UuoL ar: IyCKAa av IUSLULTIUHUEL: SR EDER ETTER DANHARK. Fedrelandet innehåller följande skarpa kritik öfver preussiska konungens tal till nordtyska förbundsriksdagen rörande orsakerna TM kriget: Det är särdeles uppbyggligt att höra konungen af Preussen förkunna för den nordtyska riksdagen, att han på fädrens vis kämpar för fribet och rättvisa mot främmande eröfrares våld och icke sträfvar till något annat mål än att varaktigt betrygga Etropas. fred. Det var naturligtvis för att varaktigt betrygga Europas fred, som H. M:t år 1864 öfverföll Danmark, bröt den af hans företrädare erkända tondonertraktaten, eröfrade tre hertigdömen, Berötfvade dem större delen af den frihet de faktiskt åtnjöto, förhöll en del af deras innebyggare deras formliga rätt samt ännu förhåller en annan del af dem deras naturliga rätt. Det var för att varaktigt betrygga Europas fred, som H. M:t år 1866 tillintetgjorde tyska förbundåakten och beröfvade åtskilliga, kanhända mindre älskvärda tyska furstar deraz kronor samt fristaden Frankfurt dess frihet;:och slutligen är det i samma afsigt, som H. M:t pu på fjerde året lemnar den af honom sjelf i den treenige Gudens namn afslutna pragerfreden ouppfylld. Konungarnes af Preussen fredskärlek har ju gjort sig namnkunnig i historlen; de bröto freden, endast då något kunde vinnas genom krigen. Och då konungarne af Preossen tillika stå i ett nära personligt förhållande till vår Herre, hvilken sjelf gör sig det omaket att sätta kronan då deräs hufvuden, vär hon skall flyttas, så kunna deras sanningskärlek och uppriktighet ju icke vara något tvifvel underkastade ; och det är blott ett bevis på tidens förfärliga vantro, att så få utom Tyskland tro, att de önska freden framtör allt. De goda tyskarne tvifla icke derpå. Detta stora kultarfolk, hvars uppgift är att utbreda vetenskaper och sedlighet bland alla icke-tyska folk, mer företrädesvis blavd slaver och nordboer, är så fromt; det tillbeder så ödmjakt sitt helgon, Konungen af: Preussen, att det nu bereder sig till ett korståg, på det att han må kunda uppnå sitt stora mål, Europas varaktiga fred, för hvilket han och hans förfäder hafva arbetat med så stor otörtrutenhet och så stor franigång, att Preussen ismå och stora munsBitar har uppslukat hälften af Tyskland samt gapar efter den andra, Enhet är helt visst en så vigtig angelägenhet för en nation, att det alls icke gör något till saken, antingen den vinnes genom orätt och våld eller genom fri öfverenskommelse, samt ännu mindre om man får den endast i form af sabelvälde, då man en gång är benägen att fördraga sådant och blott begagnar det till att undertrycka politiska motståndare och svagare folk, ty det tillfredsstälter i alla händelser inbilskheten. Konungen af Preussen säger utom den anförda flera vigtiga sanningar till nordtyska riksdagen, bland andra -den, att de förbundna regeriogarne ej hafva: haft något att skaffa med uppställandet afen tysk kanuidat till den spanska tronen och hang afsägelse, De förbundna regeringarna hafva säkert varit fullkomligt främmande derför; de föras nu såsom öskyldiga lamm till slagtbänken, emedan deras upphöjda Schirm und Hortv, H. Mit Korlungen af Preussen i sin egenskap af familjöfader för zollrarne; har velat.-gifva, on af sina många nevöer: dettadediga brödstycke samt skapa en förpost-för tysk kultur på Iberiska halfön, hvilken ju från vestgöterras tid tillhör den tyska. folkstamnien... Det är, som tyska blad också påpeka, en högst märkvärdig naivetet af den franska diplomatien, att den icke har kunnat skilja -emellan hvad HH. M:t konungen: af Preussen, gör i denna sin offentliga egenskap, och hvad ban gör i sin privata egenskap af zollrernes hufvudman. Privatlifvet ligger ju aildeles utom diplomatiens område och bör isynnerhet göra det: i Tyskland på grund af dess djupa innerlighet; men detta förstå de ytliga fransmännen naturligtvis icke, för dem har familjelifvet förlorat sin betydelse; de förstå endast uppfatta en sådan liten huslig tillställning som ett nytt rofferi (Snyderi) af H. M:ts drittige hofmästare, grefve Bismarck, hvilken ett par gånger har trakterat dem med ratten fisk. Dessa samma fransmän äro med sin icke mindre märkbara brist på uppfostran och lefnadsvett urståndsatta att skilja meilan vänskapliga samtal och diplomatiska förhandliogar. När Hs M:t kejsarens af Frankrike representant, grefve Benedetti, vänder sig till H. M:t konungen af Preussen i en politisk angelägenhet, så är det blott föratt .under