— Bollmansfesten firades i går å Djurgården på öfligt sätt. Det utomordentligt vackra vädret hade ditlockat en oöfverskådlig massa af menniskor, och Djurgården företedde samma brokiga folklif, som under Majfesten. Alla förfriskningsställen voro öfverfylda och från alla håll hördes de kända Bellmansmelodierna. Föreningspunkten för dagens fest var likväl skaldens lagerkransade byst, för dagen prydd med blommor. Tvenne musikkårer spelade alternerande med hvarandra under aftonens lopp, den ena från en estrad vid bysten, den andra placerad bakom det invid liggande schweizeriet Bellmansro, som, festligt smyckadt med kulörta lyktor och inbäddadt i den omgifvande lummiga löfskogen, tog sig särdeles vackert ut. Omkring kl. 8 på aftonen infann sig Par Bricols sångkör och afsjöng till Bellmans minne några af hans oförgätliga sånger, såsom Hvila vid denna källa, Aldrig en Iris, Hvem är som ej vår broder mins o. 8. vV., hvarefter sångarne begåfvo sig till Alhambra, der sexa var arrangerad och der aftonen tillbringades under sång och muntert glam i den angenämaste sinnesstämning till långt in på natten.