fängelset, som jag bedt dig om. Jag sade då: Tycker du detta är skäl till att mörda en menniska; troligt är att jag dör, men har du betänkt följderna för dig? Härpå svarade Filipsson: Det bryr jag mig icke om. Till slut sade jag då till honom: Du ser att ditt mordförsök lyckats, ty halsen är till större delen afskuren och tarmarne äro ute; då kan du väl tillåta att dörren öppnas, så att jag får tala vid min systerson; men Filipsson var nog grym att svara: Nej din djefvul, här skall du dö Då tänkte jag: jag skall försvara mig till sista ögonblicket, dervid jag rusade upp samt sparkade till Filipsson, så att han vid denna oväntade manöver for bort i cellen. Jag ropade ånyo på hjelp, men krafterna sveko mig och ja sjönk ned på klosetten; då gick dörren upp oc en af cellhandräckniogarne hjelpte mig ut. Jag satte mig sedan på trappan samt stoppade sjelf inelfvorna in i magen.