Rättegångsoch Polissaker. Mordbrand. Från Hofva skrifves den 15 dennes: En natt i April månad 1869 uppbrann boningshuset i Håhult. Man misstänkte, att det var mordbrand, ehuru egarne till huset, Anders Carlsson, och hans hustru, voro kända såsom ett stilla, arbetsamt och hederligt folk. Huset var försäkradt och mannen i en brydsam belägenhet — förhållanden, som å andra sidan styrkte misstankarne. Omsider blefvo båda makarne, i följd af angifvelse, inmanade i häkte, och flera ransakningar rörande denna sak höllos i Hofva, men som de tilltalade nekade och ingen bevisning kunde förebringas, blef mannen, efter att tre må. nader hafva suttit häktad, försatt på fri fot. Hustrun åter, som visat sig halft snnesförvirrad, erkände slutligen, att hon sjelf påntändt huset. I följd häraf dömdes den olyckliga, moder till fem små barn, till fyra års tukthus. — Stöld af snus, enligt uppgift till en sammanräknad qvantitet af bortåt 3 å 4000 , har under loppet af de senaste åren föröfvats hos en handlande och tobaksfabrikör i Wexiö, och såsom förvunnen till detta oförsynta tillgrepp har i dessa dagar häktats den bestulnes egen boddräng, hvilken tid efter annan, med biträde af en medhjelpare i denna industri, roffat till sig det ena snuspartiet efter det andra, tills upptäckten omsider satte en gräns för det sedan någon tid misstänkta dådet. I denna förbrytelse lärer vara inblandad ännu en tredje person, som för ovanligt billigt pris tillhandlat sig det roffade godset och nu, såsom man berättar, erbjudit sig att godtgöra rätte egaren den lidna förlusten. Huru härmed rätteligen sammanhänger, kommer nog att vid ransakningen utredas. (N.W.B.) — Salmonibref. I Wermlands-Posten skrifves från Carlstad: Brukspatron Ahlmark härstädes erhöll för någon tid sedan ett sådant bref, hvari han uppmanades att å uppgifvet ställe nedlägga en summa af 300 rdr, som då skulle utgöra lösepenningen för hans lif. Förhållandet anmäldes för olisen och bref nedlades i ett lufthål till en kälare i gamla skolhuset, men trots bevakningen lyckades det skurken att borttaga det. Det innehöll dock inga penningar; men deremot en uppmaning till den okände brefskrifvaren att öfvergifva detta sätt för anskaffande af penningar till sina behof, som icke kunde bringa honom annat än ofärd, då deremot arbetsamhet och en ärlig vandel kunde bereda honom välfärd. I förra veckan kom åter ett, såsom vi vilja minnas tredje bref, denna gång med tillsägelse att emottagaren borde bereda sig till sin affärd, ty nu vore det hemska dådet oåterkalleligen beslutadt och revolvern IE derest summan icke å bestämd tid vore till afhemtning å det enskilda postkontoret. Svar nedlades punktligt och polisen höll noga utkik. Natten tillsistl. måndag, gynnad af regnväder, infann sig nu en person, nedböjde sig vid portluckan och knep det nedlagda, efterlängtade svaret; men denna gång var polisen säker och den säkert om lycka drömmande nattvandraren fick nu göra sällskap till kurran, Efter ihärdigt nekande och sedan bref och papper afhemtats från hans hemvist, och hvaraf bans stil tydligen igenkändes, fann han för godt att bekänna sig saker till dådet. Salmonibrefskrifvaren, en helt ung, gift man, L. J. Ekholm från Enebacken i Skaraborgs län och härstädes bosatt sedan ett år tillbaka, ehuru icke mantalsoch skattskrifven, blef i onsdags för sitt utpressningsförsök dömd till 30 rdrs böter och derefter genast försatt på fri fot.