visningen öppna, eger han alltså blott ringa tillfälle att egna sig åt målning, helst förmiddagarne, hvilka isynnerhet den mörkare årstiden äro en för målaren mycket dyrbar tid, blifva till teckningsundervisningen nästar uteslutande använda. Huru vanlottad, i frågs om tilltälle till biförtjenster, läraren i teckniog är, framträder för öfrigt lättast vid er jemförelse med huru lärarne i såvg och gymnastik i sådant afseende håfva det stäldt Vanligen innehar den förre ortens orgelnistbefattning i förening med sin ifrågavarande sånglärarebefattning, hvarförutan han kar med förtjenst af enskild undervisning icke söå litet öka sina inkomster, och oftast är der senare en militär, som, oafsedt de inkomste: han såsom sådan åtnjuter, eger i sin egenskap af gymnastiklärare, bättre lönevilkor är läraren i teckning. Båda två, nemligen lärarne i sång och gymnastik, kunna dessutom med största lätthet förflytta sig från sing olika sysselsättningar på det ena eller andra rummet, något som deremot icke är tallet med målaren, som det ej är gitvet att på korta stunder med framgång kunna egna sig åt sitt arbete, det der fordrar en mera oafbruten verksamhet. Lärarne i teckning vid elementarläroverken skulle således hafva stora skäl till anspråk på förbättrade lönevilkor. Om nu emellertid undervisningen i teckning kunde indelas i klasser oberoende af läseklassernas indelning, så skulle ock antalet at lärarens undervisningstimmar kunna minskas samt derigenom någon mera tid blifva öfrig dels åt honom till biförtjensters beredande och dels åt läroverket till fromma för de öfriga läroämnena. Efter att med det ofvan yttrade hafva förnämligast haft till syftemål att påvisa de bristfälligheter, som ännu vidlåda undervisningen i teckning vid våra elementarläroverk — nemligen elementarläroverken i landsorten — vill insändaren nu söka att i korthet göra en antydan om sättet för införande at ett bättre sakernas tillstånd i hithörande hänseende, troende han för sin del, att hvarken många eller synnerligen afsevärda hinder dervid komma att möta. Vid våra elementarläroverk förspörjs esomoftast klagomål deröfver, att den åt undervisningen i allmänhet tillmätta tiden är alltför knapp. Under sådana förhållanden förefaller det något underligt, att åt vissa enskilda ämnen ovilkorligen fordras ända till 8 å 10 timmar i veckan, medan åt andra deremot äro anslagne endast tvenne timmar. Månne det nu icke, till befrämjande af ofvan antydda syfte, skulle kunna låta sig göra, att de undervisniogsämnen, åt hvilka högsta antalet lärotimmar för närvarande är anvisadt, finge afstå en eller två af dessa timmar, så att undervisningen i läsning kunde sluta något tidigare på dagen, hvarigenom längre tid på eftermiddagen erhölles för öfningsämnena, i stället för att pu läsningen och teckningen tillsammans upptaga tiden på förmiddagen till kl.2 samt dessförutan jemväl någon timme på eftermiddagen. Om denna inskränkning gjordes skuile för teckningsundervisningen tillräcklig tid vinnas att lärjungarnes indelning kunde försiggå oberoende af den inom läseklasserna rådande, och härigenom skulle ock denna undervisning komma att taga en helt Annan fart än tillförene, i det att, sedan till en början ordnving deruti inträdt, äfven aktning samt slutligen också håg och lust derför skulle hos lärjungarne uppväckas. Hvad särskilt aktningen för detta undervisnings-. imne beträffar, så återstår derutinnan ännu: ätt mycket att önska, såsom af följande förvållande kan inses. Enligt skolstadgans 15 t år ingen lärjunge undandraga sig att begagna; indervisning och öfning i musik, teckning och: ;ymnastik, så framt ej rektor, efter pröfning W anförda skäl, det medgifver. Men detta; tadgande oaktadt upptager läseordningen inga immar för undervisning i teckning åt 4:de,:; te, 6:te och 7:de klasserna på klassiska lien; hvarat ock 1 sin ordning följer, att lärungarne på denna linie blitva, utan vidare: unständigheter, från teckning, som man så: erna vill anse för ett ötverflödigt ämne i ulmänhet, helt och hållet bef-:Slutligen tillåter sig insän attrv len önskan, att lärarne i teck lementarläroverk ville genom1 : msarne all nänt yttra sig i ämnet; hysan . aan den öfertygelse, att de upplysningar, som sålunda: kulle framgå, komme att blifva ett det kraf-; igaste medel att få denna del af undervis-: ingen ordnad på lämpligastesätt och till: llmän belåtenhet. Ritlärare.