Eskilstuna Tidning yttrar i en artikel om ställningen blånd annat följande: Vi hafva visserligen från flera håll hört sägas att fransmännen ej kunna lida ett nederlag, utan att derigenom deras mod skulle blifva fullkomligt bräckt. Vi tro ej detta om den franska nationen, och erfarenheten från århundradets-början talar deremot: Tvärtom tro vi att just dessa motgångar i början skola å ett kraftigare sätt sporra nationalkänslan. ikaledes vilja vi protestera mot den åsigt, Handelstidniogen uttalat, att ett par nederlag för de franska vapnen skulle beröfva dessa Sveriges sympatier. I det svenska nationallyonet ligger snaråre att lida med en besegrad än att tända rökoffer till en orättvis segrares lof. Det var jast Danmarks nederlag: och det upprörande våld, hvilket möjliggjordes enom dess svaghet, som kring dess sak samlade sympatierna från alla svenske män med hjerta i bröstet, och ingen, ingen ansåg då Preussens sak mera rättvis, derför att den materiella styrkan skänkte henne en lätt seger. Skulle det nu också erhålla: en dyrköpt sådan, skall det döck ej dermed kunna besticka svenskarnes. rättsoch hederskänsla,