luppför de särskilda bakom hvarandra liggande ; Ibergåsarne från vester till öster, utan kunde från S:t Privat direkt framtränga på sjelfva bergsrygäfven forterna Plappeville och S:t Quentin ligga, I lutgrena si atligen från en abe (1028 na fot), öfver hvilken lardsvägen fri etz till Briey framgår vid S:t Privat-la-Montagne. Allatre bergåsarne gå sedan i sydlig riktning och höja sig terrassformigt öfver hvarandra, så att den mest framskjutna, som bär Verneville, Gravelotte och Bois des Ognons, är den lägsta (1028, 1000 och 997 fot), den mellersta, som innesluter Amanvillers (1000 och 1044 fot), kullen i Chatel (1041) och Bois de Vaux (1096), den näst högsta och den som innefattar Bois de Saulny (1021 fot) och Mont S:t Quentin (1065 och 1072 fot) den högsta. Häraf I följer, att S:t Privat-la-Montagne var nyckeln till ositionen; ty hade man den i sina händer, så oehöfde man icke mera storma utför och åter gen från norr till sydost mot Bois de Saulny och tvinga motståndaren att utrymma de främre positionerna. S:t Privat-la-Montagne var föröfrigt en särdeles vigtig punkt äfven derföre, att man der kunde spärra den enda återtågsväg från Metz öfver Briey till Verdun fransmännen hade öfrig. Deraf förklaras äfven preussarnes position, hvilken riktade sitt hufvudanfall med fem armekårer mot fransmännens högra flygel i S:t Privat, under det endast tre preussiska kårer stodo i centern och på högra flygeln. Af den ofvannämnda depeschen från konungen framgår nu, att prins Friedrich Carl med den andra arm6n; sedan denna samlat sig vid S:t Marcel och Doncourt, ryckte fram mot fiendens högra flygel. I första linien synes här 9:e regementet hafva marscherat på högra flygeln och gardeskåren på den -venstra. Den 12:e kåren, sachsarne, var gannolikt i centern och förmedlade förbindelsen mellan båda flygelkårerna. 3:e och 10:e kårerna följde såsom reserv, den 9:e kåren tog riktningen mot Verneville, gardeskåren mot S:t Privat. Den 10:e kåren måste stanna! vid Marcel för att tjena såsom stöd för den 9:e och skydda flankmarschen på första linien. Den 3:e kåren måste i början hafva intagit en reservställning vid Doncourt. Under det nu dessa kårer töretogo den iskogstrakter ytterst svåra svångningen åt höger och till en del utförde en flankmarsch, började den högra preussiska flygeln under general Steinmetz, sjunde och åttonde kåren på första och andra kåren på andra linien redan om morgonen ett anfall på södra delen af fransmännens längst framskjutna ställning i Gravelotte.. Men såsom af depeschen framgår utfördes anfallet icke -bäftigt, emedan man ville afvakta den stora kringgående rörelsen mot den starka positionen Amanvillers-Chatel ända till chaussben vid Metz. Detta var det ögonblick som fransmännen bort begagna. Under det den högra preussiska flygeln, endast tre kårer stark, af hvilka två genom den föregående drabbningen redan voro nästan decimerade, framför Gravelotte underhöll en strid på stället, aflägsnade sig den af fem kårer bestående venstra flygeln under rios Friedrich Carl alltmera från centern. russarnes front, i början endast tre fjerdedels mil bred, tilltog allt mer för hvarje steg som den kringgående vensträ flygeln -pjorde och blef slutligen 1, mil lång. Hade fransmännen i detta ögonblick gripit till offensiven och kilat sig in emellan de båda preussiska armterna, Bå kunde de kanske hafva åstadkommit en taktisk genombrytning. Men såsom alltid under detta krig synes äfven den 18 de franska förttupperna: icke hafva gjort sin skyldighet: Afdelningar aflätt kavalleri, som hade till uppgift att ströfva åt norr och nordvest, hade redan på morgonen kunnat underrätta Bazaine om den andra armåns kringgående. Men man tyckes i det franska högqvarteret antingen icke hafva vetat häraf eller öfverhufvud icke mera haft sinne för ett sundt initiativ. I det ögonblick då nionde kårens anfall 2 Verneville började (klockan 12) var kringgåendet redan fulländadt och preussarnes seger afgjord. Omkring klockan 4 eftermiddagen trädde äfven ardeskåren på yttersta venstra flygeln i striden. Den stormade S:t Privat, under det att 9:de käåren tog Verneville. Fransmännen gjorde öfverallt häftigt motstånd, isynnerhet i skogarne; (nåot hafva vi dock lärt af preussarne). Den 12:te fåren (sachsarne) och 3:dje kårens artilleri måste ingripa i striden. Att döma af det häftiga motstånd, som gjordes på fransmännens högra flygel, synes Bazaine hufvudsåkligen varit betänkt på bibehållandet af den vägen till. Briey dominerande punkten S.t Privat. Han mäste derföre härl. hafva fört) särdeles, starka truppmassor i elden. Hvilken nytta hade icke dessa trupper kunnat göra i centern för en eventuel genombrytning som ända till kl. 12 på middagen säkerligen varit möjlig! Bazaine synes hafva rufvat öfver den iden att till hvarje pris bibehålla den enda väg för ett återtåg till Verdun, som ännu stod honom öppen. Sålunda atte han på spel segern, hvilken skulle hafva öppnat för honom alla återtågsfägar, och förlorade äfven S:t Privat, som låg honom så mycket om hjertat. Under det striden i norr rörde sig omkring S:t Privat och Verneville, angrep Steinmetz med allvar och all makt positionen i Gravelotte. 7 och 8 kårerna intogö denhå plats såväl som skogärne pp båda sidor (Bois des Ognons) och bibehöllo je eröfrade ställningarne. Samtidigt ryckte den venstra preussiska flygen deboucherande ut från S:t Privat och Verneville mot hufvudpositionen öfver Amanvillers åt Bois de Sauiny. fter förlusten af S:t Privat var det tydligen svårt för fransmännen att behålla Amanvillers och Bois de Saulny, så mycket svårare som preussarne äfven redan hade besatt Gravelotte och till en del-stod; i ryggen på fransmännens högra flygel. Den bittills på den preussiska sidan vunna framgången ! skulle nu kompletteras och fransmännens högra ! flygel genom ett djerft anfall öfver Gravelotte mot i centern (Chatel och-Bois.de Vaux) afskäras från !I Metz och tränges åt norr. Berättelsen säger härom: För att ännu en gång andripa de genom ; kringgåendet tillbakaträngda fiendtliga trupperna (nemligen af fransmännens högra flygel) och detta ? både i ryggen och flanken företogs i skymningen ! t j j j E ; ett anfall öfver Gravelotte, hvarvid man stötte på en så enorm artillerield, att den inträffande andra kåren måste angripa fienden med bajonett, hvarefter man fullståndigt intog och bibehöll den fasta positionen. Denna framställning torde dock endast till en del vara riktig. Positionerna kunna väl hafva blifvit intagna af 2:a kåren, men de måste åter. hafva blifvit eröfrade af fransmännen. Vore icke detta fallet, så skulle preussarne hafva alldeles afskurit fransmännens venstra flygel från centern och tagit den till fånga, hvarom man åtminstone hittills icke hört talas. För öfrigt skulle preussarne icke länge kunnat bibehålla positionen bakom Gravelotte redan i anseende till närheten af for-. terna i Plappeville och S:t Quentin. Klockan var half 9 på aftonen, då elden småningom aftystnade på alla punkter. Under natten meilan den 18 och 19 skola fransmännen ha dragit sig tillbaka bakom fästningsverken. Obestridligen hade preussarne den 18 tillkämpat sig en stor taktisk seger; dock måste man å andra sidan fråga sig, för hvad ändamål slaget vid R6zonville engagerades. Vi ha på sin tid genast erkänt den stora betydelsen af striden den 14 på Högra Moselstranden och visat, att denna strid engagerades af Steinmetz för att hålla den franska armån qvar här och gifva prins Friedrich Karl tid att passera Mosel och uppställa sig på fransmännens förbindelselinier till Verdun och Chålonsg. Äfven meningen med striden den 16 var begriplig; man måste visa sig för fienden och låta honom : veta, att man var tillstädes och skulle omintetgöra alla hans försök att bryta sig igenom till Verdun. Efter striden den 16 hade det varit riktigast på den preussiska sidan att besätta de tre vägarne till Verdun och i en befäst ställning ropa till den franske generalen: A vous, monsieur Bazainelv Ville Bazaine bryta sig igenom, så borde man ha öfverlåtit åt honom att gripa till offensiven och stöta hornen af sig mot ointagliga förskansningar. Preussarne skulle på detta sätt ha bespart sig stora förluster. z