MISKL KUILUTIVIR egue Olvervigten I LUPopa, Uuel vore ju i alla händelser en militärmakt, som vore den bestämmande, och af denna anledning kunde det ju göra detsamma, om Preussen eller Frankrike går segrande ur den nyss började striden. Men det hade ju då varit bäst, att aldrig något krig kommit till utbrott, utan att Preussen äfven framgent fått bibehålla det företräde, som det se dan 1366 innehaft. Men den början, som Preussen gjort med att använda sin makt, har icke varit lofvande, den har itke bebådat något godt för de andra europeiska makterna,. det far tillfullo visat sig, att dess roflystnad icke varit tillfredsstäld, utan att det tänkt på vidare förstoringar på sina grannars bekostnad och slutligen nu att det äfven tänkt i andra aflägsnare riken göra sitt inflytande gällande. Det har under de fyra år, som nu snart gått till ända efter Prag-fredens afslutande, visat sig förakta ingångna och högtidligt besvurna Öfverenskommelser samt med hån afvisat alla uppmaningar att göra en liten grannstat den rättvisa, som densamma icke förmår med våld aevInga. Det har mot det besegrade och förödmjukade Österrike visat ett öfvermod, som detta land icke så snart torde glömma. Det har brutit mot Prag-fredens fjerde artikel genom att göra de tyska sydstaterna i militäriskt hänseende beroende af sig. Det har visat förakt för Frankrike, genom hvars bemedling dock den om Nordslesvig handlande artikeln blifvit ioryckt i Pragtraktaten. Det har tillskyndat de andra europeiska staterna ofantliga kostnader och medelbart lagt tunga bördor på andra folk, hvilka tvingats till ofantliga krigsrustningar såsom enda medlet att stäfja Preussens inkräktningsbegär, då det visat sig trampa all rättvisa och alla löften under fötterna, så snart det gålde att behålla ett litet område, som ej kunde vara det till någon synnerlig nytta. Det bar helt öppet förklarat, att det endast tillsvidare, till en lägligare tidpunkt, uppsköte att fullkomligt slå under sig äfven Sydtyskland Det har genom öfverenskommelser med ett par af de till Nordtyska förbundet hörande småstaterna tagit förvaltningen af dem om hand, derigenom förberedt deras fullkomliga införlifvande i Preussen och sålunda antydt det öde, som väntar de öfriga... Ett i sanning långt syndaregister, hvartill få stater nu torde kunna uppvisa något motstycke! Men vedergällningens timma har nu ändtligen kommit. Frankrike är den enda makt, som kunÅ de taga sig för att sätta en gräns för Preussens öfvermod, och som eger nog kraft att bringa ett sådant jätteföretag till ett lyckligt slut. — — — Segrar Frankrike, så återkomma dermed tryggheten och lugnet, som flera år varit främmande för vår verldsdel; skulle Preussen deremot lyckas att öfvervinna sin motståndare, så sättes derigenom kronan på den byggnad, som dess regering uppfört, så sanktioneras derigenom de plundringar, hvilka dess grannar sedan 1863 varit underkastade; denna makts politik blir då den förherrskande, och ve då dem bland dess grannar, som icke förmå möta våld med våld! En ständig fruktan för krig, ofantliga kostoader för underhållandet af en väpnad fred, misstroende och oro komma då att fortfarande råda, som bändelsen nu i flera år varit. Särskildt för vårt land är Frankrikes seger af största vigt, ty denna makt kan ej vilja blifva vår fiende; dess seger betryggar vårt oberoende, dess nederlag försvagar vår allians med vestmakterna. Preussens seger deremot innebär alltid ett hot mot Danmark och andra småstater, som hafva den olyckan att gränsa till detta land; Preussens seger betyder vidare, att det är våldet, icke rättvisan, som herrskar i politik. Derför önska vi Frankrike framgång i det krig, hvilket det till sin egen och till hela Europas fördel icke skytt att börja mot sin mäkige fiende. Om Frankrike går segrande ur denna strid, sål. blir derigenom en gräns satt för vidare våld och l; orättvisor från preussisk sida. Frankrikes seger är likbetydande med rättvisans seger, Preussens seger deremot innebär orättvisans, godtyckets och våldets triumf. Jönköpingsbladet yttrade sig redan i torsdags, sålanda innan telegrammerna om krigsförklariogen anländt, uti en artikel på följande sätt: Krigen börja alltmer likna orkaner. En liten molntapp blir synlig på den politiska horisonten den växer med fruktansvärd hastighet och innan man vet ordet af famnas himmel och jord af den rytande stormen. För snappt mer än åtta dagar sedan var det blek stilla, så stilla, att min sangviniske vän hr Z. icke ett ögonblick skulle dragit i betänkande att tillstyrka en betydligare reduk! tion af vår stående armå. Ett krig kommer aldrig så hastigt, att man ej får någon tid att be-t reda sig. Beväringen är snart inkallad och kanÅ4 godt hinna öfvas på den eller de månader, som li alltid måste förflyta innan leken begynner. Men r hr Z. hade glömt allt det, som gör att en krigisk situation nu för tiden kan mogna lika hastigt-r som orkanen under tropikerna; han hade glömt,n att notvexlingen numera sker pr telegraf, ochS8 alltså icke lemnar diplomaterna samma tillfälle d som förr att skrifva långt och vackert, att maskineriet för truppernas mobilisering blifvit uppbragt till högsta grad af fulländning, så att slag-S färdiga kårer hvarje ögonblick stå färdiga attjä med ångans hastighet sammandragas till massor d eller spridas åt hundrade håll. Han hade vidareS lömt, att de europeiska kongresserna och kon-n ferenserna, den enda hämskon på de tvistandes r lidelsefulla otålighet, numera kommit ur modet, och dessutom mycket annat. Nu kunde det visserligen invändas: Hvad angår det oss, om de stora makterna drabba tillsamman? Vi ha för vår del alls ingenting emot om prinsen af Hohenzollern bestiger spanska tronen, vi hvarken ha eller kunna få något intresse uti det sätt, bvarpå den spanska tronföljdsfrågan kommer att lösas och kunna följaktligen icke heller blifva inblandade i kriget. Vi tillåta oss vara af olika mening. Krigen i våra dagar ha upphört att vara lokala. Vår verldsdel har ett enda gemensamt nervsystem, i hvilket hvarje nerv smärtsamt beröres af den andras lidande. Icke rörde oss frågan om Turkiets integritet närmare än frågan om hvem spaniorerna välja till konung, och dock hade vi, när Krimkriget helt oförmodadt tog slut, kommit derhän att vi undertecknat ett försvarsförbund med den ena krigförande parten, och stodo beredda att vid första signal rycka i fält. Hvem nekar, att vi äfven hade en liten trasa å byken. i det krig, som slöts med freden i Wien 1864? Låtom oss icke glömma, att Frankrike vid freden i Prag 1866 uttryckligen tvang Preussen att gå in på en paragraf, som beröfvade sistnämnde makt en del af föregående segrars frukt. Denna paragraf, innehållande löftet om rätt för Nordslesvig att sjelf bestämma öfver sitt öde, har Preussen hittills undandragit sig att uppfylla. Frankrike har icke kunnat undgå att djupt känna den skymf som ligger häruti. Det har tegat, men icke glömt. Nordslesvig är ytterligare en droppe galla till de många, som Preussen tvungit Frankrike att tömma under de senare åren. Alltså: vid första krig, som uppstår mellan Frankrike och Preussen, kommer Nordslesvigska frågan att spela en hufvudroll. Kan då Sverige tryggt påstå, att de danska Slesvigarnes öde är något som icke kommer det: vid? Frågan är dock nordisk. Det gäller, huruvida en lifskraftig del af den gemensamma nordiska stammen skall blifva för alltid amputerad eller åter införlifvas med den organism, hvilken den naturligen tillhör. Ännu 1863, således blott för 7 år sedan, yttrade den erfarne diplomat, som då ledde Sverige-Norges utländska politik, att de förenade rikenas heligaste intressen vore förenade med Nordslesvigs bibehållande åt Danmark. Påföljande år, under brinnande krig och trots de sorgliga upptäckter som i samma vefva gjorts angående vår armås utrustning och l stridsfärdighet, förklarade dock Sverige-Norges ombud vid konferensen, att de förenade rikenas deltagande i kriget berodde endast och allenast utaf huruvida någon af stormakterna ville ställa sig vid deras sida. Vi fråga då: ha de få år, som förflutit sedan den tiden, väsentligen förändrat situaticnen? Kunna vi icke vänta oss, i händelse af ett krig mellan Frankrike och Preussen, i hvilAM RR no Am Am mk sh et 0 NA oh PR fr Mn OA