättelse ingått rörande någon sammanstötning. Tack vare telegrafen känner man i Berlin lika så snabbt de allmänna rörelserna, som de; hvilka här blott äro passiva åskådare af det stora dramat, och man vet således, att de senaste åtta dagarnes rörelser och strider gällt att afskära franska armån från dess återtågslinier och innesluta den i Metz. Detta blef också resultatet af striderna den 16 och 18. Visserligen har detta kostat mycket stora offer och mången gång har vågskålen betänkligt lutat än åt ena än åt andra sidan, isynnerhet den 16, då tredje armekåren hade att kämpa mot en enorm öfvermakt. Fransmännen; som alltid slagits-tappert, höllo då stånd bättre än förut; oaktadt äfven denna gång opartiska betraktare förklara; ätt de pösitioner, som fratsmännen innehade, åldrigskulle kunnat tagas, om de varit försvarade af tyska trupper. (!) Det är ej möjligt underlåta att egna dessa trupper allt det beröm, som dem tillkommer: Kejsar Napoleons tilltörsigt till sina vapen var icke ogrundad. Man kan här dagligen tala vid hundratals officerare och soldater och de uttala öfverensstämmande det omdömet, att cHassepotgevären alltid öch mitrailleuserna under vissa omständigheter äro fruktansvärda vapen. Fransmännen öppna sin eld på så stora afstånd, att de tyska trupperna alltid, innan de hinna närmare, ida de största förlusterna, men sedan blir örhålländet ömvVändt. Uttryckligen anmärker jag härvid, att våra truppers förtroende till tändnålsgeväret på intet sätt blifvit robbadt, de känna sig med detta fullt vuxna chassepoten, och blott de förträffliga positioner, hvilka fransmänhen såsom de antallne altid kunna utvälja åt sig, äro orsaken till att de grundligen kunna tillgodogöra sig sina väpens fördelar. Konungen, som tillbragt natten i Rezonville, eri liten, fullständigt af invånarne öfvergifven by på vägen från Metz till Verdun, lemnade slagfältet törst kl. 3 e m. När han passerade Gorze, äkte han i en vagn med general v. Treskow, efter honom prins Carl, så general von Moltke och storhertigen af Mecklenburg och sist ryske militärfollmäktigen grefve Kutusoff: Gretve Bismarck, som i sin vagn förde amerikanska generalen Sheridan till slagfältet, hade vid konungens afresa förgäfves blitvit eftersökt öfveralit och återkom först sent på aftonen. Slagfälten den 16 och 18 gränpsa till hvarandra, så att man från höjderna vid S:t Tiebauld öfver Rezonville och Gravelotte på en timme kommer från det enä liktältet till det andra, Gråavelotte är en ansenlig by, hvars hus till största delen äro tagna i anspråk för de sårade. Randt deromkriog rådde det mest militäriskt rörliga lif. Musikkårer spelade, omgifna af talrika åhörare; der ej skogen läg alltför långt bort, gjordes Kojor af ris, här slagtades oxar, der utdelades proviant, ty proviantkolonnerna hade outtröttligt ryckt fram tätt efter trupperna. Vatten är det knappt om på denna platå och måste från långt bort belägna håll: anskaffas. Från Gravelotte kommer man på närmare väg än öfver Gorze, nemligen öfver . Ars-sur-Moselle, till jernvägen och den med denna parallelt löpande landsvägen från Pont-: å-Mousson till Metz. Begge platserna (Gravelotte och Ars-sur-Moselle) ligga knappt en mil från Metz och trafiken är så säker och ostörd som om ingen fiende funnes till. Från Gravelotte till Ars sluttar terrängen betydligt. Ars, i hvars närhet stora jernverk finnas, är en stad om 7000 invånare, hvilken erbjöd en helt annan anblick än de flesta orter vi hittills lärt känna, sjelfva Ponta-Mousson ej undantaget, ty här hade befolkningen fulltaligt, efter hvad det tycktes, stannat qvar. Framför husen, på de öppna platserna, stodo grupper af äldre och yngre folk, som gladt samspråkade med livarandra. Men på andra ställen var det sannerligen helt annat. De unga karlarne fly vid truppernas ännalkande till skogarne, medtagande kreaturen, men när trupperna aflägsnat sig ljuder signalpipan och så vänder man bem igen. Något bakom Ars vid byn Jouy passerar man lemningarne af en gammal romersk vattenledning. En pelare står tätt vid vägen och på något afstånd resa sig sex kolossala hvalfbågar, högst upp beväxta med murgrön. Afven de-derefter följande byarne äro ganska lifliga. Invånarne ha så småningom öfvervunnit sin rädsla och de ha heller ingen anledning till fruktan, ty våra trupper äro i nio fäll af tio höfliga och skonsamma mot sina värdar. Långa proviantkolonner ochl: kreaturstransporter Ipplaga vägarne, ochalla anstalter äro med sådan omsorg träffade, att. knappast i de återvändande tågen vållas uppe