TIDng och Wedel na bnivit dödade; generalerna Griter och von Rauch äro sårade. Prins Albrecht af Preussen, som kommenderar kavalleriet, skall ha blifvit dödad. Mot slutet af dagen voro vi herrar öfver de af fienden förut besatta positionerna. Dagen derpå, den 17, föreföllo vid Gravelotte några arrieregardesstrider. Man kan approximativt till 150,000 man uppskatta den styrka, som fienden förde fram emot oss under dagens lopp: Vi ha ännu icke någon tillförlitlig uppgift på de dödas antal.) Om händelserna på krigsteatern den 14, 15 och 16, och kejsarens resa frän Metz låna vi ur den franska Figaro några strödda uppgifter: När Bazaine öfvertog högsta befälet, uppgjorde han planen att koncentrera alla spridda tropper omkring Metz, Frankrikes förskansade läger för att mot de fiendtliga massorna ställa verkliga massor,. Den punkt, som föreföll vigtigast för denna koncentrering, var-byn Borny, der vägarne från Boulay, St Avold och Forbach mötas: Då det na den 14 dennes blef beslutet att passera Mosellinien och lemna Metz bakom sig, gjorde general -Ladmirault sig redo att kringgå Metz 1 vorr och skilde sig sålunda från general Decaen, som skulle tåga genom staden: då fick den i.-Norsseville, Montoy: och Coincy väl uppställda fienden det :opassande infallet att skicka oss en kanookula; trupperna gjorde halt på sin marsch; Ldmiraults soldater, som redan höllo på att genomtåga hålvägen vid Valliere, gjorde helt om och ryckte mot preussarne. T ett ögonblick spred sig kanonaden från Valliere till Grigy öfver Borny på en sträcka af två mil. Kanonaden fortfor från klöckan 4 ti!l 5, afbruten en timme för att låta infanteri och kulsprutor göra sin tjenst; derefter fortsattes den från klockan 6 till kl. 8,35, tilldess fienden, helt och hållet hade Jemnat.sina. ställningar. . Denna drabbning sammanträffade med vår öfvergåv? öfver Mos; den betryggade öfvergången, emedan. den förhindrade de tre prenssiska armekärerna att marschera tillsammans, men den levererades 20minuters väg från Longeville, hvarifrån kejsaren på aftonen telegrafeäde till Paris. Kejsaren hade på söndagen iden 14:dehnes) klockan half:4 Akt från Mitz till Longeville -på landsvägen mellan Verdun och Nancy, der han bodde hos ö-verst6 Henoque, under det ätt hans stab kamostade på ängarne i grannskapet Altidvärvhoderrättade; tänkte preussarne taga kejsaren tillfånga. Om natten liggande i slotttet Frescatys buskdungar samt i mejerierna vid Orly och Maison Rouge, hvilka äro belägna midt emot Lonpgeville på den andra Moselstranden; skickade de den 15 demnes en sqvadronuklaner öfver jernvägsbron, under det att de riktade sitt artilleris eld mot byn Moulins, som ligger till venster om Longeville, och mot landsvägen till höger för att afskära hjelp. Men under elden sprängde våra ingeniörtrupper jernvägsbron, och uhlamerne, som funno betydliga stridskrafter i Longeville och sågo återtåget afskuret för sig, måste alla nästan utan strid gifva sig. Under tilltångatagandet slungade fästet S:t Quentin, som dominerar striden, kuler mot de preussiska batterierna, hvilka upphörde med sin eld. Under tiden passerade prins Friedrich Karls armå Mosel mellan Noveaut och Nancy vid Pont å Moussön och Frouard; denna öfvergång skedde utan strid, emedan wåra trupper tågade åt Verdun till samt förberedde sig att besätta höglandet och att uppställa sina försvarslinier mellan Gravelotte och . Mars la Tour. Armåen tog mellan Gravelotte och Mars la Tour i besittning en rad af höjder, hvilken löper nästan parallelt med dem, som på :andra sidan om Mosel besatts af preussarne ä S:t Just och S:t Blaise. Från dessa höj-) der skyddade fienden sina truppers marsch, då dessa genom dalarne vid Fey och La Mousson ryckte ut i den stora dalen. — Att der ännu uppehålla fienden och tillika befrämja vår koncentrering var ändamålet med .de natten mellan den 15 och 16 utförda stora manövrerna. — Artilleriets och stabens offi.cerare hindrades, då de rekognoscerade våra Mlinier, hvarje ögonblick af kulor och framryckande kanoner. Tid efter annan steg en eldpelare i luften. Trupperna tågade likt skuggor genom denna skymning; fienden såg denna rörelse, och kl. omkring 11 upphörde hans eld. Kejsaren tillbragte natten i en bondgård i Gravelotte; kl. 4 på morgonen steg han med den kejserliga prinsen upp i .en öppen vagn. Kejsarens hela militära hushåll måste på marskalkens tillsägelse taga den af de båda vägarne, som ligger längst bort från Moseldalen, ty redan upptäckte man det preussiska artilleriet, som satte sig i rörelse; den kejserliga konvojen är så betydlig, att han måste ådraga sig fiendens uppmärksamhet; derföre gällde det att betäcka dess väg, och man skickade med den grenadierer af det kejserliga gardet, tre kavalleriregementen, chasseurs dAfrique, lan.cierer och dragoner. Kejsaren reste genom Conflans, frukosterade i Etain och uppnådde Verdun utan äfventyr. Men nästan omedelbart efter honom ankom general Steinmetzs förtraf; han sökte nemligen förena sig med prinsarne, som gingo öfver Mosel, ä trakten af Thionville-och deboucherade på den väg keisaren passerade, i Doncourt. Någon strid föreföll ej på denna punkt, men de fiendtliga officerarne förplägade sig i samma restauration, der kejsaren ätit frukost. Striden stod 10 kilometres längre tillbaka, vid Doncourt les Conflans, som äfven vi tågat igenom. Marskalk Bazaine dref general iSteinmetz tillbaka och behöll sina positioner, wander det att hans artilleri från höjderna vid Gravelotte, Vionville och Mars-la-Tour slog prins Friedrich Karl tillbaka. Bakom denna båglinie således och i Moseldalen alienast måste de fiendtliga armåerna verkställa sin förening, hvaremot vår koncentreringsrörelse skedde på höglandet, som ävnu är i vår ego, då jag skrifver detta. En stabsofficer framförde på bangården till kejsaren underrättelsen, att det i de största proportioner varit ett upprepande af slaget vid Borny. Det är marskalk Bazaines andra stora framgång. Under denna ärorika strid, om hvilken kejsaren ännu icke hade någon kunskap, mottog han mairen och underprefekten i Verdun, yttrade några uppmuntrande ord till dem och åkte till bangården med den keiserlige prinsen nästan utan eskort; Här bad han om ett bantåg. Sire, svarade stationsinspektoren, jag har här blott en end