Skizzer från en badort vid vestra kusten. Af LAJOS, 1. Ankomsten. Det var en herrlig Jalidag. De föregående dagarnes åskväder hade rensat luften, så att denna nu kändes helt sval, fastän det var vid elfvatiden på förmiddagen, då den brännande sommarsolen står högt på himmeln. — På det glittrande, lätt krusade hatvet, ilade framåt en frastande ångbåt. Däcket var uppfyldt af passagerare, nya badgäster, som ämwnade sig till den för sitt sköna hafsvatten och sin helsosamma sjöoch skogslaft så berömda badorten X. Längst i aktern, på en hög af uppstapladt bagage at alla slag, låg en ucg man beqvärmt utsträckt, under det han med mycket välbehag rökte sin fina Havavnacigarr. Framför honom, med en ofantlig sjökikare för ögonen, stod en ståtlig, högväxt man. Har hade länge betraktat det oändliga, i blatt och grönt skiftande hafvet, med alla de ota liga master och segel, som syntes längst borta vid horisonten. Här do, Kronsköld, huru mycket ken klick a vara?, frågade den förre, i det han lit höra en !jadelig gäspning. Börjar du blifva otålig, min käre Lindenhjeim,, sade Kronsköld, i det baa tog kikaren från ögonen. Börjar,, upprepade den gäspande, ja, förundrar det dig inte att jag förbållit mig så stilla och tålig under hela deana odrägliga resa? Men nu börjar jag att ledsna på det här; jag hoppas att vi snart mätte vara frammela Ja, vi ha redan en stund sett X. och icom några minuter måste vi vara der, sade Kronsköld. I ett pu var löjtnant Lindenhjelm på benen och framme vid rellogen med kikaren för ögonen. Nej, se så mycket folk!s utropade han T 1