tanet all Iordra upprättelse och stunden är inne för Preuossen att stå tillrätta för alla sina löftesbrott, rättskränkningar och onda planer. Nordens folk följer med enhällig sympati Frankrikes fanor, emedan de representera den kränkta rätten och den förolämpade fosterlandskänslan. Men detta är icke nog att förklara, hvarföre hvarje varmt kännande och klart tänkande man i Norden nedkallar välsignelse öfver de franska vapnen, hvarföre Frankrikes krigsförklaring i vida kretsar väckt förhoppning om en tryggare framtid, hvarföre underrättelsen om Preussens . första framgångar lagt en blytyngd öfver fol-kets stärnning och hvarför underrättelsen om en afgörande fransk seger skulle i hela norden göra det intryck som om en boja brustit. Den skandinaviska norden bar sina egna ailvarliga intressen invecklade i striden. — Tillväxt i Preussens makt är en fara för hela den skandinaviska norden. Preussen, knutet vid Ryssland såsom den verksammaste medbrottslingen i Polens styckning och med moskovitiska väldet delande fångvaktarebestyret öfver. Polens olyckliga folk, skall hvarken kanna eller vilja undandraga sig att, om det en gång gäller, förnya ett sådant dåd; om det nemligen en gång mot Sverige-Norges uppoffrande kan tiliköpa sig Rysslands sämtycke att follända sitt välde vid Nordsjön och Belterna öfver de danska länderna. Ati Preussen oaktadt sitt löfte icke återgifvit det danska Slesvig åt dess moderland, att det inom danska områden bibehållit och befästat strategiska positioner, hvilka det visserligen icke behöfver för sitt eget försvar, visar oemotsägligen, att det vill framåt, längre åt norr. Hufu ofta hafva ej också Berlintidningarne rent ut sagt oss, att hela jutska halfön. behöfves för afrandning af Preussens välde, hvarigenom således den preussiska flaggan skulle svaja utanför Göteborg såsom den ryska på Alånd utanför Stockholm och den skandinaviska baltöns sjelfständighet vara töga värd. Anbo 1863 uttalades också, icke vid ett studentmöte elier i en skandinaviskt sinnad tidnings spalter, utan af Sverige-Norges ansvarige utrikesminister ochi en diplomatisk not, meddelad Sveriges riksdag, att de förenade rikenas heligaste.intressen voro fästade vid den slesvigska frågan. Preussen, som under sex års tid mot sitt: löfte. ej velat taga tillbaka den fot, det då satteinom Danmarks område, har blott afvaktat första lägliga tillfälle att taga steget ut: Segrar det i det utbratna kriget, skall det genast bemäktiga sig Jutland, Danmark må hafva deltagit i kriget eller ej; Preussen bar ju 1866 begagnat sin seger äfven till bundsförvandters kufvatide; och hotet mot Danmark har ja varit en af Frankrikes besvärspunkter, en af krigets anledningar. Segrar åter Frankrike, skall Preussen tvingas att draga sig tillbaka ur den :ställnivg, som hotar medelbart SverigeNorges framtid och ofnedelbart Danmarks bestånd — och denna reträtt skall bli så mycket grundligare, om detta sistnämnda rike stått vid Frankrikes sida i striden. Häri ligger nödvändigheten för Danmark att, såvidt Frankrike önskar det; behjertadt draga det svärd, som inom ett fjerdedels sekel redan tvenne gånger varit ur slidan. Häri ligger ock skälet till det oroliga deltagande, hvarmed hvarje fosterländskt tänkande svensk och hela folket instinktmessigt. följer de franska örnarne. Preussens makttillväxt kan bli olycksdiger för vårt framtida sjelfbestånd; Frankrikes makttillväxt — om ock dess område må utbreda sig intill Rhein — kan för oss blott vara betryggande. Må man ej in-: vända att en gång, när Preussen nått sitt mål, ) skall en strid mellan detsamma och Ryssland blifva oundviklig; detta: må för framtiden vara möjligt, ja sannolikt, men skulle kanske först inträffa sedan den skandinaviska Norden, om den inslumrar i egoistisk sorglöshet, fått erfara ett öde, liknande Polens, och då striden mellan de båda stora östmakterna komme att gälla bvar gränsen för hvarderas inflytande öfver kutvade polackar och skandinaver bör dragas. Detta är dessutom att tala om aflägsna, ovissar förhållanden; men det gäller här att förklara vår sympati i-dagens stora strid. Den, som rätt betänker ofvan vidrörda förhållanden, tör ej neka, att Preussens seger vore en olycka —,sedd ur svensk-norsk synpunkt.Och denna synpunkt är i denna fråga för oss absolut berättigad. Det duger ej att på bekostaad af densamma vilja argumentera ur: en--kosmopolitisk, såsom vi sett ett föga l fosterländskt organ inom pressen göra, hvil-l ket låter sig blindt bestämmas af några engelska blads föredöme. Det tjenar t. ex. till ingenting att med afseende på Sveriges ställnivg till denna strid tala om den tyska kulturens böga värde eller om möjligheten att Frankrike, om det segrar, skall lägga de tyska länderna vester om Rhein uuder sin spira. Hvad dessutom kulturen beträffar, är det mycket möjligt att den Tysklands centralisation, hvilken Preussen eftersträfvar, skulle bli allt annat än nyttigt för den tyska kulturen, hvars rikedom och mångsidighet i ej ringa mån berott — såsom fallet en gång var med Grekland — på Tysklands många politiska och sociala medelpunkter. Att Sachsen, Hannover, Baiern, Wärtemberg, Baden icke må nedsjunka till provinser i ett uniformt. preussiskt militärvälde, derför skall väl, såsom vi ännu hoppas, Frankrike sörja. Att Tysklands tivilisatoriska makt härigenom förminskas, betvifla vi, men väl minskas dess politiska makt, åtminstone i offensiv riktning, och det är just detta vi önska. Men — erinrar man — faran, att en del af den germaniska stammen, tyskarne vester om Rhein, skall komma under Frankrike återstår, stridande, såsom den är, mot nationalitetsiden. Först få vi då anmärka, att man icke bör drifva afguderi med nationalitetsiden; om äcke i detta tidehvarf, såsom i hvarje annat, flere 1d6er finge bryta sig mot hvarandra, om för nationalitetsidåns skull hvarje annan synpunkt upphäfdes, så kunde man säga att nationa!itetsiden blifvit tidehvarfvets fixa id. Vid bestämmandet af en politisk gräns mellan tvenne stater får icke blott språkgränsen iakttagas. Militära, kommersiella och ännu andra skäl måste göra sig gällande. Redan eger Frankrike i Elsass och Lothringen talrika tyska besittningar, eom visserligen ej önska utbyta sin nuvarande belägenhet mot medborgareskap i das grosse Vaterland. Kanske vestra Rheinprovinsernas befolkning 248nlha 7? samma sätt Ach att i annat fall