Bref från Tyskland. (Från en resande svensk.) Leipzig den 11 Aug. T. Glänsande seger vid Wissembourg och Wörth! Den förras glans tål att pruta på, ty 2 dagar före slaget fanns i Wissembourg, enligt hvad tyska tidningar berättas, ännu ej en enda fransk soldat, hvilket en baiersk öfverste iakttog då han red in istaden och samtalade med mären, föregifvande sig ha i uppdrag att för invånarne anmäla varniog mot att civila sköte på tysk miliär, men väl egentligen för att rekognoscera; r öfrigt var staden numera icke fästning, ankomna) regementen mot hufvudstyrkan af kronprinsens arm6 i fulla 7 timmar och enligt tyska rapporter från gata till gata och hus från hus, så att hvarje tum kostade blod och torde striden derföre för de jemförelsevis fåtaliga fransmännens bravour hafva föga mindre glans än för tyskarnes. Så mycket mindre rekommenderande äro dessa strider deremot för fransmännens förpost-tjenstgöring, som måste bedrifvas med ett oförsvarligt lättsinne och en otrolig grad af vårdslöshet, liksom ock deras öfverbefäls bristtälliga anstalter för kommunikationer olika armåkårer emelian och slappa omtänksamhet i öfrigt synes intygas af dessa strider; ty på annat sätt kan man ej förklara, huru det var möjligt att vid Wissembourg tyskarne (såsom dessas egna rapporter medgifvs) anföllo fransmännen så oväntadt, att dessa knappt fiogo tid att fatta sina gevär innan de hade fienden inpå lifvet och att vid Wörth Mac Mahons kår anfölls från tre sidor samtidigt, samt att på båda ställena angränsande kårer icke kommo till undsättning trots stridens långvarighet. Jag undviker med fit försöken att orda om krigets nu följande chancer, helst då så många på förhand oberäkneliga faktorer dervid skola medverka, framförallt franska folkets nu oberäkneliga sinnesstämning. I Tyskland har man naturligtvis saken klar; en professor försäkrade mig för ett par dagar sedan, att innan en vecka skulle hela södra Frankrike revoltera och ställa sig under preossiska konungens beskydd (!);-en tidning anmäler ett telegram från S:t Helena, lydande: Här skuras rummen each ställas i ordning, och en annan uppmanar på vers tyskarne, att xmörda Napoleon och hela hans racen. Mordet mit gerechtem Hasse Ibn und seine ganze Rasse. Föröfrigt räcker detta Hass till för snart sagdt alla nationer — utom Ryssland, emedan intet annat folk, enligt här gällande åsigter, redligt genomfört och iakttagit sin neutralitet. Mot England ha skrifvits smädevisor, emedan det har gjort sig till en kolgrufva och ett stall ät Frankrike.; Österrike och Italien upptuktas, emedan de, inför chancerna af ett europeiskt krig, icke låta bli att — köpa hästar, och Sveriges neutralitet är eine keineswegs unverdächtige,, ty i Stockholm spelas på cafterna marseljäsen och begäres med stormande bifall da capo, och äfven så kallade bildade personer instämförsvarades af ungefär 5 (förmodligen nyss ina i tjotet (Geheul), och vi tyskar gå nul här (likasom i Stockholm) samma oangenäma läga till mötes, som under danska kriget, då tyskarna här i Stockholm icke blott inte kunde visa sig i offeotliga lokaler, utan ej ens på allmänna promenader utan att insulteras och förolämpas ätven af så kalladt bättre folk (allt detta enligt en Stockholms-korrespondent till Berliner National-zeitung); och en annan tidning förundrar sig öfver att man ej ännu i Sverige gifvit officiel dementi(!) åt Dagens Nyheters uppgift, om att flera nya arbetare engagerats vid Marieberg för förökad patrontillverkning. Föga bättre än oss går det för Schweiz; att i dettas tysk-talande landsdelar insamlingar af charpi m, m. för tyska armån ske, finner man godt; men att detsamma sker för Franska armen i fransk-talande delar, det låter icke förena sig med en obrottslig neutralitet., och man är nyfiken att se hvad förbundsrådet säger härome; och med förusajag omtalar en annan tidning, hurn ide blandade distriktens värdshus enhvar, som ej vill dricka Preussens skål, bekommer ett par töchtige Deutsche Ohrfeigex. Sådana vankas för öfrigt i sjelfva Paris! En der sig uppehållande konstnär från Berlin berättar nemligen i ett bref till sina anhöriga (aftryckt i en Berliner och en Leipzigertidning) att tyskarne i Paris blifva fallkomligt artigt bemötta med undantag afen gång, då någon i ett kafö understod sig att skratta åt vårt nordtyska språk, hvilket också öranledde min vän P. att med ett par Dentsehe Ohrfeige ge skrattaren en tillbörlig tvillrättavispiog., hvarefter denna metod prisas såsom vis å vis parisarne särdeles lämplig; dock tillägger han att det häll på att gå illa för oss, emedan folk strömmade till, men —ska legationssekreteraren lade sig emellan och allt aflopp på detta sätt väl. Då med legationssekretsrare sig underhållande, således Pildade tyskar anse passande att i Paris så uppföra sig, får man ej undra öfver att den tyska kyparen i Dreherska kafeet i Paris ansåg sig oförhindrad att, vid underrättelsen om fransmännens nederlag vid Wissembourg, för de goda parisarne utropa: detta har ni till lön för Saarbräckens beskjutning; lefve Preussen; men väl är det märkvärdigt att här, i Tyskland, alla, äfven de bildade gilla och berömma detta sätt att löna en fendes gästfrihet genom att kränka hans patriotism. Jag har i tyska tidningar läst fem Mika bref från i Frankrike sig ännu uppehållande tyskar, som — efter att ha läst i: tyska biad korp fransmän här behandlas —; illa bedja om att frangmän i Tyskland må; artigt behandlas, emedan brefskrifvazne sjelfva. så behandlas i Frankrike och frukta att motsatsen kunde inträffa, om i Tyskland excesserna mot fransmännen fortgå. . Och de ha hittills fortgått, geh fortgått ander bildades bifall! Änvu för blott en vecka I sedan berättades i en och samma tyska tidaing tre olika fall, der hemresande fransmän, shöra de på käppar och paraplyer uppsatte hvita dakar, i Sydtyskland insulterades vid jernvägsstationerna och i kupterga; och tidniosen har ej ett enda ogillande ofd derför, I AR mo oo Ar TT