ej brytt sig om att fästa sina blickar, ty dessa länder är fosterlandskänslan alltför va ken att handlöst kasta de största rikedoma Ii uvtländingars hand. n Falno—Krossekärrsbana anlagd af en gelska kapitalister och ingeniörer, försed med räls, rörlig materiel och alla tillbehö från England samt afsedd att med förbigå Jende af våra dyrt anlagda statsbanor ut frakta våra rikaste malmer till Evgland fö att på samma gång höja dess jernhandterin och fallkomligt tillintetgöra vår egen sam på genaste väg öfver hela landet sprida Eng lands fabrikater — detta är i sanning rät Jgoda utsigter för en engelsman. Har Eng land blott slagit under sig våra största till gängar af de rikaste 50—65 procents mal mer inom Westerbergslagen och Nya Kop parberget, blir det sedan omöjligt för Nor bergs och Nora (för att ej tala om Werm lands och Dannemora) bergslager att uthärd täflan. Taren kommer då till dem att fö billigt pris afyttra sina fäders jord till ut ländingar. Våra malmers företräden framför de span: ska synas bäst af den stora skilnaden i pri dem emellan. Konsumenterna hafva redar nu för en föga känd vara funnit sin förde vid att betala den med 1 rdr centnern. Lå vara att den nu blott användes till anrikning af annan beskickning, men ensamt vit ett enda fält på Englands ostkust, Clevelandsfältet, brytes nu årligen öfver hundrs millioner öentner malm, som orostad blott håller omkring 32 procent och dessntom ä; mycket oartad. Det vore rätt skönt att få höja Englands jernhandtering genom att frår Sverige hemta en femtio millioner centner malm om året till Clevelandsfältet samt blåsa bessemerstål af dess fattiga och dåliga malm. Men hvarför skall vår goda malm behöfva gå ur landet oförädlad? — Inom nu kända malmfält i mellersta Sverige — det är ej till Gellivara, långt mindre till Taberg engelsmännen sigta — kan man ej med omkring en famns afsänkning vinna mer än omkring 70 millioner centner malm om året. Hälften häraf kunna vi smälta med egna träkol, hvarigenom det yppersta jern åstadkommes. Blott bälften blir således öfver att nedsmältas med kokes. För att blåsa Bessemerstål af omkring 50, proe.. jernmalm erfordras blott 1 centner kokes, men deremot omkring 2 centner malm till hvarje centner stål Hemta vi kokes till Sverige, helst med den billiga barlastfrakt som våra trädragare i retur kunna åstadkomma, behöfver man blott frakta 1 centner kokes, men vid malmexport 2 centner malm för att vinna 1 centner Bessemerstål. Vid förädling inom landet begäras sålunda miost halfva frakten, hvaraf följer att med kokes till bränsle, ståltillverkning med svenska malmer i Sverige blir billigare äni Engand, isynnerhet om vi taga med iräkningen utt visega billig och rik tillgång på dritkraft våra vattenfall och billigare daglön än Engand. Att vi ej heller äro alldeles bortkomms jernhandtering i Sverige, ehuru vi för närrarande arbeta tungt och dyrt i följd af ristande jernvägar, visar sig i allmänhet vid ackjernsblåsningen genom billigt pris och åg bränsleåtgång jemförd med Englands samt synnerherbet vid Bessemerblåsning derigenom utt denna just i Sverige vunnit sin första ;raktiska lösning, likasom den ännu ensamt 108 oss kan ske direkte från malm utan att örst blåsa tackjern, hvilket ökar kostnalerna för bränsle, arbete och afbränna. Visserligen äro våra bergslager privat egenlom, men efter. detta böra våra bergsmän pse att de hafva i sin hand en vigtig delat Sveriges nationalförmögenhet, som de väl må kta sig att bortslumpa. Må de hellre vänta ågot för att se, huruvida deras banor kunna stadkommas i Sverige. Äro de då fortfaande egare af sina gruffält blir det dem lätt. tt här eller utomlands finna kapitaler till eras brytning och malmens förädling, Om etta visar sig omöjligt, först då är tiden ine för dem att sälja sin förstfödslorätt för n ÄN Emellertid böra båda de och ela landet vara tacksamma för att en blifande köpare förut omtalar, hvad värde han itter på vår egendom och hur stort behof an har att snart tillskansa sig den. CE RN