CIVETR MULET Nat NU SKCLL, Avartit atvcn KOmmMEI latt Frankrike nu har de öfriga makternas morali ska understöd, hvarpå en annan gång ej tord varaatt räkna. Äfven förhandlingarne på koncilie i Rom gifva franska! regeringen giltig anled ning att taga sin Hand från påfvedömet och pris gifva det åt Italien, hvarigenom denna makt fö långliga tider skulle fästas vid Frankrike. Få man sätta tro till en uppgift i franska tidninger Public, så skulle kriget ej vara Ollivier motbju n dande; ban uppgifves hafva till en medlem af op positionen yttrat: Under den tid jag förestod de tlutrikes angelägenheterna, ville jag läsa alla vår: diplomatiska bandlingar, och blygselns rodnad fram t trädde på min panna: jag såg rankrike förnedradt 1 kejsaren på knä inför Europa, och jag sade til L t i 4 mig: Vi måste hafva krig! Endast kriget kar upprätta ossl . Hvilka fordringar har väl Frankrike att ytter ligare framställa till Preussen? De äro: Nordsles vigs återlemnande till Danmark, afstående från alla planer på de sydtyska staterna, Mains utrymmande (ty att denna på en sjelfständig, icke till Nordtyska förbundet hörande stats område belägna I fästning hålles besatt af preussarne, är en förbry,Itelse mot Pragfredens fjerde artikel och ett hot mot Frankrike) och slutligen Preussens bifall till Jen allmän afväpning. Men till sådana eftergifter lärer preussiska regeringen säkerligen aldrig, om Jej besegrad, beqväma sig. Det återstår nu att se, Jom Frankrike ämnar vidare fullfölja sin redan ;I vunna fördel eller icke. Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning är och efter hvad vi hoppas kommer att bli det enda betydande svenska blad, som med sina sympatier ställer sig på det Bismarckska Preussens sida. Uti en artikelifredagsbladet, yttrar G. H. o. S. T.: Utgången af denna fruktansvärda strid låter sig omöjligt förutsäga, ty dels beror en batalj, som ofta kan vara mycket afgörande, på rätt många tillfälligheter, dels uppkallas nya förut okända krafter. hvilka kunna gifva sakerna en ny vändning. Gifvet är emellertid, att Frankrikes anfall skall ske med en förfärlig ansats, och att Tyskland skall deremot ställa en utmärkt väl ordnad stridsmakt, ledd af skickliga härförare, och att bakom denna redan färdiga stridsmakt står ett helt vapenöfvadt folk. yskland har också här, och dettaär ingen ovigtig sak, rätten på sin sida, sådan, som krigsorsaken nu blifvit funnen. Annorlunda kunde det hafva varit, derest kejsar Napoleon förut hållit frågan om Pragfreden, med särskild bänsyn till den 5:te artikeln, öppen; men det har han icke gjort, och om den nu, såsom det tyckes, tages upp, så sker detta tydligen endast för att begagna densamma till en ny förevändning. Det skall emellertid nu blifva klart, huru orätt Preussen handlat, då det icke längesedan träffat en hederlig uppgörelse rörande denna bedröfliga tvistefråga med Danmark, som här följes af sympatier från alla folk, som ega en känsla för det rätta. Preussen har sjelft beträdt eröfringspolitikens bana och har vindicerat rättslig giltighet åt den starkares framgång; dess rättsliga ståndpunkt gentemot Frankrikes eröfringspolitik är derigenom i hög grad försvagad. Icke förtby, och trots detta stora missgrepp från Preussens sida, kan den Skandinaviska norden icke önska, att Frankrike blir den allrådande makten i Europa, hvilket det blefve, om Tyskland kunde krossas, utan måste vi uppriktigt önska, att Tyskland måtte gå segrande ur denna jättekamp. Det är dock civilisationens, det är tillika den religiösa och borgerliga frihetens land. Det är en nation derjemte vid hvilken det Skandinaviska norden är fästadt ej blott med blodets band, utan ock med de gemensamma intressenas, med de historiska minnenas, med de otaliga vänskapsförhållandenas band (!). Det finnes ingen anledning befara, att vi icke skola kunna bevara en neutral ställning i den förestående striden; men skulle detta blifva oss förvägradt, så är vår enda naturliga och rätta ställning på Tysklands sida (!).s Göteborgsposten inlägger mot dessa Handelstidningens yttranden följande protest: Ett oerhördt ansvar hvilar i denna stund på hvarje man i vårt land, som har det offenliga ordet till sitt förfogande, ty dessa ord stanna nu icke längre inom oss sjelfva, utan utgå och citeras såsom uttryck af svenska nationens mening. Dessa ord yttrades af vår kollega Handelstidningen i en ledande uppsats i dess näst sista nummer angående kriget mellan Frankrike och Preussen, och tidningen afslutar uppsatsen med en faderlig maning till sina kolleger inom pressen att pafvakta tiden och iakttaga försigtighet. Handelstidningen iakttager likväl icke sjelf större försigtighet, afvaktar ej sjelf tiden bättre, än att den 1 samma uppsats, ej många rader från det ofvan citerade yttrandet, förklarar, att om Sverige i den pågående striden ej kan bevara en neutral ställning, så är dess enda naturliga och rätta ställning på Tysklands sida. Att Handelstidningen hyser de varmaste sympatier för Tyskland, att den under det senaste dansk-tyska kriget var den ena bland de 2 eller 3 tidningar inom svenska pressen, hvilka togo arti för Preussen, det är nogsamt bekant. Men et var nu dess ensak. Om tycke och smak bör man ej tvista. Men denna gången, i den kamp som nu börjats mot dess älskling, manar den till försigtighet, alldenstund den svenska pressens ord utgå och citeras såsom uttryck af svenska nationens mening, och i samma andetag proklamerar tidningen likväl, högtidligt och kursiveradt, att Sveriges enda och naturliga ställning i striden skulle vara på Tysklands sida. (Preussen är dock icke detsamma som Tyskland, och det bör väl märkas att det nu började kriget endast är en strid om maktväldet mellan Frankrike och Preussen!) Tidningen säger sig känna ,alltför välv, att detta icke är den uppfattning, som hyses af Sveriges konung och hans närmaste omgifning; men kan tidningen verkligen tro att det är ett uttryck af svenska nationens mening? Såsom ett sådant lärer det dock nu, efter Handelstidningens förklaring, komma att citeras i utlandet, d. v. s. i de tyska tidningarne, tack vare de beställsamma tyska korrespondenterna här i landet till Hamburgeroch Berlinertidningarne, hvilka otvifvelaktigt i närvarande stund redan skyndat att öfversätta och utsändt nämnde yttrande, dervid citerande Das Organ der Gothenburger Börse... Men vi kunna tryggt påstå, att Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning här vid lag och i hela dess uppträdande till Preussens favör icke varit eller är organ för Göteborgs börs, att det derutinnan icke gifver ett uttryck åt Göteborgs samhälles eller åt svenska nationens mening. Med det nuvarande Preussen, med ett land hvars regering på det skamligaste våldfört sig not vårt broderland Danmark, hvars folkombud håna och skratta åt den bland dem som djerfves uppträda med den fordran att Preussens konung måtte uppfylla hvad han i den heliga treenighetens namn lofvat och besvurit — med ett sådant land kan svenska nationen icke sympatisera; att ställa sig på dess sida vore lika onaturligt som orätt. Vi ha icke tvekat att gifva! uttryck åt denna vår uppfattning, ehuru vi näppeligen torde få hoppas att äfven den skall utgå och citeras i de tyska bladen. Stämningen i Danmark. Vi ha redan omnämnt den entusiasm, hvarmed underrättelsen om krigsförklaringen mottogs i Kjöbenhavn. Det är ganska naturligt att under dessa förhållanden allmänhe