nes befrielse från Tyskland och betryggande af vår egen sjeltständighet. Man kan då fråga: bör Sverige-Norge blot .Imed sina välönskningar följa Frankrike? Om vår framtida sjelfständighet liksom Danmarks tillvaro kan sägas vara beroende af stridens utgång, bör Sverige-Norge mera än Danmark stanna i overksam neutralitet? Då vi med anledning af denna fråga tillåta oss några anmärkningar, förbehålla vi oss från början att icke blifva betraktade såsom de der yrkade på deltagande i kriget. Hvad vi åsyfts Jär blott en protest mot den såsom axiom Juppställda satsen, att absolut nentralitet allI deles afgjordt är Sveriges rätta politik. Vi I bafva i den allmänna diskussionen velat inkasta ett varningsord mot faran att genom iopreglande af denna sats i det allmänna tänkesättet på något sätt binda regeringens händer. Endast regeringen kan nemligen känna omständigheterna tillräckligt allsidigt för att veta, hvilket beslut som tör Sverige vore det rätta. Så noga kunna vi eller någon annan utom styrelsen stående man, tidpingsredaktör eller ej, omöjligen genomskåda situationer, att vi kunna afgjordt säga, huruvida den högsta visdom fordrar neutralitet eller förbund med Frankrike. Att neutralitet under hvarje förhållande och till hvarje pris är den rätta politiken, lärer väl knappast någon vilja påstå. Ej heller är krig det förfärligaste tillstånd, hvari ett folk kan befinna sig: långt bedröfligare är en veklig och ärelös fred, en fred, för hvars bevarande de heligaste förbindelser lemnas ouppfyllda och folkets framtida sjelfständighet förspilles, en fred, under hvilken egoistisk njutningslystnad och moralisk slapphet ej gerna kunna undgå att angripa folkkarakteren. Ett krig, fördt i folkets och statens sanna intresse, har deremot sina, oftast förbisedda, ljusa sidor; det icke blott förstör, utan äfven skapar, det skapar nemligen hos folket allvar, kraft och förmåga af uppoffring, egenskaper, som sannerligen äfven i nationalekonomiskt afseende rikligen uppväga åtskilliga millioners värde, hvilket kriget förskingrat. Möjligen kan situationen för ögonblicket vara så allvarlig, att Sveriges-Norges framtida säkerhet står på spel; Möjligen kan Frankrike, för att återställa Danmarks integritet, fordra understöd af den skandinaviska Nordea, hvars intresse det i alla händelser är att efter förmåga hjelpa Frankrike att utföra sina afsigter med Slesvig. Det är ej heller alldeles otänkbart, att Sveiiges-Norges likasom Danmarks deltagande i kriget kunde till och med af Ryssland betraktas utan ovilja, så framt detta deltagande blefve begränsadt till den Slesvigska frågan, det vill säga om Slesvigs återvinnande till Danmark (med vilkor af befolkningens samtycke) högtidligen förklarades såsom enda målet för vårt deltagande. Om de nordiska staterna (möjligen i förening med Holland) sålanda uppträdde icke för att bidraga till Preussens förkrossande, icke för att hämndlystet vedergälla lidna oförrätter, utan blott för att återkräfva sin d. v. s. Danmarks rätt, så skulle efter detta måls vinnande möjligen under större staters garanti fred kunna slutas utan att i tyska folkets hjerta hafva lemnats hatets bittra brodd mot Norden. Möjligen skall Frankrike, som ju egentligen icke förer krig för landvinniogars skull, ntan för rättstillståndets återupprättande inom Europa, nöja sig med en dylik begränsad allians från de skandinaviska staternas sida och vinsten af kriget skulle för Sverige-Norges jemte Slesvigs betriande kunna för tramtiden blifva en defensiv allians med Danmark under Frankrikes auspicier. De antsganden, vi här framställt, äro kanske till en del ogrundade. Situationen kani ett eller annat afseende vara helt aunorlunda. Hoppet om, att kriget skulle inskränka sig till två stormakter, är kanske redan försvunnet. Allvarlig är situationen i hvarje fall och hvad vi yrka är att regeringen, som ju består af allvarliga, betänksamma män, fulit förtjenta af folkets förtroende, må ega fria händer att bevaka de förenade rikenas bästa, och att icke pressen genom ett tanklöst upprepande af neutralitetsaxiomet må hålla re-l: geringen tillbaka från de mått och steg, den finner i den skandinaviska halföns intresse l: nödiga. Regeringen allena bör kunna öfverskåda förhållandena; må den bära ansvaret för hvad som göres eller, underlåtes, och må. pressen utan att fullkomligt känna ställnvingen akta sig att ådraga sig skulden för att möjligen äfven det nödvändigaste försummas. Det lifla kreditivets lyftande visar, attregeringen icke anser — såsom fegheten och förblindelsen predikat — landets säkerhet bero på dess vanmakt. Vapen och förråder torde med alla tillgängliga niedel anskaffas. Ifall ingen vändning inträffar i det stora kriget, skall måhända inom kort vår egen säkerhet vara så omedelbart hotad, att ailvarligare åtgärder kräfvas. Beväriogens öfvande torde då ej tåla uppskof. Må emellertid pressen veta sin pligt och ej genom ett lättsinnigt förfäktande af en inaktivitetspolitik, hvars vådor den måhända ej till fullo kan känna, förlama den kraft, de förenade rikena kunde ega, och hvaraf det i en stormig tidj: helt säkert göres oss behof. —g. ! ERIGET.