rt rn ——-—— id AA AA 2 fanns nägot skäl till krig, återstod för de franske ministrarne ingen annan utväg att rättfärdiga! sig inför sitt eget folk, som till flertalet är fred-: ligt sinnadt och behöfver lugn, än att genom vanställda och uppdiktade fakta, hvilkas osanning ge-: nom dokumenterna var dem gjelfva bekant, inbilla de båda representativa kårerna ochgenom dem foli. ket att Frankrike blifvit förolämpadt af Preussen, för att derigenom bringa passionerna till ett ut-l. brott och sedan kunna framställa sig sjelfva såsom tvungne att följa med strömmen. Det är ett bedröfligt arbete att afslöja denna l! kedja af osanningar. Lyckligtvis hafva de franske ! ministrarne underlättat denna uppgift, i det de senom sin vägran att framlägga den af en del af örsamlingen begärda noten eller depeschen förberedt verlden på att den alls icke existerade. Så förhåller det sig i sjelfva verket. Ingen not eller depesch existeraf, genom hvilken preussiska regeringen tillkännagifvit för Europas kabinetter sin vägran att mottaga franska sändebudet. Ingonting annat existerar än det för hela verlden ända tidningstelegram, som meddelades de tyska regeringarna och några af våra representanter hos regeringar utom Tyskland för att upplysa dem angående beskaffenheten af de franska fordringomna och omöjligheten att antaga dem, och hvilet dessutom icke innehåller något för Frankrike förnärmande. Det bifogas här i sin ordalydelse. Ytterligare meddelanden öfver saken hafva vi icke tillställt: någon regering. j l Men hvad sjelfva vägrad att mottaga det franska sändebudet beträffar, har jag zh att ställa detta påstående i dess rätta ljus af H. M:t konunff blifvit pemyndigad att öfversända till eder åda medföljande aktstycken, med anhållan att ni l måtte meddela dem åt den regering, hos hvilken ; vihar den äran att vara ackrediterad. Det första är so på H. M:t konungens befallning och under hans omedelbara approbation redigerad, bokstafligt ! trogen framställning af tilldragelserna i Ems, det j: andra en officfel berättelse. af H. M:ts tjenstgö!l rande flygeladjutant angående utförandet af det honom anförtrodda uppdraget. ; Det skulle vara obehöfligt att erinra om, att det bestämda tillbekavisandet af de franska maktsprå! ken både i sak och form skett med all den kon! siderationsfulla vänlighet som lika mycket mot-! svarar H. M:t konungens personliga vanor som den internationella höflighetens fordringar i fråga om främmande suveräners och nationers represenfavter. ! Kvad slutligen vårt sändebuds afresa beträffar, : vill jay endast anmärka, hvad som var officielt kändt för franska kabinettet, att den icke berod: ! de på något återkaflande utan endast på en afli sändebudet ar personliga skäl begärd permission, , vid hvilken deuve öfverlemnadå sina göromål åt förste legationsrådet, som redan flere gångör före? I trädt hans ställe, och såsom vanligt tillkännägat L detta. Äfven den uppgiften är osann; att HM:t l konungen meddelat mig, förbundskanslern, prins Leopolds kandidatur. Jag har tillfälligtvis af en, rivatperson, tom tog del i underhandlingarne, , ått förtroende af det spanska anbudet. Då sålunda alla de grunder de franske ministrarne anfört för oundvikligheten af ett krig låta j reducera sig till intet, och visa sig absolut gripna ur luften, återstår oss tyvärr endast den bedröfs t liga nödvändigheten att sökade verkliga motiveni, de dåligaste, sedan ett halft århundrade af folk och regeringar i den civiliserade verlden bränn: märkta, traditionerna från Ludvig XIV:s och det första kejsardömets tid, som ett partiinom Frankrike ännu alltid skrifver på sin fana och-som Napoleon III; såsom-vi trodde, lyckligt mot-if tta Såsom verkande orsaker till denna beklagliga. företeelse kunna vi tyvärr endast skönja de dåligaste instinkter af hat och afund mot Tysklands .Nelfständighet och välstånd jemte sträfvandet attl(c uvdertrycka friheten i sitt eget land genom att inve.ckla det i ett utländskt krig. : Det är smärtsamt att tänka på att genom en så jättelik Kemp som den nationella förbittringen och ! dåda läns ermas storhet och makt låter oss vänta, . den fredliga utvecklingen af civilisationen och det !1 städse mera uppblomstrande nationella välståndet för många år är hbämmadt och tillbakaträngdt. , Men vi måste inför Gud och menniskor öfverlemna ansvaret åt dem som genom sitt öfvyermodiga handlingssätt tvinga oss att för Tysklandg nationella ära och frihet upptaga striden; och med en såll vättvis sak kunna vi tillitsfullt hoppas på Guds bistånd, liksom vi redan nu genom ständigt flere l. tecken till glad beredvillighet till uppoffringar äro säkra på hela tyska nationens bistånd och äfven kunna hysa den tillförsigt, att Frankrike i ett så l! nedrigt och på ett såsamvetslöst sätt frambesvuret krig icke skäll finha någon bandsförvandt. Den fullständiga ordalydelsen af den adress: till konungen af Preussen, som den :20 denues i nordtyska riksdagen inlemnades, tua-li dertecknad af 150 medlemmar af alla par-i tier och som blef utag diskussion enhälligt antagen af riksdagen föreligger nu. Vi åte-l ifva den härsåsom ett bidragi till känneomen om stämningen i Tyskland och 8såsom ett nytt prof på den tonart, i hvilken man nu i Tyskland talar om folkets ön-l skan att lefva i fred och vänskap medl alla nationer,, Den lyder sålunda: De upphöjda ord, som E, M:t i de förbundna regeringarnes namn ställt till oas, finna ett mäktigt venljud hos tyska folket. En tanke, en vilja tikar v detta ögonblick alla tyska hjertan. Det sedliga allvar och den höga värdighet, hvarmed E. M:t tibbakavisat de oerhörda fordringarna af en fiende, vom ämnat förödmjuka oss, men som nu under illa uppdiktade förevändningar förer kriget öfver vårt fädernesland, u pfylla nationen med glad stolthet. Det tyska folket hyser ingen annan önskan än att fefva i fred och vänskap med alla nationer, som respektera dess ära och oafhängighet. Likasom i befrielsekrigets ärorika tid är det nu åter en Napoleon, sem tvingar oss till den heliga striden för vår rätt och vår frihet. På samma sätt som då, så skola också nu alla Jå menniskornas läghet och trolöshet byggda beräkningar komma på skam inför tyska folkets sediga kraft och fasta vilja. En af sfund och ärelystnad vilseförd del af franska folket skall för sent inse, hvilken stor nöd för alla folk uppstår af den blodiga striden; den sansade delen af detta folk har icke lm afvända en emot Frankrikes välfärd och folkens broderliga samlif riktad förbrytelse. Tyska folket vet att en hård och våldsam strid förestår det. Vi förtrösta på våra beväpnäde bröders tapperhet och fosterlandskärlek och på det eniga folkets oryggliga beslut att vilja uppoffra all denna jordens go a hellre än att fördraga att en främmande eröfrare böjer den tyske mannens nacke, i det det förtröstar på den erfarna ledningen af den åldrige konungen, den tyske fältherren, som försynen förupnat att i sitt lifs afton föra till ett sfgörande slut den stora strid, som han för mer än ett halft årbundrade sedan såsom yngling började. Vi förtrösta på Gud, som enom sin dom straffar det blodiga nidin sdådet. rån hafvets strand intill Alpernas fot har det tyska folket rest sig på sina endrägtigt vid hvarandras sida stående furstäre maning. Intet offer är det för tungt. Den allmänna rösten i den civiliserade verlden erkänner rättmätigheten af vår sak: vänskapligt sinnade nationer 8e i vår seger en befrielse från det boi tistiska tryck, hvarunder de sucka, och en försoning af jemväl mot dem förofvad orätt, Tyska folket skall slutligen på valplatsen finna den af alla folk aktade grundvalen för en fredlig och fri förening, E. M:t och de förbundna tyska regeringarge ge oss, liksom bröderna i södern, redo; det gäller vår ära och frihet; det gäller Kuropas lugn och folkens väl: Sedan denna adress blifvit antagen och sessionen redan afslutad, inträdde grefve Bismarck. och begärde ordet för att göra riksra oo: Mass såll här fjarinvil