Sinnesstämningen i Paris. Till hvad vi förot meddelat efter franska blad och hvad en bretskrifvare till oss haft att omförmäla lägga vi följande utdrag ur en skildring, som danska Dagbladets speciella korrespondent, hemskickat: Den vanliga samtalslusten är i dessa dagar högt uppdrifven, och det är icke blott vänner och bekanta som ständigt fråga hvarandra, då de: mötas: Hörs det någonting nytt? utan droskkuskar, konduktörer, ja, sjelfva de väl dresserade, tysta och höflige uppassarne känna ett oemotståndligt behof av glömma sin särskilda, tjenande ställning och att i egenskap af fransmän i allmänhet lätta sitt hjertå mot preussarne och Bismarck — ty denne senare är inkarnationen af allt det hos preussarne som harmat och retat den franska nationen; den gamle Kungen: frågar ingen efter, och det skulle -säkert förarga denne icke så litet om han visste huru ringa vigt man fäster vid hans person. spänning, rörelse och orolig brådska går lifvet på boulevarderna hela dagen igenom; men på aftonen, då gasen är tänd och lyktornas tallösa mävgd kastar sitt skimmer in mellan de gröna träden; då butikerna stråla och kaffberna blända med sitt ljushaf, då körbanan är upptagen af dessa oafbrutna, paralella vagnrader, då kaffeernas gäster hafva anländt, då de för polisen så ansträngande två timvarne från 10—12 bafva börjat — då framställa boulevarderna ett skådespel, som förvånar och öfverväldigar dem som äro vanda vid Paris. Under de sista aftnarne hafva boulevardernas midtersta afdelning icke blott varit den mest trafikerade plats i Europa, utan rentaf ett haf af menniskor. Icke endast trottoirerna, utan körbanan har varit så upptagen, att trafiken rentaf. måste afstanna. Marseljäsen ljader öfver allt, omvexlande med den korta, men välkända sången: Till Berlin! Till Berlin! som ljuder öfver allt der gatuungdomen tågar fram, omvexlande med entusiastiskt: Letve kejsaren! från samma blusmän som för kort tid sedan ropade: Lefve Rochefort!samt -en mängd andra patriotiska och a utrop. Plötsligt uppstår ett dubbelt lif bland mängden; den böljar och vacklar fram och tillbaka, tränges och knuffas dubbelt: det gäller nu att skaffa plats, ty etttåg anländer med franska fanor och sjungande marseljäsen af full -hals.; Än är detnågra hundra studenter, än ett tusental arbetare, eller ett par tusen af högst olika.samhällsställning, och de komma oupphörligt, än från den ena, än från den andra sidan. Gästerna i-kaffeerna stiga upp på stolar, bänkars:och. bord, de hejdade droskerna och omnibusarne tagas med storm, det unga Paris, som underdessa dagar kan lita på polisens öfverseende far upp i träden, :och alla svänga med hattar och mössor, klappa i händernasoch ropa bravo åt tåget, medan de instämma i sången: eller ropa: Ned med Prenssen!--Men icke på alla ställen går det lika gladt och vänskapligt till. Parisarne äro i dessa dagar icke mycket toleranta af sig, och om man hyser sympatier för freden, så är det bäst att man döljer dem, De outtröttliga. apostlarne från Internationale och de oförsonlige ha fått lära sig detta. EF förgår (detta är skrifvit den 18) försökte några al derast mest ömtyckta tedare att framför Cafe de Madrid komma fram med det bekanta -temat om fred och