styrka torde derigenom uppgå till 235,0 man. Det är icke troligt, att preussar skola försöka att storma Metz eller den star ställning Bazaine iotager, utan inskränka s till att observera honom, hvartill de behöf minst 135,000 man. Följa de nu sitt va liga sätt att gå till väga, att aldrig va overksamma, och såvida de icke hindras Bazaines operationer, så ha de sannolikt I ryckt fram med omkring 100,000 man fi att förena denna styrka med kronprinsen hvilken under tiden blifvit förstärkt me 4:de och 6:te armekårerna och således dispc nerar öfver en styrka af 200,000 man. Ia har stannat vid Bar-le-Duc, emedan ha löst sin uppgift, att ställa sig emellan c franska armeerna. Den från Metz detache rade delen af norra armån skall, om den a! marscherat den 20, först 8 dagar dereftc kuona uppnå sydarmen i Bar-le-Duc. V antaga icke, att denna styrka skulle vilja g mot Verdun och der uppehålla sig med e belägring, och anse derför underrättelsen ot att Verdun hotas af preussiska avantgarde för oriktig; men i alla händelser måste fäst ningen observeras af ett detachement. De 28 eller 29 Aug. skulle då den förenade preussi ska armåen, ungefär 300,000 man, kunna ryck fram mot Chålons och hinna dit den 3 elle 4 Sept. Det är föga troligt, att preussisk: armåen skulle våga gå direkte på Paris, åt minstone icke så länge Bazaine är så star! som han ännu är, och vi kunna derför san nolikt snart vänta en ny strid vid Marnefloden stränder. Dessa reflexioner äro baserade på den suppositionen, att Bazaine på ett ellej annat sätt skulle vara bunden vid Metz Har han deremot lyckats bibehålla frihet at röra sig, så kunna preussarne knappast und. vara någon styrka till kronprinsens förstärkning, och då blir det problematiskt, om denne anser sig stark nog att ensam anfalla Mac Mahon. Om den tåktik som af preussarne användes skrifver en korrespondent till Moniteur: De begagna sig af sitt flygande artilleris lättrörlighet och öppna alltid anfallet med eld ur sina små 6-pundingar. Då de öfverrumplade vårt stackars 8:de linieregemente, som höll på att koka soppa, måste våra soldater först slåss under granateld. Att strida mot kanoner, då man redan är decimerad och innan man hunnit få ut gevären ur pyramiderna och att sedan endast hafva ett gevär i handen, utan stöd af en enda kanon, det är den otacksamma roll, som våra soldater alltid nödgats spela vid dessa öfverrumplingar. — Det preussiska infanteriet utvecklar ej sina massor förrän i slutet af träffningarne. En svärm tiraljörer går förut, tolk, som kallblodigt taga sigte och som ej skjuta 8å ofta som vi och gå närmare håll. Bakom dem komma infanterilinierna, som bibehållit Fredrik den andres plutoneld. Första ledet skjuter tills det erhållit för många luckor; då delar det sig till höger och venster, drager sig tillbaka och samlar sig bakom det andra, som under tiden sökt vinna terräng. Den genom gevärselden uppkomna förlusten ersättes således oupphörligen, och man får att kämpa med ständigt friska trupper. Preussarne undvika så mycket som möjligt ätt utsätta hela linier och kompakta massor för vär regelmessiga infanterield och för våra mitrailleuser, hvars verkningar äro förstörande. Vid hvarje salfva kan bokstafligen en hel linie afmejas; det ser alldeles ut som ett -korthus, kullblåst af en pust. Do fallna ligga i samma regelbundna ordning, i hvilken de några sekunder förut lefvande intogo. I stället för den deployerade bataljonen eller plutonen ser man endast en rad af lik, bland hvilka endast här och der några sårade röra på sig. I fordna tider dödade man en och en; nu sker det bataljonsvis — det är deri framsteget ligger! Men dessa mitrailleuser, dessa snabbskjutande gevär, dessa med kulor uppfylda granater, som på ett så vetenskapligt och metodiskt sätt förstöra hela regementen, förstöra på samma gång den militära andan och när Frankrike, starkt och stolt kommer ur detta oväder, vari det blifvit störtadt, skall det gå ut lerur böjdt för en ständig fred. När 300,000 ;yska lik betäcka vägarne från Chålons till Sarrefloden och Rhein, skall armån och hela Frankrike ega rättighet att, säga: Kriget ir dödt; det äro vi som ha dödat det!o Från Berlin skrifves den 18 till Neue freie Presse: Till samtliga härvarande regementslepoter har ordet ingått att oförtöfvadt sända 150 man från hvarje kompani till krigsskådeplatsen; samma örder har ingått till alla linieegementen. Det blir derigenom möjligt att å omkring 200,000 man nya, friska trupper vå benen. Vidare är det tal om att organiera 6 landtvärnsarmekårer; hittills har man lock stannat vid förberedelser i detta afsende. Härigenom kan man fortsätta kriget inpu en längre tid, till och med om det framleles skulle kräfva lika ofantliga uppoffringar om hittills. Man har här i Berlin från böran varit beredd på, att striden skulle anaga storartade dimensioner, och har ej kunvat annat än vänta betydliga förluster, då nan känt fiendens utmärkta skjutvapen; men verkliga antalet af sårade och döda öfvergår rida de beräkningar man anställt. Efter hvad ärade berätta, lider man öfverallt brist på våde läkare och apparater till sårades vård; ll hjelp från privatföreniogar har visat sig rara otillräcklig. Det har derför medfört beydlig hjelp, att en del främmande läkare rån Schweiz, Belgien och Luxembourg tagit inställning vid armån. Pfalzbourgs beskjutande. Den preussiska 6:te armekåren, tillhörande len tredje armön, hade fått order att, då len gick öfver de norra Vogeserna, göra ett försök att taga Pfalzbourg. Det var den 1:te divisionen, som fick detta uppdråg emte kårartilleriet. Den 13 dennes uppbröt nan från gantonnenterna vid Buchsweiler, och I HeRR fr