strasse. Detta lika förekommande som ovän. tade besök öfverraskade mig ända till förlägenhet, hvilken dock genast försvann, då den älskvärde konstnärn vänligt räckte mig handen och yttrade att mitt tillitsfulla bref både rört och gladt honom; Dock hade han aldrig försökt sig i undervisningsväg och betviflade ein Järaretalang, äfvensom han sjelf ännu hade mycket att lära. Klein hade varit en förträfflig lärare, måbända den bäste han känt, och han funne sig ej i stånd till att ersätta honom. Ni har väl ändå, utom öfningarne hos Klein, redan komponerat något sjelfständigt? frågade han sedan, hvarpå jag visade honom nägra smärre sångstycken. Han genomsåg dem uppmärksamt och frågade derpå om jag ingenting skrifvit för piano? Jag nekade, tilläggande att jag aldrig åtnjutit klaverondervisning. Men der står ju ett instrument; svarade Mendelssobn, och till och med en gammal clavecin royal af Broadwood and Son. Ett sådant har je ock hemms, de äro rätt sällsynta i Berlin. Hvar har ni fått det inventariet? Jag sade honom, att Klein lånt: mig det när jag tio månader förut började studera harmonien hos honom, äfvensom att han vid samma tillfälle gifvit mig en pianolektion. ja enda bara? frågade Mendelssohn leende. Ja, han sade mig: nedanföre två öfvertangenter är alltid ett C. och nedanföre tre ett F; pu bör ni kunna orientera er. Nåy kan: man se!s sade Mendelssohn skrattande. Och ni har också orienterat er och kan utan tvifvel redan leta ihop en fyretämmig koral? Jå, så långt har jag kommit, och till och med till ett pr skalor, sedan jag skaffat mig en klaverskola med fiogersättving. Slutligen rådde han mig att bara friskt komponera undan och visa honom alltsammans; sedan ville han genomgå det med mig och ieke svara kritiken. Innan han lemnade mig tittade han ut genom mitt fönster, hvar