Tidpingsöfversigt. I Malmötidningen Saällposten tör i tisdags läses följande: Uti flera tidningar har den notis varit intagen, att utrikesiwinistern, grefve Wachtmeister, varit i Paris i något slags politiskt ärende, Efter hvad vi från tillförhitligt håll erfarit, är detta icke förbållandet. Grefve Wachtmeister hade rest till Paris i fullkomligt enskilda angelägenheler. Det har nn visat sig, att vissa nyhetsblads på rak arm fabricerade rykten om alliansunderhandlipvgar m. m. saknat hvarje tillstymmelse till grund, och torde derföre hvad man från samma håll framdeles kan finna för godt att producera af samma sort genast från början betraktas med det fallständigaste misstroende. Östgöta-Correspondenten yttrar rörande samma sak: Alla makter rundt omkring hafva förklarat sig vilja intaga en viss väpnad neutralitet: Ryssland, Usterrike, Italien, England, Spanien, Turkiet, Belgien, Holland, Danmark och Rumänien. När så är, bör hvar och en lätt kunna inse att de svenska tidningar — som återkommande gåvger idisla den sottisen, att vår konung skulle vilja indraga Sverige och Norge i ett krig — icke måtte ledas af några egentligen välbetänkta eller rätt aktningsvärda orsaker, utan fasthellre antingen — i det bästa fallet — af ren enfald, i förening kanske med någon möjlig skuggräddsla, eller — i sämre fall — af begär att med invbillad förvishet och det pikanta i ett lättsinnigt nyhetsmakeri reta prenumerationsaptiten hos publiken; för så vidt man icke får antaga ett ytterligare skäl — det sämsta af alla — benägenheten att illustrera sina respektive blad med föreställningar och insinuationer emot konungen och regeringen af depopulariserande art. Med sällspord enhällighet har svenska pressen protesterat emot den serie af artiklar, i hvilka Göteborgs Handels och Sjöfartstidning sökt motivera sin åsigt, att svenska folket har anledning att önska Preussen seger i den nu började striden och att vår naturliga plats i denna strid, i fall en inblandning blefve oundviklig skulle vara vid Prenssens sida. Det skulle blifvit oerhördt vidlyftigt och är dessutom alldeles öfverflödigt att redogöra för allt hvad större och smärre tidniogar i detta ämne yttrat; men vi kunna ej neka oss nöjet att ur en längre uppsats i JÖnköpingsbladet meddela följande lilla stycke,