gen. Undervisningsummarne för teckpin måste således ovilkorligen inflickas på läse ordningen mellan läsetimmarne. Och häri genom uppkommer nu det missförhållande att medan läraren i teckning den ena tim men eger att undervisa ett antal af omkrin; 60 lärjungar, såsom t. ex. i de lägre läse klasserna, han deremot den andra timme endast har en, två å tre sådane i de högr realklasserna, och hvarvid jemväl är at märka, att hvarje lärotimme företer lärjun: ar af sinsemellan mycket olika anlag och ärdighet. I de lägsta klasserna gör sig vis. gerligen denna skilnad med afseende på för. måga föga gällande, men i de högre fram. träder densamma deremot så mycket märkbarare. Sålunda inträffar der, att lärarer å samma gång som han måste undervisa er ärjunge, hvilken är nybörjare och derjemt törhända i fullkomlig saknad af allt anlag för teckning äfven har skyldighet att sysselsätta sig med den i detta ämne vid hela läroverket mest försigkomne. Här måste läraren således samtidigt meddela undervisning åt lärjungar med så skiljaktig förmåga att det väl kan låta sig säga, det tvenne ytterligheter dervid komma att beröra hvarandra. Och dessutom, huru vill han väl under sådana forhållanden möjliggöra tillämpningen af de i det k, cirkuläret meddelade föreskrifter? I sanning, besvarandet af denna fråga måste försätta läsaren i den största förlägenhet. Det k. cirkuläret är nemliger med afseende på dess föreskrift om ej mindre teckningsundervisningens indelning efter den i läse-klasserna än äfven de särskilda kursernas inlärande i de sålunda fördelade klasserna omöjligt att tillämpa med mindre än att den lärjunge, som för ämnet eger håg och fallenhet, skall hindras från att tillgodogöra sig sina gåfvor, under det att den tröge och af naturen mindre väl lottade skall tilllåtas att under hela lärotiden slarfva sig fram. Lika lätt som det är att inse olämpligheten af ett sådant undervisningssätt, lika lätt är det ock att tänka sig nödvändigheten deraf att lärjungarne, derest de skola komma i åtnjutande af en ordentlig och till något gagnande undervisning i detta ämne, måste indelas i klasser, allt efter deras olika framsteg och färdighet. En år 1869 utgifven beskrifning öfver första kursens väggplanscher ) innehåller dels att den första undervisningen skall meddelas efter lärarens åt hela klassen gemensamt gifna anvisningar och efter förteckning på skoltafla eller efter väggplanscher; dels att en klass eller större afdelving at lärjungar omöjligen ksn sammanhållas och ordentligt undervisas, såvida de icke alla nödgas rikta sin uppmärksamhet på ett gemensamt föremål och läraren derigenom sättes i tillfälle att i hvarje ögonblick verkligen vara hvars och ens lärare; dels den förklaring, att vid teckningsundervisningen detta endast kan ske avrigenom, att hela klassen samtidigt sysselsättey med samma uppgift efter samma förebild; sån:t slutligen den bestämmelse, natt åtskiloaden m.Ulan lärjungarne inom samma afdelning göres beroende af den olika färdigheten inom ett besvämdt och kändt pen sum och icke af några tn!fälliga framsteg eller insigter utom detsamma, a Dessa töreskrifter och anvisningar, Bvilka alla synas hänsyfta, egentligen på den första undervisningen, hvila på sunda principer och äro följaktligen förtjenta af att på det noggrannaste eiterföljas. Men, såsom insändaren ofvan nämnt, finnas äfven i de högre läseklasserna lärjungar, som icke hunnit genomgå någon sådan förberedande systematisk kurs, hvarom det talas i beskrifniogen öfver första kursens väggplanscher. Klart är emellertid, att äfven ifrågavarande lärjungar böra undervisas på enahanda sätt som det vid första undervisningen tillgår, nemligen alla gemensamt samt efter väggplanscher. Men lika tydligt är det ock, att detta icke kan ske, så länge lärjungarne för teckningsundervisningen skola vara indelade efter läseklassernas indelning. För att nu anföra ett exempel på de oläoenheter, som häraf blifva en följd, vill in sändaren hålla sig till klotsritningen. För lenna ul af undervisningen, som bör ega um vid elusljus eller förläggas till den mörka tiden på dagen, ja, om man riktigt vill hushålla med iysningsinaterielen, till och med i ö årstiden, och i hvilken kunna till den mörkare 2rt i Udje, d:ide, öste, Gite äfvas lärjungar både ! och T:de klasserna, är uct Jkasom, efter vad förut blifvit nämndt, för undarvisninsen i teckning i allmänhet, icke rivet FÅ som bestämmer tiden, utan — besynnerhut 10g — läroverkets kollegium; och — hvad nsändaren här särskildt vill framhålla — let händer nästan alltid, att berörde undervisoiog blir förlagd på skilda och högst. lämpliga timmar. At den här ofvan åberopade beskrifningen , ifver första kursens väggplanscher synes emel-. ertid oförtydbart böra framgå, att :högstal: rederbörandes mening ändock vore, det kol-i egierna borde låta sig angeläget vara attl söra allt för åstadkommandet deraf, att vid eckniogsuudervisbingen lärjungarnesindelande nå blitva af läseklassernas iudelning fullcomligt oberoende, Till de redan anmärktal. ägenheter, som af det motsatta förhållandet ; Mlifva en följd, kan äfven rökpas den, att . itlärarens tid derigenom tages i anspråk på tt sätt, som i intet afseende står i öfvernsstämmelse med dea för hans utkomst otilläckliga lön, han tillgodonjuter, Låtom oss ntaga, att han, såsom väl i de flesta fall ck är händelsen, äfven är målare, och sd an af denna sysselsättning skulle hereda sig terstoden af den inkomst han för sitt eler mm han har sådan, för sin familjsj uppehälle yehötver. Se vi vidare till, huru mycken tid om i detta hänseende lemnas honom öfrig kola vi finna, att andervisningstieamarne :I kolan kuuna uppgå till närmare 20 i vecl au, om nemligen hvarje klass skall erhållalf ina i reglementet bestämda tvenve timmar ! ch realisterna i 4:de, 5:te, 6:te och 7:de klas-t erna dessutom 1 å 2 timmar i veckan fö j eckning med tillbjelp af instrument; hvartil:f -ommer att äfven undervisningen i välskrifng vanligtvis blifver hönom ålagd, ehuru I an, euligt sin instruktion härtill icke är skylil ig. Under de 9 månader af året, under! vilka elementariäroverken hållas för underi: NS Tan danna cn Gm Att näla Af id ARtrå ta vn