alldeles öfverflödigt för resten... Ack, gå iöte ifrån mig, Anton!,,. Jag önskar att mamma vore här. Herr Denkwart och hans syster utbytte oroliga blickar. Att Agatha, oaktadt alla försäkriogar om att hon kände sig friskare, likväl blet allt sjukare och sjukare, derpå kunde det inte vara något :tvifvel längre. aKlockan är öfver tio, sade han; bed Carlson Svänne hästarag för droskan, jag vill sjelf söka upp ei doktor. i Med halft våld maste herr Denkwart slita sig ur sin hustrus armar. Jag önskar du inte måtte finna någon läkare... jag önskar att ingen läkare må få röra vid min döda kropp! ropade hon efter honom. Herre Gud, hon yrar! sade fröken Denkwart och knäppte med förtviflan tillhopa sina händer, och Martina som skall vara borta, och Edvard och hennes mor... att jag skall vara alldeles ensam...... Gud, min Gud, låt henne inte dö! Men jag vill det... intet skall kunna hålla mig qvar.o Ack, nu stannar en vagn... det är Anton och doktorn. Det är för sent.... Ett triumferande leende gled öfver Agatbas läppar. Den unga och sköna fru Denkwarts hastiga död var den nyhet som följande morgon gicksom en löpeid genom staden. De fattiga begreto henne,.. hennes otaliga beundrare sjöngo sånger vid hennes graf och henpes sörjande make reste en minnesvård vid hennes stoft och den grönskande torfvan smög sig tyst och fredlig öfver kullen. Ja, att Agatha skulle dö så hastigt sade,