y j NIER EN TIINvI, HYLHTI, UVUBKA SURA CU AllCUning hos andra, all denna oklara trängtan, detta I misstroende till sig sjelf och andra, detta små laktiga afvägande af ömsesidiga uppmärksamheter Joch konventionella pligter, detta iakttagande och I tadlånde af andra, detta tissel och tassel, sqvaller, I förtal och mellanspring, som är en lågsinnad och I vedervärdig vana hos vårt kön, allt detta skall, om icke helt och hållet försvinna, dock betydligt Jaftaga, så snart qvinnorna erhålla en ordnad sysI selsättning, mångfaldigade intressen och en utvidgad verkningskrets med deremot svarande synkrets, och icke längre hafva tid att sitta så godt som görlösa (sysslolösa?) tillsammans och enfaldigt sladdra om hvarje struntsak. I) Och alla ytliga kärleksintriger, alla lä streck, alla fantasiens och sinnenas rringar, hvari hafva de väl sin grund annat än i bristen på en tillfredsställande, förståndsförmögenheterna 1 anspråk tagande sysselsättning? Gifven qvinnorna en sådan, och de skola upphöra att i ungdomen bortslösa sitt bjertas känslor i flyktig lek och på ålderdomen att fylla dess tomhet genom bitterhet och menniskohat. (H:s Gen., sid. 163—9.) Innan flickan ännu satt sin fot öfver tröskeln till en skola, är ofta fröet lagdt till idelta ytliga väsen; icke hvad våra tänkar och bändlingar verkligen äro, är måttstocken, — utan hvad de utöfva för ett intryck på landra, och huru de af menniskorna bedömas Talangerna, så de stora som de små, blifva behörigen uppvisade och naturligtvis beundrade: så måste ett tidigt pladdrande af ett främmande språk lägga grunden till böjelse ör osännfärdigt sken; och tidigt klikannde på ett instrument förstöra allt musikaliskt sinne; och begreppen om en inlärd hållpiog, om en onaturlig skicklighet i i beteendet, sättas i stället för en okorstlad, sund utveckling, så att sinnet för det sanna, sköna och goda redan i den tidigaste barndomen förtryckes eller åtminstone förvrides. Hit Körer äfven dena utklädning at de små bärnen efter sista, modjournalen, hvarpå vi få se visserligen. för ögat anslående, men. för I det tänkande sinnet vidriga prof i KungsI trädgården och på våra gator. Må man dock (ej misstörstå öss: sinnet för det sköna må redan hös barnet, särdeles den lilla flickan, i väckas, så att hos den uppvaxna en god, bilidad smak häraf alstras. Onekligt är emellertid, att många flickor tydligen sakna all smak, så att deras sätt att kläda sig (0. 8. Vv. aldrig frambringar ett angenämt och välgörande intryck. Vi viljaricke undersöka i hvad I mån brist .på exempel och försummad utbildning af slumrande krafter äfvenisbär må bära skulden, men säkert är i alla bändelser, att konstsinnets och smakens utbildning är en sak, som måste börja i den tidigaste barndomen och icke får uppskjutas till en tid, då barnet redan uppnått en viss mognad. Det är icke för sent att vid denna jemförelsevis mera framskridna ålder egna sig åten särskild konstgren, men det är för sent att först då söka väcka den estetiska smaken, om denna i den spädare åldern blifvit helt och hållet vårdslösad. En allmän, harmonisk utbildning af sinnet för det sköna måste ständigt föregå innan ett individuelt konstsinne kan utvecklas derur, ock om detta förstnämndå sione är det här allena fråga, och icke om den särskilda tekniska färdigheten. Likasom medren och hemmet alltid:och i alla afseenden hafva det afgjordäste inflytande på barnetszutveckling, på samma sätt äfvenshär... Efterhärmningsdriften är den starkaste af barnets galla drifter. Om mödren icke har någon smak, om hon kläder sig sjelf ach sina bara smaklöst, och husets hela inrättning bärmed står i öfverensstämmelse, så skall äfven barnets smak antaga samma förskämda riktning, om icke tillfälligtvis andra inflytanden göra sig gällande. (Sid. 62—63.) Begära vi pu, att äfven skolan skall erbjuda botemedel för det ifrågavarande onda, så bör man först ihågkomma, att hvarje in flytande, som skall utgå från skolan, först inom den måste blifva ett element, som verkar individuelt och på ett lefvande sätt: Nu finnas, och ännu mera funnos, bland skolans inrättningar en och annan, som kunna, syvas ganska betänkligt gynna förängan. Dit böra offentliga. examina med thy åttöljande nya, eller åtminstone granna klädningar och öfriga tillbehör; dock har, i det dessa offentliga uppvisningar, — vid. livilka elevernas, kunskaper i ganska ringa mån uppvisas, — börjat. försvinna, äfven den. dermed förknippade lockelsen till inre och yttro fåränglighet ej mera fått något spelrum. Vid deafslutpingar., som trädt i stället, och hvilka hos 088 användas, bland andra i atatens Normalskola för flickar och de flickskolor, som strängt följa Nya elementarskolans system, — der fioner man visserligen någon skilnad i klädedrägten vid dylika tillfällen emot den gagliga, dock ej någon annan än den, som vanligen iakttages vid arbetstid och vid fritid, I och som kan vara ganska tillbörlig, då detj är fråga om en skolfest. Här kunde stället vara att tagai betraktande uppvisningar, för vionoköngt i kroppsliga öfningar ; i gymnastik . ed dess mångfaldiga, smidiga rörelser, och i simning; och, — då dylika i simkonsten redan i vårt land praktiserate, — hnrnvida de för alla, och ej minst för fickor, så nyttiga simöfningaron behölva åtföljas af dylika förevisningar eller promotioner, då den farhåga ligger allt för nära, att genom dem fåfängan kan befordras, och hos åtskilliga kanskö just dess lägsta afart. Det ones alltid fickor, till och med af yngre år, som vid dylika tillföllen begärligt gifva akt på effektea af deras klädsel och i allmänhet hur de presentera sig,, och möjligen shappa u Pp något at de obetänksamina ord, medelst hvilka icke allenast rörelserna, utan äfven ausigte, ägar och drägt få sitt mått af ioford; medan man utan tvifvel äfven påträffar andra, som med sinnet upptaget endast af stundens uppgift, förblifva alldelea fria från dylika tankar och, heli okonstlade, ej märka det dem tilldelade berömmet, då äfven oberörda af den med fåfängan så lätt förenade afunden öfver kamraters framgång, Ett läroämne, som i flickskolan gifvit fåföngan månget tillfälle att spela en, alltid föraktlig roll, har varit undervisningen i handarbete, vid hvilken, till yttermera visso, fransk konversation på samma gång skulle öfvas. Detta har emellertid numera i.många läroanstalter blifvit annorlunda, så att det fär flickorna vigtiga handarbetet må bli ett verkligt bildningsoch undervisaingsämne. Men iocka sllenast i undervisningen kunna, inom skolan, frön ligga till det ifrågavarande felets, fåfängans uppblomstrande, utan äfven hos.de undervisande; och härvid hafva förnämligast de manliga lärarneatt gifva akt på elever och, tramför allt, på — sig sjelfva. En erfaren lärare vid-en tysk flickskola yttrar I en; uppsats :om detta ämne: Som ung man. genomtränod af min mrngjifta. hala all