EBLANDADE ÄMNEN. N Lurad på konfekten. Daily News korrespondent vid tyska armån berättar följande: I det ögonblick, vi lemnade Hannover, började ett skådespel, som jag aldrig ska!l glömma. De westfaliska bönderna samlade sig vid de små stationerna, längs vägen, och under det tåget rörde sig långsamt förbi, inkastade de bröd och litsmedel till soldaterna, och springande längs vagnarne, utdelade de kaffe ur stora kannor, som de hade tillreds. Åsynen blef ännu mera intressaut, när vi kommo in i Rbeinprovinsen. Kaffekannorna lemnade rum för stånkor, fyllda med landets finaste hvita och röda viner, hvilka delades ut som vatten. Dessa viner äro från de bästa åren, mestadels från 1868. Bland löjliga scener var en, som int:äffade vid Bacharach. En soldat, som, enär tåget gick långsamt, trodde sig hafva tid att få ett vin, som var bättre i bans smak, än det, som ban hade i sin fältflaska, bällde ut dennas innebåll på marken och räckte den till en leende och vacker flicka, att blifva påfylld. Men ban hade bittert missräknat sig, ty med allt sitt bemödande kunde flickan icke binva jems med tåget som hade ökat sin hastighet. Hon satt flämtande och skrattande på marken, och soldaten, som hade förlorat alit sitt vin och sin flaska, var tvungen att tåla sina kamraters godlynta skämt, hvilka, sittande för långt från hovom för att nås af hans hämmande arm, vätte ändan af en kork med vin och räckte den åt den nye Tantalus att lukta på. — Den 6 Angusti i historien. Det kan nu vara af särskildt intresse att se sammanstälda följande historiska data: Den 6 Augusti 843: Fördraget i Verdan, Tyskland skapas; 1648: Afslutandet af Westfaliska freden; 1762: Katarina afsåger sig ryska krovan; 1806: Tyska rikets slut, Frans II nedlägger kejsarkronan; 1833: Stor kongress af monarker i Teplitz tiktad mot Frankrike; 1840: Lovis Napoleons landstigning i Boulogne och hans inspärrande på Ham; 1870: Bataljerna vid Wörth och Saarbräcken. — Brinnande fartyg. En förfärlig olycka har inträffat med barkskeppet Manin Barrabino destineradt från Genua till Montevideo med utvandrare. Det blef på höjden af Riolågornas rof. 130 passagerare med 21 mans besätttning funnos ombord. Ett annat fartyg, Adöle och Louise hade den 27 Moj på morgonen fått se den brinnande barken och styrde genast dit. Nästan alla passa gerare befuuno sig då i vågorna, ty det oordentliga och ohejdade rusandet till båtarne hade gjort att dessa genast kantrat. Adöle och Louise räddade aderton personer, deriblavd kaptenen och 3 man af besättningen och upptog dessutom från den under tiden ankomna Loudonskonaren Mary tio stycken som räddat sig dit. Då endast en bät fanns qvar ombord, hade qvartermästaren begifvit sig i denssmma för att sätta den i sjön, men ban följdes ögonblickligen af öfver 50 personer och båten brast sönder. innan den bunnit sättas isjön. I Montevideo föranstaltades en insamling för de utblottade emigranterna. Barken Caldera hadz: ytterligare upptagit 21, så antalet förolyckade in alles uppgär till 102 personer. — Ett stycke svensk lärdomshistoria. Till P. T. skrifver en korrespondent bland annat följande under rubriken Bilder från Kontinenten: Den svenska medeltidens lärdomshistoria är än nu så litet bearbetad, att ett bidrag eller rättare en antydan af ett sådant tvifvelsutan eger något intresse. I Böhmen var förr, som nu, förhållandet mellan tyskar och ezecher spändt. Det kom till ett skarpt utbrott år 1409, i det de många tyska studenternu måste lemna det frejdade universitetet i Prag. De utvandrade samlade sig till Leipzig, och det uni versitet, till hvilket grunden dermed lades, erkändes snart såväl af påfven som landets furate Til Prag hade icke sällan svenskar gätt att förkofru sig 1 de fria kousterna, en och aunan följde med till Leipzig, t. ex. Johannes Hildebrånd, som snart dlef artium magister i Leipzig och slutade sina dagar som prior i Wadstena. Den nya högskolan vann tydligen snart ett stort anseende. Tilloppet af studersnde var stort. : De indelades i fyra nationer, meissvar, sachsar, bairar och polacker, hvilka namn dogk icke få tagas allt för strängt efter orden, En stndent, som kom. från Kreta, blef iuskrifven i den baierska natiopen, som sålunda representerade södern. Norden räknades då under det sachsiska området; så finner man i unisersitetets matrikel bland sachsare mången svensk man, äfven sådana, som egt betydelse inom vår historia. isynnerhet tidtals strömraado svenskar till Leipzig; så under ären 1409—1453. Bitter det sist nämnda året inträder en hvilotid, men ilrån år 1464 blir tilloppet åter stort, till och med år 1489. Fedan komma visserligen äfven flera studeuter, men mera ojemnt. Den siste, som kom till Leip zig fån det katolska Sverige, var Olavus Phase de öchw ca; sommarhalfåret 1515, Biand andra som studerat der, kunna nämnas erkebizkoparur Olof Larsson och Jöns Bengtsson, biskoparue Ly deke i Westerås och Conrad Rogge i Strengnas, vidare riksrådet Erik Trolle, Laurencius Andree, m. 1. Studentkandidaterna voro af olika ålder. Ibland kom en äldre man, redan välbestäld kanik, sow ville förkofra sig uti t. ex. den canonisia Jagen och nu i det fjerran landet måste med oro tänka sin egendom i hemmet. Ibland kommo unga. — de kallas ibland rent af scolares, — hvilka val här skulle från början begynna sina grundligar: studier. Vägen från Sverige gick öfver Lybeck. och köpmännen i Lybeck förmedlade öfversändan det uf bref och penningar. Så mycket ser man, att vissa myndiga köpmän hade åtminstone hvar 14:de dag förbindelse mellan Stockbalm och Ly beck, men i alla händelser begagnade man sig ickt synnerligen mycket af denna lägenhet. Fick man eu bref på året, var man glad. Mången bade gessatom väl ej mycket penningar att vänta. Den attige kunde befrias från inskritningsafgiften ock marrikelu visar, att en och annan svensk fick åtnjuta denna förmån, Jemte universitetets inskrifnings-matrikel, 80m förses of rektorerna, fiunag den filvsofiska fakultetenus examenslävgder i beball, hvilka tördes ar fakutetens decanus. Man kan der under de oiiku åren uppsoka när den eiler den blef baccalaureus och mogister. Vanlgen tyckas universitetssvudieria inom den ifrågavarande fakulteten ba fordrat fem är, tre för baccalaureatet, två för magis.erskapet. Jöns Bengtsson blef student 1434, bacca lsureus 1436, magister 1438. För honom gick det gåledes ovanligt hastigt. Men han, liksom mången anvan, stannade qvar längre tid, antingen för att studera inom en annan faknitet eller ock att verka såsom akademsk ärare Dessa fiugo ibland åtnjuta prof på akt ning. En och annan svensk väljes till examinator för bacealaureandi och magistraudi, eller pämner såsom lärare för avdra, eller utses till att bestäm ma priset för de lektioner, som gifvas vid univergitetet. En sådan bögt betrodd man var t. ex: Ericus de Swecia met slutet af 1405 talet, hvilken tyckes ha varit af stor betydelse for många af de anläggande landsmännen. Fyra gsenstar nådde universitetets högsta värdighet, rektorates — 1438 en magister Kristofer från Stockholm — teologie licentiat, scholasticus och kanik i Upsala; 1415 Jöns Bengtsson tilj Salsta, magister, baccalaureus I, dekreterna, domprost i Upsala; 1481 Jakob Gislegon, melägter, teologie baccalaureus, kanik i Upsala, en gre tid, synes det, lärare i Leipzig; t 1 len