ning-panique; man ville ej ens taga emot preussiska tbaler-sedlar. Ett par dagar senare gjorde landtboerna smör-strike. De sökte uppjaga priset orimligt, blefvo på torget bombarderade med sina egna smörklimpar och ville derför ej längre utbjuda sin vara. Från mitt fönster såg jag en landtgumma, illa kraschanerad af hvitt smör, taga sin tillflykt i en boklåda, som höll på att stormas af smöruppköpare. Polisen måste slutligen taga henne i sitt beskärm, såsom den för en tid sedan måste skydda Carl Vogt, den bekante anhängaren af menniskans broderskap med apan. för Aachenpöbelns närgångenhet. Han skulle här hålla 3:ne föreläsningar, men måste afbryta dem i följd af mot-argumenter i form af gatstenar. För att nu hålla mig vid smör-frågan, så har det goda förhållandet mellan stad och land ånyo blifvit återstäldt. Baden äro nästan tomma. I går tog portiern i det badhus, som jag frequenterat, afsked af mig. Hvad nu? sade jag, ännu reser jag ickel Men jag afskedas 1 morgou, svarade han. Hvad skall man med portier, då huset icke har några gäster?. Alla vänta, alla hoppas, att kriget skall afgöras skyndsamt. Att döma af början, är det dock icke goda utsigter dertill. — BIE SA SÖRENSEN ERE